Under 1800-talet, innan det fanns fackföreningar, tillämpades ofta det så kallade ”fria avtalet” mellan arbetare och arbetsgivare. Det var en individuell överenskommelse, antingen muntligt eller med ett skriftligt kontrakt.
Företeelsen blev aktuell i tidningsdebatten efter Sundsvallsstrejken 1879, när 6.000 sågverksarbetare strejkade för att få tillbaka fjolårets löner. Lönen hade sänkts med 20 procent, från strax över existensminimum till strax under.
Arbetarna fick inte igenom sina krav. Sedan landshövding Curry Treffenberg inkallat ett massivt militäruppbåd, med bland annat sex kanonbåtar och till sist utdelat det avgörande dråpslaget, i form av hotet om vräkning ur arbetarkasernerna, var det bara att återgå till arbetet och halvsvälten. Men arbetarna vann mångas hjärtan, sympatidemonstrationer hölls, bland annat i Stockholm. Bland dem som fördömde strejken åberopades ofta ”det fria avtalet”, strejken var ett ”attentat” mot densamma.
Hur pass fritt var egentligen avtalet för den som sålde sina kroppskrafter och sin yrkeskunskap – i en tid då med Tegnérs ord ”freden, vaccinet och potäterna” gjort att de fattigas barn överlevde i en aldrig tidigare skådad omfattning och människoströmmen till fabrikerna och sågverken aldrig tycktes sina? En plankbärare kunde man slita ut på sex till åtta år, det fanns ständigt nya hungriga kraftkarlar från torp och backstugor.
Idag hör vi allt oftare ”frihet” åberopas som försvar för en ohämmad marknad, nu senast utredningen om allmännyttan och hyressättningen.
DN:s ledare (18/4-08) frågar sig varför inte hyresgäster och fastighetsägare skall få förtroende att sluta fria individuella avtal.
En aggressiv nyliberal retorik vill sopa under mattan att det finns orättvisor och motsättningar.
Som alla vet är det förbjudet för alla, både fattiga och rika, att sova under broarna och att stjäla bröd.
När vi som har hjärtat till vänster försöker påpeka orättvisor är det två argument som ofta möter oss: att vi ser allt i svartvitt eller att vi är bakåtsträvare.
Verkligheten är inte svart och vit. Curry Treffenbergs brutalitet mot sågverksarbetarna förhindrade att strejkbrytarna som skickats efter från Finland hann börja arbeta – och kanske orsaka en Ådalen-tragedi. Men detta ändrar inte det faktum att träpatronerna levde i lyx medan arbetarna halvsvalt.
Och bakåtsträvan? Den svenska modellen, för vilken både hyresregleringen och kollektivavtalen är uttryck, är prövad i ungefär 70 år.
Det råa strukturella våldet, den helt fria marknaden, är prövad i tusen och tusen år.