”Om man tillåter beväpnade våldsverkare bland demonstranterna, så lurar man vanliga fredliga demonstranter, som om de hade känt till saken, hade de valt att inte delta. De lär sig en läxa för livet: lita inte på vänstergrupper som arrangerar vad de kallar fredliga demonstrationer”, mästrade Torbjörn Tännsjö i Flamman. Arrangörerna av mötet i Kärrtorp var inga vänstergrupper. Och hur porta någon i förväg från ett öppet möte på grund av åsikter eller organisationstillhörighet?
Anjana Saltas skrev i ett uppslag på DN Kultur den 15/1 hur den lokala folkrörelsen startade:
”Det var den 1 december och inne på ett kafé vid torget i Kärrtorp samlades en liten skara människor.. Några av oss var aktiva medlemmar i ett parti, en organisation eller en idrottsförening. Andra kom som representanter för stadsdelsnämnden. Vi skulle kalla initiativet ’Linje 17 mot rasism’. Vår idé var att hålla en öppen och opolitisk demonstration för att visa att vi ville freda vårt område från nazisternas propaganda. Däremot ville vi inte att den skulle bli en plattform för politisk agitation och därför beslöt vi oss för att upplysa deltagarna om att inte bära med sig partisymboler.”
Arrangörerna var en nystartad lokal, oerfaren folkrörelsefront mot rasism. Den brutala nazistattacken kom som en överraskning. Nazisterna vill visa makt, sprida skräck och angripa demokratin. Få poliser var på plats, mötesdeltagare lyckades dock mota nazistattacken. När polisförstärkningen anlände arresterades 27 nazister. Senare framkom att en vänsterextremist från Revolutionära fronten hade använt kniv och blivit arresterad.
Angreppet har på sina håll betecknats som en i förväg uppgjord extremistuppgörelse. Allmänt har media riktigt beskrivit det som en nazistattack. I slutet på Tännsjös artikel frågar han: ”Spekulerade man i bråk? Eller var man helt enkelt feg? Vågade man inte organisera ett icke-väpnat försvar av sin fredliga demonstration? I så fall borde man ha avstått ifrån att arrangera den.” Anjana sände ett mejl efter att ha läst hans artikel i Flamman och kommenterade lite stillsamt: ”Tännsjö sågar oss. Vilket proffs, att vi inte tog hjälp av honom!”
”I stället för glädje och respekt för vad som uppnåtts sprider han (Sture Ring) en felaktig och splittrande bild” påstår Petri Myllykoski från Rättvisepartiet Socialisterna. I min artikel ”Kärrtorp – en fyrbåk mot rasism” uttryckte jag klart min glädje och entusiasm över den enorma uppslutning och engagemang som Kärrtorpsborna visade upp två dagar innan julafton.
Ett annat fejkat påstående som Petri Myllykoski kommer med är:
”Sture Ring vill precis som högern också bunta ihop alla’extremister’. Vi i RS är inte överens med AFA och Revolutionära fronten om kampmetoder – men aldrig skulle vi klumpa ihop dem i samma mening som de våldsamma nazisterna i ”Svenska motståndsrörelsen”. I Flamman skrev jag den 19/12 under rubriken ”Nazisterna är det största hotet”: ”Nazistattacken i Kärrtorp slår hål på den aktuella extremistutredningen. Trots utredningens konturlösa innehåll finns det skillnader i politisk extremism. Det verkligt farliga är högerextremismen på våra breddgrader.”
Jag började studera RS. I Offensiv, partiorgan för RS kunde jag om manifestationen på Kärrtorps IP läsa: ”Under demonstrationen såldes över 350 Offensiv och 25 prenumerationer. Många deltagare var intresserade av att veta mer om Rättvisepartiet Socialisterna, vars lokala partiförening inledde kampanjen mot nazisterna för en månad sedan.” I Wikipedia kunde jag bland mycket annat om RS läsa: ”Partiet ingick även i Göteborgs Nätverk Mot Rasism (GNMR). År 2011 uteslöts partiet ur nätverket med hänvisning till att Rättvisepartiet profiterar på andras arrangemang”.
RS:arna tycks inte begripa att de i Kärrtorp är en del av en lokal folkrörelsefront mot rasism. De använder rörelsen som politisk plattform på ett sekteristiskt och partiegoistiskt sätt och agerar utestängande exempelvis mot stadsdelsnämnden som gjort ett mycket bra uttalande mot rasism och nazism.
I en förskola i Skarpnäck under trettondagshelgen hamnade jag av en tillfällighet i en viktig arbetsgrupp för Linje 17 mot rasism som skulle besluta om ett stormöte. Gruppen fylldes av ledande rs-are, som styrde genom att tillsätta posterna som ordförande och sekreterare. Målet var att hålla ett stormöte senast den 1 februari tillsammans med inbjudna från Stockholm och 63 städer och där kalla in en rikskonferens under våren som sedan skulle kunna bära vidare till ett nationellt antirasistiskt nätverk, ”en samordning över hela landet”. Det fanns andra åsikter i gruppen, nämligen att vi i den här etappen måste arbeta underifrån med ett lokalt perspektiv för att konsolidera vår ställning i Kärrtorp och längs linje 17. Jag skrev ett mejl: jag har ingenting emot att partimedlemmar deltar i Linje 17 mot rasism. Men jag uppmanade Rättvisepartiet Socialisterna: Släpp greppet om styråran! Resultatet blev att partiet släppte ordförande- och sekreterarposten och att en rs-are som sitter i kommunfullmäktige i Haninge och är nominerad till riksdagen av sitt parti lämnade gruppen.
Jag kontaktade Kent Ekberg på Reflexteatern för att ordna en bättre möteslokal för arbetsgruppen. Kent och jag kom i snack om hur det skulle vara att anordna en kulturell manifestation på Turteatern och teatern Reflexen med Linje 17 mot rasism. Reflexteatern var ledig den 8 februari och det så kallade stormötet blev därefter även förlagt till teatrarna samtidigt som den kulturella manifestationen.
