Nyheter/Utrikes 29 december, 2020

Undflyende rättvisa i Kosovo

Gripandet av Kosovos president har kastat ljus på de krigs­brott som begicks av den kosovariska motstånds­rörelsen under konflikten på 1990-talet. Hittills har Västmakterna stöttat den sittande regimen, i stabilitetens namn och utan hänsyn till offren.

Den 5 november ställde sig Kosovos president Hashim Thaçi med en sorgsen min framför medierna för att meddela sin avgång och bekräftade att han blivit åtalad av den särskilda åklagarkammaren för Kosovo, som sitter i den internationella brottmålsdomstolens byggnad i Haag. Den tidigare talespersonen och sedermera politiska ledaren för Kosovos befrielsearmé (UÇK) ska dömas för krigsbrott och brott mot mänskligheten begångna mot Slobodan Milošević serbiska regim under kriget mellan 1998 och 1999 och de följande månaderna. Några timmar tidigare hade även ledaren för Kosovos demokratiska parti (PDK), Kadri Veseli, som tidigare var parlamentsledamot och chef för Kosovos informationstjänst (SHIK, UÇK:s underrättelsetjänst) meddelat att han kommer att åtalas, liksom parlamentsledamoten Rexhep Selimi. Föregående kväll hade Jakup Krasniqi, den tidigare talespersonen för gerillan och tidigare talmannen i parlamentet (2007–2014), gripits i huvud­staden Pristina. Publiceringen av anklagelseakten den 24 juni 2020 hade redan tvingat Thaçi att ställa in ett statsbesök i Washington tillsammans med sin serbiske motpart Aleksandar Vučić. De fyra politikerna som arresterades av den särskilda åklagarens byrå och flyttats till ett fängelse i Neder­länderna kommer att ställas till svars för att på organiserad basis ha gjort sig skyldiga till förföljelse, godtyckliga gripanden, grymma bestraffningar, tortyr och mord.

Kammaren, som har i uppdrag att döma de brott som begåtts på den tidigare serbiska provinsens territorium mellan den 1 januari 1998 och den sista december 2020, och vars huvudsakliga finansiär är EU, är kopplad till Kosovos rättssystem. Med säte i Haag består den av utländska domare och utgör därför en delvis internationell hybridjurisdiktion, precis som de särskilda domstolarna för Libanon, Sierra Leone och Centralafrikanska republiken. Sedan sommaren 2019 har tiotals tidigare gerillasoldater förhörts, ibland i egenskap av misstänkta, ibland i egenskap av vittnen. Den 24 september 2020 ställdes den första åtalade framför en domare. Den tidigare kommendanten för regionen Llap (i nordöstra Kosovo) Sali Mustafa anklagas för att ha begått brott eller gett order om brott mot serber, romer och albaner (godtyckliga gripanden, tortyr, grym behandling och mord).(2)

Kosovos premiärminister Hashim Thaci kungör sin avgång i ett tal i Pristina den 5 november i år. Thaci är misstänkt för krigsbrott mot serber under kriget på 1990-talet. Foto: Visar Kryeziu/AP/TT.

Kosovos premiärminister Hashim Thaci kungör sin avgång i ett tal i Pristina den 5 november i år. Thaci är misstänkt för krigsbrott mot serber under kriget på 1990-talet. Foto: Visar Kryeziu/AP/TT.

Upprinnelsen till den särskilda kammaren är en rapport av den schweiziske ledamoten i Europarådet Dick Marty, som antogs av rådets parlamentariska församling i januari 2011(3). Marty, som redan var känd för sitt arbete med att utreda den amerikanska underrättelsetjänsten CIA:s hemliga fängelser, har undersökt flera hundra fall där serbiska eller romska civila utsatts för utomrättsliga gripanden, misstänkt deportering till Albanien och försvinnanden. Han har även avslöjat fall av illegala fängslanden, tortyr och mord på albaner, som av UÇK anses vara politiska motståndare och oftast är medlemmar av Kosovos demokratiska liga (LDK), en organisation som grundats av den albanska motståndsrörelsens främsta ledare i Kosovo Ibrahim Rugova, som dog 2006. Dessa brott begicks under den väpnade konflikten, men också efteråt, under upprättandet av FN:s internationella protektorat (United Nations Mission in Kosovo, UNMIK) 1999, fastän 40 000 Nato-soldater just hade stationerats i denna tidigare serbiska provins.

