Jörn Svensson, länge ledande politiker, ideolog och teoretiker i VPK och senare i Vänsterpartiet, dog den 12 november, bara dagar innan Nooshi Dadgostar delade ut det årliga priset till hans minne på Vänsterdagarna i Göteborg. Jörn föddes i Köpenhamn och växte upp i en arbetarrörelsefamilj i Malmö. Han bodde i Jämtland, tillsammans med sin hustru Margareta Winberg. Han sörjs närmast av Margareta, barn och familj, och av många kamrater och vänner. Få vänsterpolitiker har inspirerat – och provocerat – så många.

I dag är Jörn mest känd från Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar, i vilken han beskrivs som ”den ende riksdagsman som någonsin brytt sig om homosexuella och som år efter år oförtröttligt skriver motioner i frågan och ställer ansvariga ministrar till svars”. Även om Jörn inte var helt ensam om detta så engagerade han sig med sådan glöd, skärpa och självklarhet att beskrivningen är begriplig. 1973 – 40 år innan homosexuella partnerskap infördes i Sverige – motionerade Jörn med partikamrater om könsneutral äktenskapslagstiftning i Sverige. Vänster­partiets Jörn Svensson-pris delas ut just till människor som i Jörns anda verkar för hbtqi-personers rättigheter.

Men Jörn var Sveriges kanske mest konsekventa, radikala och strid­bara humanist på fler områden. Det fick honom att engagera sig i – och sedan lämna – social­demokratins studentrörelse, och bli en av de mest tongivande och radikala ideologerna i den ”nya vänster” som bildades kring CH Hermanssons VPK. Jörn skrev många böcker – från marxistiska analyser av fascism och korporativism och av socialismens behov av förnyelse i öst, till hanteringen av aids-frågan, mordet på Olof Palme och analyser i grundlags- och EU-frågor.

Boken Du ska ta ledningen och makten från 1974 återfinns fortfarande i generationer av vänstermänniskors bokhyllor. I den konkretiserade Jörn pedagogiskt hur en socialistisk utveckling kunde se ut i Sverige, och varför demokratins principer inte borde begränsas till politiken, utan kunde utsträckas till fabriker och byråkratier, familjer och bostadsområden. Lika inspirerande som Jörns socialistiska demokratisyn var för vänsteraktivister, lika provocerade var den för såväl svenska liberaler som sovjetiska apparatjiker.

Jörn var mån om att nyansera sådant som i efterhand verkade dogmatiskt, men fortsatte att konsekvent stå upp för partiets grundideologi – även i den tid av politisk förvirring som präglade vänstern på 1990-talet. Något som särskilt bidrog till att Ung Vänsters 1990- och 2000-talsgeneration starkt inspirerades av den 60-årige Jörns radikala humanism och socialism. Jörn var alltid långt före sin tid.