Att det är valår märks inte bara i tidningar och på tv. Även på teaterscenen höjs den politiska temperaturen. Är det inte moderater som häcklas, är det soffliggarna som uppvärderas.
All teater är politisk, brukar det heta. Teatern har sedan antiken varit en debattör i, men också ett forum för, det offentliga samtalet. Den har reagerat på sin samtid och speglat den samma.
Men varför talas det då om politisk teater? Är ett sådant begrepp över huvud taget relevant? Tankarna går till Brecht, plakatteater och propaganda i tältprojekt. Var går skiljelinjerna rent konstnärligt och sceniskt mellan verk på de till synes neutrala institutionsteatrarna och de mer uttalat progressiva fria teatrarna? Måste en politisk vilja eller ambition ligga bakom eller är det mottagandet hos publiken som gör ett sceniskt verk politiskt?
Frågorna är aktuella i år. Det politiska medvetandet höjs på många samhällsnivåer när det vankas debatter, utfrågningar, valmanifest och utspel. Hur ser det då ut på teaterfronten detta valår?
Teatergruppen Nationalscen gjorde Moderaterna rasande med sin performance under EU-valet: i t-shirtar med texten ”Äkta Moderaterna” delade de ut flygblad på Sergels torg i Stockholm. Istället för partiets dagsaktuella EU-material fick mottagarna läsa korrekt återgivna citat från partiledaren Fredrik Reinfeldts ideologiska skrifter Det sovande folket och Stenen i handen på den starke, såsom ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter – i övrigt ska inga andra standardkrav skattefinansieras”. Syftet med föreställningen var att få partiet att diskutera ideologi hellre än plånboksfrågor. Något som inte direkt blev fallet. Verket fick istället stockholmsmoderater att polisanmäla teatergruppen.
När det politiska samtalet smalnar, de olika partiernas retorik blir allt mer likriktad och ödesfrågor reduceras till frågor om rut-avdrag för läxhjälp eller ej, ökar det politikerföraktet och misstron för det parlamentariska systemet, tror Maja Björkquist. Hon är medlem i teatergruppen Confront som i dagarna gästspelar på Teater Tribunalen i Stockholm med pjäsen Det här är inte politik. Åskådarna, som får se det 20 minuter långa verket ensamma, lotsas genom olika rum där de får ta ställning i olika frågor.
– Vi i gruppen har under våren diskuterat parlamentarism och valdeltagande och skapat en interaktiv föreställning där vi vill utgå från soffliggarnas perspektiv. 50 procent av befolkningen röstade inte i EU-valet, varför pratas det så lite om det? Vad är det ett uttryck för? Resignation eller ett aktivt politiskt statement? Det här ville vi utforska, berättar Maja Björkquist.
Under valår är partierna rädda för att stöta sig med väljargrupper. Svåra frågor lämnas inte sällan obesvarade. Då kan teatern fylla en viktig funktion i det offentliga samtalet – lyfta mer känsliga ämnen. Teater Confront vill prata om den politiska maktlösheten, både hos individer och hos grupper.
– Kan vi över huvud taget påverka samhället? Det är sådant vi funderat över i arbetsprocessen med föreställningen. Kan vi påverka som teatergrupp, och bör vi alls göra det? Det är en jättesvår fråga. Vårt verk handlar inte så mycket om politisk pepp eller tydlig agenda som Nationalscens performance, utan om att väcka frågor och nå en så bred publik som möjligt. Inte bara redan frälsta, säger Maja Björkquist.
Under Almedalsveckan i Visby är det premiär för Europa Europa, en antinationalistisk kabaret om EU:s migrationspolitik. Bakom verket står konstgruppen Ful och duon The Knife och redan nu har en video släppts. I musikvideon sjunger en kör om flyktingarna som försöker ta sig genom Fort Europa. Sången med titeln För alla namn vi inte får använda har en refräng som sjungs med knutna nävar: ”Kalla mig hjälte / kalla oss hjältar / för alla gränser vi överlevt / för alla rädslor vi trotsat”.
Kan dessa verk leda till konkret politisk förändring? Kommer Moderaterna att bli mer ärliga med sin ideologi, gränserna öppnas eller parlamentarismen på allvar ifrågasättas? Eller kommer de teatergrupper som diskuterar sakpolitik att avfärdas som plakatteater?
– De senaste åren har allt fler teatergrupper blivit mer uttalat politiska. Jag tror att det är en reaktion på samhällsdebatten. Men det är intressant hur institutionsteatrarna anses neutrala. Liksom Hollywoodfilmer, nyheter och program på Sveriges radio. Så fort ett verk skapas av vänstersinnade, blir det stämplat som politisk teater. Vad som behövs är mer ifrågasättande av tolkningsföreträdande, säger Maja Björkquist i teatergruppen Confront.
Där har vi ett uppdrag för den samtida teatern. Men ska konsten vara god och fostrande? Ska den berätta för oss vad som är rätt och fel, ge oss de korrekta analyserna? Är det fruktbart eller kontraproduktivt? Det återstår att se. Valåret är inte slut än.