Den omänskliga och förnedrande behandlingen och försvinnandena som nämns i Martys rapport hade redan fastställts av UNMIK och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).(4) Den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) hade även den undersökt brott begångna av UÇK, men dess chefsåklagare mellan 1999 och 2007 Carla Del Ponte förklarar i sina memoarer att hon hindrades från att gå vidare med utredningen.(5) Vad värre är hävdar hon att man medvetet förstört vissa komprometterande bevismaterial.

Anklagelserna i Martys rapport bekräftades i juni 2014 av John Clint Williamson, en amerikansk diplomat som utsetts till oberoende åklagare av EU. ICTY tvingades konstatera att skapandet av en jurisdiktion ad hoc för att döma dessa brott hade misslyckats. Det krävdes dock hårda påtryckningar från Bryssel och Washington för att Kosovos parlament 2015 skulle göra ett tillägg till konstitutionen och acceptera tillsättandet av en särskild kammare.

Hundratals medlemmar av ”Kosovos befrielsearmé” UÇK välkomnar premiärminister Hashim Thaci hem till Kosovo den 17 juli 2020. Enligt den kosovoalbanska nationella självförståelsen var serberna ensamt ansvariga för krigsbrott. Foto: Visar Kryeziu/AP/TT.

Hundratals medlemmar av ”Kosovos befrielsearmé” UÇK välkomnar premiärminister Hashim Thaci hem till Kosovo den 17 juli 2020. Enligt den kosovoalbanska nationella självförståelsen var serberna ensamt ansvariga för krigsbrott. Foto: Visar Kryeziu/AP/TT.

Martys rapport fäste också uppmärksamheten på misstänkt handel med organ som tagits från serbiska fångar för transplantationer i utlandet. Tyngden i dessa anklagelser drog genast till sig uppmärksamhet och utlöste en våg av förnekanden, som om det vore omöjligt att anklaga UÇK för ett sådant brott: Del Pontes tidigare talesperson Florence Hartmann gick så långt att hon beskrev den förra som ”oansvarig”, samtidigt som hon anklagade rapporten för ”revisionism”, med målet att ”relativisera” de brott som begåtts av serbiska styrkor genom att framhäva andra övergrepp.(6)

Misstankarna om organhandel var dock träden som skymde skogen av brott: de var bara en del av rapporten och, ifall de skulle visa sig stämma, gällde de bara ett litet antal av de fängslade. Martys rapport kastade framför allt ljus på det sätt på vilket en liten grupp stridande, varav många var från regionen Drenica i centrala Kosovo, tog monopol på den väpnade kampen mot det serbiska styret. Medlemmarna i gruppen, som ofta var släkt, tvekade inte att rensa ut potentiella rivaler innan de försvann medmakten och dess lukrativa positioner.

Sedan början på konflikten har talet om det ”patriotiska kriget” varit allestädes närvarande i Kosovo. Enligt den heroiska berättelsen om denna ”befrielse”, är Milošević regim ensamt skyldig till krigsbrotten. Soldaterna i UÇK utmålas som Natos ”allierade på marken” när försvarsalliansen valde att intervenera mot Serbien i mars 1999, samtidigt som Rugova beskrivs som en landsfader som tog hand om landet, trots hans maktlöshet över huvudstaden Pristina som kontrollerades den serbiska armén. Denna nationella berättelse har dock blivit mindre effektiv på senare tid. Å ena sidan har avslöjandet av de brott som begåtts av medlemmarna i Rugovas LDK underminerat fiktionen om kosovoalbanernas politiska enighet. Å andra sidan räcker retoriken om den heroiska motståndsrörelsen inte längre till för att rättfärdiga de tidigare gerillaledarnas kontroll över landet, som ofta utövas tillsammans med internationella tjänstemäns aktiva delaktighet, vars manöverutrymme inskränkts av hotet om våld.

ICTY har dömt flera högt uppsatta serbiska tjänstemän, såsom den tidigare vice premiärministern Nikola Šainović eller den tidigare vice inrikesministern Vlastimir Đorđević, båda dömda till 18 års fängelse 2009 och 2014. Men fastän ICTY har åtalat flera tidigare befälhavare i UÇK har ingen definitivt funnits skyldig, med undantag för Haradin Bala, som dömdes till 13 års fängelse 2005 för brott begångna i lägret Llapushnik/Lapušnik under sommaren 1998. Balas överordnade Fatmir Limaj greps 2003, men släpptes två år senare. Efter att ha återvänt till Kosovo, rentvådd och hyllad som ”martyr”, gav han sig direkt in i politiken igen. EU:s rättsinsatsmission i Kosovo (Eulex) har visserligen inlett en ny utredning mot honom för mordet på sju serbiska fångar och en alban i byn Kleçkë/Klečka, men han förklarades återigen oskyldig i maj 2012.

