”Öppna ditt hjärta”, sade vår statsminister i ett redan nu mycket omtalat sommartal, men var beredd på att det kommer att kosta och att vi kommer inte att ha råd med mycket annat, lade han snabbt till.
Diskussionen hamnade snabbt i huruvida detta gynnar Sverigedemokraterna eller ej. För att undvika att bara diskutera i politik i andra och tredje intentionen kan vi lämna det därhän. Låt oss i stället se vad det är för människosyn som kikar fram bakom ett sådant uttalande.
Här står vår statsminister — själv naturligtvis inte alls hotad av alla försämringar i välfärd och privatiseringar som hans skattesänkarpolitik under åtta års tid lett till — och ber sina väljare om *uppoffringar* för att Sverige ska ta sitt ansvar i svåra tider för världen och i enlighet med Genevekonventionen ta emot flyktingar från krig och förstörelse.
Enligt fackliga tankesmedjan Katalys har regeringens ekonomiska politik hittills lett till att ”den tiondel av hushållen som har högst inkomster delar på lite mer än en fjärdedel av hela inkomstökningen. Den tiondel av hushållen med lägst inkomster delar på en procent. Samtidigt har arbetslösheten stigit och den offentliga sektorns totala ekonomiska resurser minskat.”
Lägg därtill all läckage som rinner ut från det gemensamma, först via vinsterna i välfärden (100 procent skattepengar) och sedan nolltaxerandet av dessa inkomster (räntesnurror, utlandsbaserade företag). Och nu är det alltså asylmottagandet som gör att regeringen inte kan föreslå några reformer. Fan trot.
Det här är heller inte första gången som regeringen skyller sina misslyckanden på flyktingmottagandet. För inte så länge sedan var det de ensamkommande flyktingbarnen som skulle ha dragit ned resultaten i Björklunds misslyckade skola. Statsministern själv konstaterade att ”etniska svenskar mitt i livet” hade låg arbetslöshet. Det är ett obehagligt mönster, när regeringen misslyckas finns förklaringen i invandring- och flyktingmottagandet.
Visst kan man påpeka att ett stort flyktingmottagande kan innebära en påfrestning för ett samhälle. Men det är en mycket stor skillnad på att säga att vi kommer att klara av denna påfrestning, med gemensamma ansträngningar och där var och en bidrar efter egen förmåga, och på att kallt konstatera att asylmottagande står mot välfärden, att pengarna inte räcker. Det senare ställer grupp mot grupp och en sådan politik måste man bekämpa.
I tider av ökad främlingsfientlighet och rasism är det politiskt viktigt att peka på att i det rika landet Sverige finns resurser som räcker till oss alla. Att det inte stämmer att grupp måste stå mot grupp. Att vi har råd att ta hand om de gamla samtidigt som vi har råd att ta vårt ansvar i flyktingmottagandet. Allt annat är politisk bankrutt.
Jonas Sjöstedt tog också upp flyktingmottagandet i sitt sommartal men från en annan vinkel. Han påpekade det absurda i att också detta viktiga område kastas ut till privata bolag som via skattemedel ska göras ännu rikare. Nu är det Bert Karlsson som inspirerad av Ikea ska göra pengar på människors nöd.
Till alla som ”inte längre kan se skillnad på höger och vänster”. Det här är skillnaden. Tillsammans och efter bärkraft löser vi gemensamma uppgifter, utan privata vinstintressen = vänster. Skattelättnader och hemhjälp till de rika, privata vinster på allt – inklusive flyktingmottagandet – om flyktingmottagandet ökar så får du sämre välfärd = höger.
”Öppet hjärta, men det kan kosta dig din välfärd”, säger statsministern. ”Bort med girigheten, tillsammans klarar vi utmaningen”, säger Sjöstedt. Valet är ditt i september.
