– Roks hamnade givetvis i en kris efter Könskriget.
Lina Ploug är ordförande i Roks, Riksförbundet för tjejjourer och kvinnojourer i Sverige, sedan det extra årsmötet då Ireene von Wachenfeldt avgick.
– Hösten har präglats av diskussioner inom organisationen. Det har faktiskt varit bra och jätteviktigt.
Roks är en ideell organisation som bygger på lokal verksamhet. Till jourerna kan kvinnor söka sig som behöver stöd, rådgivning eller en fristad, ensamma eller tillsammans med sina barn. Tv-reportaget Könskriget gjorde gällande att Roks stod för extremistiskt manshat. Efter att det sänts ville en del politiker dra in stödet till jourerna.
– Faktiskt ser jag inte att det blev något av det, säger Lina Ploug. Som vanligt har vissa jourer fått sänkta bidrag och några höjda. Det är väldigt skönt. Vi var också rädda att stödsökande inte skulle våga vända sig till oss, men det ser ut som om förra året var oförändrat även i det avseendet.
– Men det är klart att det kommer att finnas med hos allmänhetens bild av oss en lång period framöver. Och det kommer upp då och då. Vi får fortfarande hatmejl.
Ordföranden satt kvar
Reportaget sändes strax efter att en ny styrelse valts på ordinarie årsmöte. Trots en storm i massmedia vägrade dåvarande ordföranden, Ireene von Wachelnfeldt, att avgå. I augusti hölls ett extra årsmöte då hela styrelsen ställde sina platser till förfogande.
Var det rätt av styrelsen att inte avgå till en början?
– Det är jättesvårt att säga i efterhand. Det var helt rätt att vi hade ett extra årsmöte. Och det var bättre att hålla det i augusti än mitt i sommaren. Det var jättesvårt att fatta några beslut, under de förhållanden som då rådde.
Många inom organisationen var kritiska och chockade.Den vanligaste känslan var att man inte kände igen sig i reportaget, menar Lina Ploug. Styrelsen arrangerade regionala träffar.
– Diskussionen pågår fortfarande. Men visst, det var 27 jourer som gick ur.
Men ska inte organisationer tåla en granskning i till exempel tv?
– Självklart! Men det här var inte en granskning utan en smutskastning. De hade inte ens försökt att visa vilket arbete som faktiskt bedrivs varje dag i jourerna. Utan tagit fram extrema exempel, som inte är representativa och som vi inte står bakom.
Hur är er inställning till män egentligen? Den skiljer sig från SKR, Sveriges kvinnojourers riksförbund?
– En stor skillnad är att män får arbeta för deras jourer. Det får de inte hos oss och det är av två anledningar. Den första är att jourerna är en frizon för kvinnor och tjejer. Det handlar om att de kvinnor som kommer till jourerna, i 98 procent av fallen, har i heteroförhållanden blivit slagna eller utsatta för övergrepp. Då ska de inte behöva möta män utan känna sig trygga.
– Den andra anledningen är att det är viktigt överlag att skapa egna rum för kvinnor. Det är en separatistisk inställning, visst, men jag tycker inte den är extrem. Det finns många separata rum för män i samhället och män har rätt att ha det också. Män har olika ordnar och klubbar där kvinnor inte tillåtna. Vi är en helt ovanlig företeelse i den bemärkelsen heller. SKR har inte män i sin styrelse heller.
”Män är människor”
Detta är inte kontroversiellt i organisationen. Det är ett beslut som fattas gemensamt och efter grundliga diskussioner, påpekar Lina Ploug.
– I de här frågorna är vi eniga. Senast på årsmötet i maj, precis innan tv-programmet, var det en klar majoritet som röstade ner förslag om att tillåta även män. Det var skönt att ha det i ryggen när det här efter Könskriget bröt ut.
Är män djur?
– Haha.
– Män är människor precis som kvinnor. Och människan är en del av djurvärlden.
Bland de kvinnor som söker sig till jourerna har de allra flesta blivit misshandlade av sin man. När Lina Ploug talar om våld syftar hon på både fysiskt och psykiskt våld. Därmed är vi inne på en kontroversiell punkt som debatterats, nämligen en rapport som pekade på kraftig ökning i antalet övergrepp mot kvinnor. Rapporten Slagen dam har vidgat begreppet våld till att omfatta även psykiskt våld, till exempel hot. Dessutom samtliga händelser, inklusive sådant som inte anmäls och endast sker vid enstaka tillfälle.
– Den synen på våld är ganska lik Roks’ syn. Vi anser att det är viktigt att se olika typer och grader av övergrepp som samma sak.
Internet en ny arena
Lina Ploug menar att kvinnor historiskt sett alltid har utsatts för övergrepp, men att uttrycken kan ha förändrats över tid.
– Nu har internet blivit en stor ny arena. Dels för prostitution men även för att träffas och för trakasserier. Med webbcam kan man filma sex och så vidare. Det ser annorlunda ut idag än det gjorde för ett par år sedan. Men grunden är ändå densamma – män utsätter kvinnor för våld och sexuella övergrepp.
Men det har också alltid funnits engagemang bland kvinnor för kvinnor, menar hon.
– Jourerna växte fram under 1980-talet. Tjejjourerna kom 1996. Men självfallet fanns redan innan unga tjejer som engagerade sig för andra. Det här man pratar om att unga inte vill engagera sig stämmer inte på den punkten − vi har många som söker sig till oss och vill engagera sig.
Bakgrund: Könskriget
Sveriges televisions Könskriget i två delar, av Evin Rubar, nominerades till stora journalistpriset 2005 i klassen Årets avslöjande.
Det kom 146 anmälningar mot programmen, vilket är rekord i Granskningsnämndens historia.
Granskningsnämnden riktade kritik mot programmen utan att fälla dem, vilket är ovanligt.
Programmen gav en ”ofullständig bild av hur utbredd tron på satanistisk våldsutövning mot kvinnor och barn var inom kvinnojoursrörelsen”. Det var missvisande, enligt nämnden.