Den särskilda åklagarkammaren för Kosovo håller förhör med den kosovariske parlamentsledamoten Rexhep Selimi i nederländska Haag den 11 november 2020. Foto: Eva Plevier via AP/TT.

Den särskilda åklagarkammaren för Kosovo håller förhör med den kosovariske parlamentsledamoten Rexhep Selimi i nederländska Haag den 11 november 2020. Foto: Eva Plevier via AP/TT.

Vittnesskyddet är en nyckel­fråga, vilket bekräftas av fallet Ramush Haradinaj, en karismatisk befälhavare över gerillan i västra Kosovo. Han åtalades i mars 2005, medan han var premiär­minister, och tog sig direkt till Haag. Han förklarades dock oskyldig den 3 april 2008. Detta domslut revs upp den 21 juli 2010 av ICTY:s överklagningsdomstol, som beordrade att han skulle arresteras för misstänkta trakasserier av vittnen. Några veckor efter att den första processen inletts i februari 2007 mejades det romska nyckelvittnet Kujtim Berisha ned av en bil i Montenegros huvudstad Podgorica. Haradinaj oskyldigförklarades återigen i november 2011.

Det är dock inte bara vittnena som utsätts för hot, kidnappningar och våld, utan även deras anhöriga. Resultatet är att flera personer som hörts av åklagarsidan vägrar att ställa sig inför domstolen eller drar tillbaka sina påståenden i rätten. Agim Zogaj skulle ha vittnat i processen mot Limaj som fördes av Eulex. Han var tidigare militärpolischef för UÇK:s 121:a brigad, samt chef för det hemliga fängelset i Kleçkë/Klečka där flera civila albaner och serber ska ha hållits fängslade, torterats och mördats 1998 och 1999 på Limajs order. Den 27 september 2011 påträffades han hängd i en park i Duisburg i Tyskland. Även om hypotesen att det rörde sig om ett självmord inte officiellt har uteslutits har hans familj beskrivit hur han utsattes för hårda påtryckningar.(7) Det skrivna vittnesmål han lämnade är graverande för Limaj, men har inte hörts av domarna.

Några veckor efter Martys rapport presenterade Europaråds­ledamoten Jean-Charles Gardetto från Monaco en rapport för den parlamentariska församlingen om den heta frågan om vittnesskydd.(8) Den förklarade att detta var ”särskilt svårt” i ett litet land som Kosovo, där alla känner varandra. Den fann det också naivt att tro att det räcker att flytta vittnen till andra städer och regioner än deras egna, samtidigt som mottagandet av vittnen i tredje länder inte är möjligt i större skala.(9)

Den särskilda kammaren för Kosovo har länge dröjt med att träda i kraft, något som har gett upphov till tvivel. Kommer den att vara kapabel att döma de ansvariga eller kommer den bara att förhöra dem som utfört dåden på order uppifrån? De första åtalen torde bidra till att skingra orosmolnen. Men kommer den särskilda kammaren att lyckas där ICTY misslyckades, genom att erkänna det oavvisliga behovet av transnationell rättvisa?

Negoman Marić som är ordförande i Föreningen för familjer till försvunna serber i Rahovec/Orahovac har tappat allt förtroende för rättvisan och accepterar bara motvilligt att svara på frågor från journalister. För honom kommer dessa gripanden för sent, mer än 20 år efter händelserna, när många vittnen har försvunnit. Kommer de åtalade till slut att gå med på att tala? Kosovos samhälle har otvivel­aktigt en lång väg kvar att gå för att försonas med sitt förflutna och erkänna de brott som begåtts i befrielsekampens namn.

Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique.

Översättning: Jonas Elvander.

Fotnoter


Journalister på Courrier des Balkans och författare till ”Là où se mêlent les eaux. Des Balkans au Caucase dans l’Europe des confins”, La Découverte, Paris, 2018.
Första förhörsinställelse, Den särskilda åklagarkammaren för Kosovo, Haag, 28 september, 2020.
Dick Marty, ”Omänsklig behandling av personer och illegal organhandel i Kosovo”, rapport nr. 12462, Europarådets parlamentariska församling, Europarådet, Strasbourg, 7 januari 2011.
”Human rights in Kosovo: As seen, as told”, vol.II, 14 juni–31 oktober 1999, OSSE, Wien, 5 november 1999.
Carla Del Ponte (med Chuck Sudetic), La caccia: Io e i criminali di guerra, Feltrinelli, Milano, 2008.
Se ”Trafic d’organes au Kosovo: un rapport accablant”, La valise diplomatique, 4 januari 2011, www.monde-diplomatique.fr
Jean Daville, ”Crimes de guerre et protectiondes témoins au Kosovo: ’Eulex m’a tuer’”, Le Courrier des Balkans, 3 oktober 2011, www.courrier-desbalkans.fr
”Vittnesskydd: En hörnsten i rättvisan och försoningen på Balkan”, resolution nr. 1784 av Europarådets parlamentariska församling, 26 januari 2011.
Påståenden som insamlats av Jean-Arnault Dérens, Le Courrier des Balkans, 26 januari 2011.

