Väktarnas övervåld handlar aldrig om en biljett för 34 kronor. Det handlar om bristen på respekt för människovärdet. Under förra veckan spreds bilderna av hur en svart kvinna släpas ut på en perrong i Stockholms tunnelbanesystem. Hon får sin höggravida kropp nedtryckt mot en bänk av två kraftiga vita väktare, uppbackade av tre vakter till. Hennes lilla dotter tittar på och gråter av skräck. Klippet har med rätta upprört.

Samtidigt svämmar sociala medier över av trollkontonas hetsiga skrik: ”Detta är inte rasism! Man ska betala biljett oavsett, vakterna gör sitt jobb oavsett vem det är, hon spelar offer bara för att hon är svart och gravid.”

Dessa kommentarer handlar inte om ordning och reda. De handlar om avhumanisering som möjliggörs genom rasism.

Det är som om våra rättigheter blir färre i proportion till nyansen på vår hud och kronorna på våra konton.
I ett rättssamhälle är det staten som har våldsmonopol. Det fysiska våldet ska vara en sista utväg. För att minska missbruk och övervåld utövas våldsmonopolet under fastslagna lagar och av myndigheter: polis och militär med flera. Vi vet att det kan bli fel ändå.

Något är på väg åt helt fel håll i rättsstaten när väktare, anställda av privata vaktbolag, efter 80 timmars utbildning, har rätt att utöva våld mot oss i statens namn. Detta kan inte vara en permanent lösning för en sund rättsstat?

Det krävs vett för att jobba med människor, speciellt i pressade och konfliktfyllda situationer. Det bästa ingripandet är ett där lagen upprätthålls utan att våld har brukats. Men den typen av ingripande tycks inte vara så trendiga bland de som skall upprätthålla ordningen i dag. Är det vaktbolagens eller vakternas skeva moral som får genomslag när någon blir slagen vid ett ingripande? Är det polisernas brist på sunda värderingar om alla människors lika värde som gör att de kallar tonåringar i förorten för råttor, som TV4:s Kalla Fakta visade i förra veckan? Svårt att veta. Men oförmågan att lösa konflikter på annat vis än med muskler blir tydlig och synliggör våldets hierarki: De som finns längre ned på samhällets trappa ligger oftast närmast till hands.

Att se människan och möta henne står inte högt i kurs, och det märks i våldsmonopolets yrkesutövning

Politiskt skuldbeläggande av invandrare och prat om hårdare tag har självklart bidragit till dagens situation. Att se människan och möta henne står inte högt i kurs. Idén om allas lika skyldigheter och rättigheter urholkas därmed. Sveriges själ trasas sönder.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.