José Daniel Alvarez förlorade sin far och morbror och kämpar tillsammans med andra anhöriga för sanning och rättvisa. Han besökte nyligen Sverige inbjuden av Amnesty International och är mycket kritisk till att Sverige stödjer avväpningsprocessen med paramilitärerna i Colombia.
– Istället för att finansiera en process som leder till total straffrihet bör man kräva att offrens rättigheter garanteras, säger José Daniel Álvarez.

I snart 17 år har anhöriga till de människor som fördes bort och mördades från Pueblo Bello kämpat för att få veta sanningen om vad som hände och kunna begrava sina anhöriga.
– Många hade kommit till byn den dagen för att köpa och sälja varor och stannade över natten. Folk kände sig säkra eftersom militären fanns i närheten och hade en permanent kontroll på den enda vägen som leder till byn, berättar José Daniel.
60 paramilitärer dök upp i två lastbilar och tvingade ner folk på marken. De valde ut 43 personer som de förde med sig till en gård där de förhördes, torterades och mördades. Den paramilitäre ledaren Fidel Castaño ägde gården och deltog i massakern. På vägen passerade man enligt IDMR:s domslut obehindrat genom två militära vägspärrar. Enligt vittnen eskorterades de också av ett militärbefäl.

Innan massakern i Pueblo Bello hade 43 boskapsdjur tillhörande Fidel Castaño stulits i närheten av byn och FARC-gerillan utpekades som ansvariga. Eftersom man inte tyckte att invånarna i Pueblo Bello reagerat tillräckligt starkt på stölden anklagade militären och paramilitären dem för att vara allierade med gerillan.
– När anhöriga vände sig till militären för hjälp frågade den ansvarige befälhavaren varför man inte hade anmält de 43 djuren och sade att man ”bytt människor mot boskap”, säger José Daniel.
Flera anhöriga till offren i Pueblo Bello befinner sig i exil i Sverige då de hotats till livet för att de arbetat för rättvisa och sanning.
– Jag anklagades för att ge information till gerillan och någon sade att jag borde sluta arbeta med frågan, annars kunde mitt liv vara i fara, säger Ana Maria Hernández som lever i exil i Sverige.
Den 31 januari går tiden ut för den Colombianska staten att uppfylla de krav som ställdes i domslutet från IDMR. Man ska bl.a. ha ersatt offren, utfärdat en allmän ursäkt samt tagit bort administrativa hinder för att ställa de ansvariga inför rätta.
– Hittills har den colombianska regeringen inte gjort något alls. När den svenska regeringen samarbetar med den colombianska regeringen genom att stödja processen med paramilitären bör man kräva något tillbaka tycker säger José Daniel.