Kultur 13 september, 2025

Från sportstugor till boutiquehotell

Snart är en natts sömn i Carl Larssons säng inte omöjligt – åtminstone för den som är villig att betala. Foto: Trons/TT.

Folkhemmets enkla lantställe är inte bara alltmer avlägset för de allra flesta. Nu bjuder fiffiga entreprenörer ut dem dygnsvis med kock och märkesdesign.

”Man får inte gå in med badkläder i huset, farmor ville ha det så”, skrev Tara Moshizi om svenskars försök att bevara gamla generationers vanor i sina sommarstugor. ”Hur ska jag hantera kulturkrocken på min mans släktgård?”, undrar en ”entreprenör” i en insändare i DN, som beskriver sin familj som ”livsnjutare”. Hon vill rensa bort i förråden, han vill bara ta det lugnt – precis som på farfars och farmors tid.

Precis som Moshizi skriver är allt heligt i den svenska sommarstugan. Tapeten i vår egen sitter kvar sedan 70-talet med gröna blommor. De fysiska tillskotten kan räknas på en hand: en ny soffa, två tavlor och ännu en pinnstol. Allt annat har bevarats intakt, och ibland tycker jag mig se mormor och gå runt i sina vita kilklackar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 september, 2025

Ekonomipristagarna är för kära i sina teorier

Ekonomipristagarna Daron Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson har samlat det bästa i en ny bok som nu finns på svenska. Foto: Patrik Lundin.

Institutioner sägs förklara varför vissa samhällen blomstrar och andra faller. Men Nobelpristagarna måste till slut medge att fackföreningar är centrala för framgång. Lovisa Broström har läst ”Varför är inte hela världen rik?”

När ekonomen Daron Acemoglu tog emot nobelpriset i ekonomi 2024 sade han i sitt tacktal att ”Framtiden avgörs inte av tekniken i sig, utan av vilka institutioner vi väljer att bygga”. Den meningen belyser den motvikt som Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson vill utgöra mot den samtida teknikoptimismen. Teknisk utveckling och AI kommer inte nödvändigtvis att göra livet bättre, risken är stor att det blir tvärtom. I stället menar herrarna att det är institutionerna som kommer att avgöra om vi går mot en ljusare framtid eller inte.

Men vad är då en institution? Detta har det skrivits massor om men först nu kommer en bok på svenska med utdrag ur de mest pregnanta delarna av förra årets nobelpristagares böcker i samlingsboken Varför är inte hela världen rik?, utgiven av Volante tillsammans med Handelsbankens mediesatsning EFN. Författarna är rätt vaga på denna punkt men vi rör oss runt regler som skyddar egendomsrättigheter, uppmuntrar till brett samhällsdeltagande, ger incitament för talang och kreativitet, samt upprätthåller rättsstatsprincipen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 12 september, 2025

Avbokades från ABF – anklagas för Hamasstöd

ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson.

Organisationen Rättvisa för alla stoppas med kort varsel från att hålla evenemang i ABF:s lokaler, efter inlägg som ifrågasätter klassningen av Hamas som terrororganisation. Föreningen själva menar att ett högerdrev ligger bakom avbokningen – och beskriver beslutet som rasistiskt.

Föreningen Rättvisa för alla hade bokat en lokal i ABF-huset i Stockholm inför sin valårs-avspark den 13 september. Men under torsdagen meddelade de att evenemanget avbokats.

”Rasisterna försöker tysta oss. Etablissemanget försöker stoppa oss. Men vi växer bara starkare”, skriver organisationen på Instagram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 12 september, 2025

Sanningen om mordet på Charlie Kirk

Den högerradikala debattören Charlie Kirk sörjs i Orem, Utah. Foto: Lindsey Wasson/AP.

Den amerikanska ytterhögern fantiserar om att mata migranter till krokodiler. I Sverige jämförs människor med lupiner som ska läggas i svarta sopsäckar. Våldsretoriken känner inga nationsgränser – och allt politiskt våld måste fördömas lika hårt.

