Nyligen rapporterade Ekot om stora prisskillnader i taxibranschen och i vissa fall ockerpriser. Mest varierar priserna i Stockholm. Men få missnöjda kunder har fått rätt mot taxibolag, eftersom fri prissättning råder.
Men det finns också en rad andra problem i taxibranschen, som överetablering och taxiförare som har svårt att få det att gå ihop. Nozad kör taxi i Stockholm. Han är kritisk till hur taxibranschen fungerar. Kunder som klagar på priset är inte ett problem, i stället räknas det bolag han kör för som ett av de billigare. Men det är Nozad och hans kollegor som betalar för det. Hans lön är helt provisionsbaserad. Till det kommer att taxiförarna är självständiga åkare som betalar en växelavgift på cirka 10 000 kronor i månaden.
– Det finns taxibolag som är bättre, de har kollektivavtal, men vi har det inte, säger han till Flamman.
Ofta är det svårt att få ihop tillräckligt med körningar.
– Taxibolaget bryr sig inte om hur vi klarar oss. De tar bara in fler taxibilar för att det alltid ska finnas många bilar på stan.
Andra säger samma sak.
– Vi måste köra sju dagar i veckan i upp till tolv timmar. För tio år sedan klarade vi oss på åtta timmars arbetsdag och lite övertid, säger en annan förare som vill vara anonym.

Högre priser, lägre lön

Taxibranschen avreglerades 1990. Innan dess hade branschen bestått av företag som stod under statlig kontroll. Både priset och antalet taxibilar i trafik bestämdes centralt. Det gjorde att det fanns bättre koll och ingen överetablering. Men också sämre tillgänglighet och svårare att få tag på en taxi. Avregleringen skulle råda bot på det och man hoppades också att priserna skulle pressas nedåt. Efter 1990 råder fri etableringsrätt för den som har taxilegitimation och Sveriges taximarknad blev en av de friare. Tillgängligheten har ökat, men avregleringen gjorde tvärtom att priserna blev högre. Och lönerna sjönk.
”I jämförelse med anställda i godstrafiken sjönk lönerna med åtta procent”, står att läsa om taxibranschen i en rapport från IFAU som kom för ett par år sedan och som behandlar just hur avregleringar har påverkat anställda.
Strax efter avregleringen valde arbetsgivarsidan att säga upp kollektivavtalet.
– I samband med avregleringen kom alla lycksökarna. Det kom in folk som absolut inte skulle sätta sig i en bil och köra, säger Göran Johansson, central ombudsman vid Transport vid tiden för avregleringen till tidningen Transportarbetaren.
De fasta lönerna som taxiförarna hade tidigare ersattes med procentlöner. När det ett par år senare tecknades kollektivavtal på nytt hängde procentlönerna med i avtalet.
Flamman pratar med fler missnöjda förare, men få vill ställa upp på en intervju.
– Bolagens inställning är ”passar det inte så stick”, säger någon.
Att Nozad väljer att ställa upp med förnamn och bild beror på att han nyligen sagt upp sig. Han har varit ute i media tidigare och då fått samtal från taxibolaget han kör för om att han inte bör prata med tidningar.
– Man känner sig som en bonde på ett schackspel, man ska hålla käften och jobba. Då valde jag att säga upp mig.
Han vet inte vad han ska göra härnäst.
– Jag tycker att myndigheterna borde titta på taxibranschen och försöka ändra på hur det ser ut nu.