Högern framställer Sverige som fattigt för att få stänga gränsen och skära i välfärden. Gå inte på den finten.
Sverige måste vara ett fattigt land.
Rika länder tar hand om sina sjuka och satsar på sina barns framtid. De sparkar inte sjuksköterskor och lärare eller säljer ut skolor till Kina. Men trots att vården och skolan enligt SVT:s vallokalsundersökning var väljarnas två viktigaste frågor skjuter regeringen inte till pengar till regionerna, och SVT fann inte ens frågorna viktiga nog att lyfta i vårens första partiledarutfrågning i söndags. Att välfärden svältföds har visst blivit vardag.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Rika länder investerar i infrastruktur och gör det lätt att resa till jobbet eller runt i landet. De ser till att viktiga tåglinjer, som den mellan Malmö och Göteborg, håller igång under sommaren. De drar inte ned på underhållet av järnvägar, sparkar pendeltågspersonal och minskar antalet busslinjer. I synnerhet som kombinationen av privatiseringar och att ignorera fackförbundens säkerhetsvarningar nyligen ledde till Greklands dödligaste tågkrasch någonsin.
Rika länder för inte heller klimatarbetet bakåt för första gången på decennier eller halverar antalet lekplatser. Jag skulle kunna fortsätta men poängen lär vara tydlig. Rika länder investerar i framtiden.
Ironiskt nog är det liberaler som brukar tjata om att världen ständigt blir bättre. I böcker som Johan Norbergs Framsteg: Tio skäl att se fram emot framtiden uppmanas vänstern att sluta tjura och lämna ekonomin i fred – så att den ökade produktiviteten, konsumtionen och handeln kan uträtta sina underverk i fred. Då undrar jag varför samma liberaler håller så hårt på kraven att ”effektivisera” välfärden, det vill säga skära ned på den, för att vi alls ska ha råd. Eller varför alla länder ska ställa om förutom vi. Är vi rikare än under folkhemstiden eller inte?
Frågan är om vi har råd med alla sölande politiker som låter Sverige förfalla.
Regeringen har naturligtvis ett intresse av att framställa Sverige som fattigt – moderater för att få skära ned och Sverigedemokrater för att få stänga gränsen. Men de optimistiska liberalerna har rätt i att Sverige har blivit rikare och mer produktivt. Vad de inte vill erkänna är att rikedomen inte har använts för att göra livet bättre för alla, som de kortare arbetsveckor som bland annat välfärdsutredaren Hampus Andersson har propagerat för.
I stället har vi valt att låta en liten del av befolkningen samla på privatflygplan och simbassänger mitt under klimatkrisen.
Det handlar alltså om prioriteringar.
I fjol slogs två talande rekord i Europa. Sicilien uppmätte 48,8 grader den 11 augusti, vilket är kontinentens högsta temperatur någonsin. Samma år genomfördes 537 000 flygningar med privatplan, vilket är 64 procent mer än året innan.
Frågan är alltså inte om Sverige har råd att ställa om, att satsa på våra barns utbildning, eller att investera i en dräglig vård. Utan om vi har råd med alla sölande politiker som låter Sverige förfalla.
