Du läser att det vanligaste sökordet på Google förra året var ”pulled pork” och att den vanligaste frågan var ”hur hånglar man?” Du tycker att båda grejerna är rätt relevanta fast på olika sätt.
Du hamnar på Flashback när du letar efter ett recept på kladdkaka. Du fastnar där. Du läser diskussioner om mensvärk, feminism och muslimer, du är förvånad över ordval och tonfall. Alla hatar. Du har sett tv-program om det där hatet, du vet att Maria Sveland nyligen har skrivit en bok i ämnet men du blir ändå förvånad. Det är så grovt. En vän förklarar att det bara är ”troll”, att det är en speciell kultur på internet att provocera, men du är i en bokhandel där två personer pratar om Mia Skäringer och det är som att du är inne i kommentarsfältet. Det är två kompisar som pratar med varandra och de får ju prata om vad de vill, men du är så nära och dina öron blir så stora när du hör på vilket sätt de pratar. Du tänker säga något men vet inte vad. Är de troll?

Du ligger vaken på natten och tänker på hur en pappa på ditt barns idrott, bad dig dra åt helvete förra året, kallade dig ”billig” och sa att han skulle skaffa dig en snubbe men att han själv skulle ”pröva dig” först. Var han ett troll?
Du snokar runt på Instagram och hittar Lena Dunham, skaparen av tv-serien Girls och du läser alla kommentarerna under hennes bilder och det står så mycket elakt, läskigt och otäckt och du håller på att tappa håret. Är det för trollens skull?
Du hittar tv-serien Glappet på SVT-play. Du kommer ihåg att du såg den samma år som du läste Nina Björks Under det rosa täcket. Det var i slutet av 90-talet och du blev feminist. Du och dina kompisar skrev ett manifest, precis som de gör i serien. ”Vi är den nya kvinnan och ingen ska få sätta sig på oss” stod det, men det gjorde folk ändå lite här och där och du minns hur du kämpade emot.

Du tänker att du kanske inte är förvånad över hatet och trollen egentligen men att du nuförtiden vanligen umgås i kretsar där det talas om härskartekniker och ”trygga rum” och där trollen håller sig i skogsbrynet. Du känner dig ganska trygg. Men när du snokar runt på Flashback och Familjeliv, ser på Paradise Hotel och när du tänker på det där med ”… jag ska bara pröva dig först” och vad det egentligen betyder, vill du gå hem och skriva ett nytt manifest.