Jonas Sjöstedts uppmaning till vänstern att tänka mer visionärt (Flamman 44-07) kommer i rättan tid. Ett aktuellt tema vore till exempel Europa i internationell politik. Åren 1945-47 konstituerades genom FN nya folkrättsliga principer: förbud mot krig, krigsförbrytelser och mänsklighet. Den 24 april 1999 i Washington beslutade medlemsstaterna i Nato att i grund förändra sin organisations stadga. Tre nya principer fastslogs – rätt till väpnat ingripande utanför Nato-territoriet, rätt till sådant ingripande även utan FN-sanktion samt rätt till förstaslag med kärnvapen. Nato genombröt därmed den av FN upprättade fredsordningen och skadade det internationella arbetet mot kärnvapen.
Det var ett allvarligt misstag av vänstern i Europa, att inte efter förändringarna i östra och centrala Europa väcka frågan om en allmän europeisk fredsordning, organiserad under OSSE och FN-systemet samt oberoende av USA. Nato hade ju spelat ut sin roll och bort träda i bakgrunden. I stället har ett utvidgat och alltmer USA-styrt Nato slutgiltigt etablerat sig i världen som en krigförande organisation med kärnvapenhot som ingrediens. Och under socialdemokratisk regering gick Sverige in i ett så kallat partnerskap med detta nya Nato.
Vänstern borde – låt vara sent omsider – aktualisera tanken på en självständig europeisk ordning. Vi har sett hur destruktiv USA-Nato-politiken varit för Europa sedan 1990 – när den hindrade Jacques Delors att medla i den jugoslaviska frågan. Och idag ser vi hur USA:s inflytande i WTO-förhandlingarna skadar både Europas ekonomiska intresse och dess möjligheter att få en förnuftigare hållning till de rimliga krav som tredje världens länder ställer på en rättvisare internationell ordning. Alltså tid för ett initiativ från svensk och övrig europeisk vänster.
