Under en längre tid har partiet flummat runt frågorna kring identitetspolitiken och nu öppnar ledningen för att ”bereda förutsättningarna för separatistisk verksamhet”. Motionskrav på statistik över etnicitet, språk, bakgrund m.m. visar att det är representation utifrån blodet motionärerna vill uppnå. Vad är det som händer? Har vi gått rakt i den kapitalistiska ideologins ”splittra- och härska-tänk” genom att alla öppnar egen verksamhet? En socialistisk rörelse behöver möta  samhällsmotsättningar med gemensam organisering i debatt och politiska krav och inte isolering i mindre kluster som kan ha egna agendor. 

Vad ska vi med partiet till? Hur går särskiljandet ihop med den socialistiska ideologin, med gemensam kamp, att det borde vara mer som förenar oss än skiljer oss oavsett ursprung? Ska vi som är födda av svennar tystna i skam över fädernas skuld? Hur skulle det gått med stödet till ANC med flera om vi som inte delade deras erfarenheter inpå huden inte hade organiserat kampen även i Sverige? Solidaritet heter det. Empati och ideologi är andra ledord för mig där vi faktiskt kan arbeta för samma mål fast vi inte har samma bakgrund! Där olika uppfattningar respekteras och kan brytas!

Partiprogrammet slår fast att vi är ett feministiskt och socialistiskt parti. Två bärande strukturer, klass och kön. För att den feministiska kampen ska kunna bedrivas ser vi nödvändigheten av kvinnliga nätverk av separatistisk karaktär av det enkla skälet att könet oavsett andra maktstrukturer är den underordnade delen och halva befolkningen, oavsett klass och bakgrund.

Men ”ras” som egen struktur? Jag sätter citationstecken kring ordet ”ras” eftersom det inte finns mänskliga raser, bara olikheter i utseende, kulturer/traditioner och kontexter. Vikten av gemensam antirasistisk kamp får inte slarvas bort genom sanktionerad segmentisering som också kan leda till ökad polarisering. Tolkningsföreträdet har visat sig när grupperingar i partiet tror sig alltid veta bäst  och kallar allierade som stöttar den antirasisitiska kampen, men vars åsikter inte passar ”de som vet bäst”, för rasister och andra otidigheter som lett till rena lynchmobben. Partiet klyvs i frågor där vi utifrån jämlikhets- och jämställdhetsideologin behöver hålla ihop. Vilken strategi ligger bakom hukandet när det gäller såväl hedersfrågor som begreppet ”rasifierade”? 

Rasism emanerar ut kapitalismens kolonialism och imperialism – är en spanskättling från Chile rasifierad? En person som deltagit i etnisk krigföring i hemlandet? Mina frågor visar hur vanskligt begreppet är. Det känns som om partiet förlorat kompassen i sin iver att locka röster.    

Rasifieringstänket hamnar rakt i knäet på rasisterna. Ska vi nu hjälpa till att föra register över kamrater? Det finns kunskap i lokalorganisationerna om medlemmar inför nomineringar till förtroendeuppdrag där uppdraget att öka mångfalden är stadgad.

Jag förnekar inte att kamrater kan utsättas för diskriminering även i partiet och det är bra med nätverkande för människor med den erfarenheten. Det jag vänder mig starkt mot är att de ska ha en särskild ställning i partiet.

Vårt part har alltid stått emot ”tendenser” som velat köra egna race, eftersom vi vet att alla behövs i kampen för det vi är eniga om! Och tillsammans utvecklar vi politiken!