brandenburg I maj 2010 satte sig socialdemokraterna, de Gröna och Die Linke vid förhandlingsbordet i den västtyska staden Düsseldorf. Vänstern hade för första gången sedan år 1954 lyckats ta sig in i delstatsparlamentet och nu diskuterades ett möjligt regeringssamarbete Förhandlingarna avbröts visserligen efter blott fyra timmar, men ett politiskt tabu var brutet.

Nog av nyliberalism

Anledningen till den nya trenden är enkel: även i de västtyska delstaterna behövs numera vänstern för att slippa ett samarbete med borgarna.
Och det är sossarna som straffas av sina väljare för sådana majoriteter – tyskarna är trötta på nyliberalismen, helt enkelt.
Redan några veckor efter förbundsdagsvalet bildades sensationellt en vänsterregering i den östtyska delstaten Brandenburg. Även där hade det sedan länge funnits en parlamentarisk majoritet för en vänsterregering, men vänstern hölls utanför regeringen till förmån för kristdemokratiska CDU. Den sittande socialdemokratisk-kristdemokratiska delstatsregeringen hade även år 2009 lugnt kunnat fortsätta styra, men sossarna valde denna gång att kicka ut högern till förmån för vänstern.

– Det var tydligt att de inte tyckte om sina forna koalitionspartners, berättar Daniela Trochowski. Men så trodde de också att de kunde köra mera med oss.
Trochowski är sedan november 2009 högsta tjänsteman vid delstaten Brandenburgs finansdepartement som överraskande togs över av Die Linke. Ingen lätt uppgift – delstaten har drabbats hårt av den ekonomiska krisen och har skulder på osannolika 200 miljarder kronor.
– Det är förstås surt för oss att vi släpps in i regeringen när det råder kris, suckar Trochowski som under flera år varit en av Die Linkes främsta finanspolitiska experter. Och det är först nu som det börjar gå upp för oss hur illa situationen faktiskt är.

Minskad inkomst

Trochowski berättar att den offentliga sektorn hotas av det faktum att Tysklands högerregering i princip omöjliggjort för enskilda delstater att höja skatterna. Samtidigt är det delstaterna som får betala för regeringens bankräddningspaket och hjälpen till att stabilisera euron efter Greklandkrisen. Bara Brandenburgs andel av statliga strukturutjämningsprogram har minskat med drygt tre miljarder kronor bara under år 2010.

Trots detta har Die Linke valt att delta i delstatsregeringen.
–Vi är säkra på att våra väljare ville det, svarar Trochowski. De vet att vi värderar social rättvisa högre än de andra partierna. Hade vi avstått från att ta ansvar när vi väl släpps in i maktens korridorer hade vi svikit dem.

I förhandlingarna med sossarna valde vänstern en tydlig strategi: först snackar vi politik, sedan budgetsanering. Dessutom meddelade man att man inte är beredd att ens diskutera två områden: att spara på utbildningssektorn och att privatisera delar av den offentliga sektorn.
–Vi var väldigt tydliga: det här förhandlar vi inte om. Allt det andra förhandlar vi om.

Den tuffa förhandlingstaktiken lärde sig Trochowski i Berlin, där vänstern sedan år 2002 styr tillsammans med socialdemokraterna. Under den första koalitionsperioden kritiserades vänstern hårt för att ha gått med på nerskärningar, lönesänkningar för de offentligt anställda, privatiseringar och en rad andra beslut som uppfattades som ett svek av många medlemmar och väljare. Kvittot kom i Berlins delstatsval år 2006 då partiet förlorade hela 9,2 procentenheter av sitt väljarstöd. Men vänsterkoalitionen höll sig tack vare SPD:s valseger kvar vid makten. Vänstern gick dock mycket hårdare in i omförhandlingarna.
– Vi har dragit våra lärdomar ur denna tid, säger Stefan Liebich, förbundsdagsledamot för Die Linke och tidigare koalitionsförhandlingsledare för vänstern i Berlin.

– Framför allt så har vi blivit tuffare samverkanspartner, sossarna kan inte längre tvinga oss till allt. Vi fokuserar idag på två, kanske tre profilfrågor och säger tydligt att de inte är förhandlingsbara. I Berlin var det: rör inte utbildningssektorn, stoppa privatiseringar och, faktiskt, ta tillbaka så mycket som möjligt av det som vi har sålt tidigare.
Inte rädda för skillnader
I konsekvens med det försöker Berlins delstatsregering att ”rekommunalisera” Berlins vattenförsörjning som såldes ut på 1990-talet. Dessutom är Berlinvänstern tydlig med att man inte är överens i alla frågor med sossarna.

– Förr i tiden var vi rädda att tala om att det fanns någon oenighet inom koalitionen. Det gjorde att folk trodde att vi hade övergett våra egna frågor bara för att sitta vid makten. Vi har upptäckt att det går alldeles utmärkt att påpeka att vi inte alls är överens med sossarna i alla frågor.
I Brandenburg var det inte lätt trots ett valresultat på över 27 procent.
Där fick man gå med på nerskärningar inom den offentliga sektorn och släppa sitt krav på att lägga ner kolbrytningen i delstaten – men sossarna tvingades å andra sidan att acceptera kravet på ett privatiseringsstopp.
Brandenburg är dessutom den tyska delstat som satsar mest på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.