Situationen när det gäller kärnvapen är mörk av flera skäl. Det ena är att USA driver på upprustningen och föga bryr sig om avtal. Det andra är att fredsrörelsen i stort sett har lämnat frågan.
Från de amerikanska kritikerna av USA:s aggressiva utrikespolitik kommer många skrämmande exempel på militariseringen av rymden, kärnvapenlaboratoriernas satsningar på nya sofistikerade kärnvapen. Allt detta ingår i USA:s deklarerade föresats om ”full spectrum dominance”.
Den svenska fredsrörelsen står som alltid nära den svenska makten, i sin analys av läget, och är ovillig att kritiskt granska densamma.
Detta har även lönat sig när det gäller beviljade anslag till organisationerna. Följande farliga utveckling måste lyftas fram och bekämpas för att hela bilden ska bli begriplig: Den 13 december 2001 drog sig USA ensidigt ut ur ABM-avtalet med Ryssland. Detta avtal ansågs vara ett viktigt, stabiliserande avtal. USA kunde därmed installera ett missilförsvar vilket redan påbörjats i Fort Grealy i Alaska. USA ska skyddas från inkommande raketer, sägs det. Det är ett led i deras förstaslagskapacitet, säger fredsrörelsen i USA. Bush presenterade 2001 en kärnvapenöversikt (The nuclear posture review) där sju namngivna nationer utsågs som mål för förebyggande anfall med kärnvapen. Nordkorea och Iran ingick i denna lista.
USA har avsatt anslag ur 2006 år budget för att tillverka en ”bunker-buster”, en kärnvapenbomb som är 70 gånger kraftigare än bomben över Hiroshima, samt ”mini-nukes” – slagfältskärnvapen. Kampanjen för ickespridning av kärnvapen är ett led i USA:s förstaslagspolitik, hävdar fredsrörelsen. USA har upprepade gånger sedan 1945 hotat med attack med kärnvapen, under kriser i Mellanöstern och Asien, och hävdar rätten att vara helt överlägsen när det gäller kärnvapen. Mot detta borde den svenska fredsrörelsen protestera.
Samling för en ny dagordning – new agenda coalition – där Sverige är med – har gjort en rad försök att få till stånd det kärnvapenmakterna utlovade, nämligen ett ”otvetydigt åtagande om att fullständigt avskaffa sina kärnvapenarsnaler”.
Detta utlovades år 2000.
Kärnvapenstaterna lovade att genomföra 13 praktiska steg som ett led i detta. USA-ambassadören Grey yttrade vid ett tillfälle efteråt ”Denna deklaration kommer inte att ha någon inverkan, lika lite som tidigare”. Och mycket riktigt – nu har USA signalerat att det ämnar uppta fullskaliga kärnvapenprov om så skulle behövas.
Tiden från presidentens beslut till genomförande har sänkts från tre år till 18 månader. Nevadas provområde hålls i full beredskap för återupptagande av kärnvapenprov.
Egypten har detta år krävt att nedrustning ska diskuteras och hänvisat till Israels innehav av kärnvapen. USA har gjort det omöjligt att enas om en dagordning. Slutsatsen av detta kan bara bli att USA inte vill besväras av bindande avtal. USA ska kunna gå på med kryssningsmissiler, invasioner och regimförändringar och sprida demokrati.
När Laila Freivalds höll tal i generalförsamlingen den 3 maj nämndes Nordkorea och Iran vid namn som varande det stora problemet.
Sverige vågar eller vill inte med kraft föra fram USA:s helt katastrofala roll i kärnvapenfrågan. Detta är en uppgift som en svensk fredsrörelse värd namnet borde ta på sig. Vad jag också saknar är en tydlig och uttalad hållning hos vänsterpartiet i denna ödesfråga. Vi har 15 år på oss – inte mer.