”Det borde vara offentligt. Det borde gå snabbt. Det borde sändas på tv”, sade Charlie Kirk i februari 2024 om att återinföra offentliga avrättningar. ”Man skulle kunna sälja det, finansiera staten. Det skulle kunna vara typ: ’presenteras av Coca-Cola’. Och nej, jag skojar inte. Förresten, jag skulle lätt titta in för att få se någon pedofil få huvudet avhugget.”

Mordet på Charlie Kirk är en tragedi. Ingen ska dödas eller hotas för sina politiska åsikter. Men mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Donald Trump har gjort den till sitt signum. Så här kommenterade han mordet: ”Det finns en hel del radikala vänsterdårar där ute, och vi måste bara slå skiten ur dem.” Samma man som under Black Lives Matter-protesterna framför Vita Huset efter mordet på George Floyd 2020 sade: ”Kan man inte bara skjuta dem? Bara skjuta dem i benen eller något?”

Sådana våldsfantasier återkommer ständigt i hans rörelse. Bloggaren Laura Loomer har sagt att Trump borde få ”demokrater avrättade för förräderi”, och att illegala invandrare borde ”matas till krokodilerna”. Joe Walsh, en av Charlie Kirks mentorer från Teparty-rörelsen, har sagt: ”Den 8 november röstar jag på Trump. Den 9 november, om Trump förlorar, plockar jag fram musköten. Är du med?”

Curtis Yarvin, husfilosofen i Silicon Valleys nya reaktionära höger, fantiserar öppet om att politiska motståndare ska ”skummas ihjäl” som ”kalkoner med fågelinfluensa” eller förvandlas till biodiesel.

Detta är inte anonyma nätkommentarer, utan centrala röster i den amerikanska högern. Som bara för några år sedan stormade en regeringsbyggnad med halvautomatiska vapen, för att sedan bli benådade av presidenten.

Och i Sverige?

Mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Här skriver vice statsminister Ebba Busch om en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern, som ”gläds över en meningsmotståndares död”, utan att ange en enda källa. När min kollega Jacob Lundberg hör av sig till hennes presschef Mia Widell svarar hon: ”Hon refererar till det som nu syns i olika sociala och andra medier. Se gärna kommentarsfältet på exempelvis AB på Facebook, men även Expressen och DN.” Det ser ut som mina källhänvisningar i gymnasiet.

I så fall kan jag lika gärna citera Busch egna följare, efter att hon anklagade Palestinarörelsen för att ta hit ”Mellanösterns sätt att lösa konflikter”: ”Vilka fakking djur”, ”Ta en stor kontainer och packa dom i skicka ner dom till Gaza 👍👍💪💪” och ”BLY BLY BLY”.

Men det behövs inte, för vice statsministern har själv nära till våldsam retorik. Efter påskkravallerna 2022 sade hon: ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare […] varför sköts det inte skarpt?”

Hon är inte ensam. Även Fokus-skribenten Anna Nachman fantiserar om en våldsvänster där ”piercade humanister skrattar rått och gottar sig åt hans död”, även det utan källhänvisning. Detta bara veckor efter att hon skrivit om ”invasiva arter” som förpestar det svenska samhället, och liknar människor vid lupiner som bör slängas ”i svarta sopsäckar som brännbart avfall”.

Och Svenska Dagbladets Peter Wennblad, som precis kallade hela Palestinarörelsen ”livsfarlig”, försvarade för bara ett par år sedan den sverigedemokratiska presschefen Linus Bylunds uppmaning till ”journalistrugby, att man knuffar journalister”. ”Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister”, skrev Wennblad, vilket orsakade krismöte då hans kollegor inte uppskattade att han uppmanade till våld mot dem.

Den här retoriken är inte slumpmässiga nätutbrott. Avhumaniserande kommentarer som man hittar från anonyma vänsterkonton, uttrycks på högerkanten rakt ut av ministrar, ledarskribenter och riksdagsledamöter. Inte minst hos Sverigedemokraterna, som bokstavligen drivit en trollfabrik för att sprida hat mot politiska motståndare, och vars företrädare ständigt visar sig ha samröre med nazistiska våldsgrupper. En SD-politiker i Nynäshamn har rentav skrivit att hon ville skjuta skallen av en känd kvinnlig författare.

Läs mer

Och partiet meddelar att man inte ens tänker vidta några åtgärder mot Jessica Stegrud, som precis blivit avslöjad med att förfölja och hänga ut två tonåringar tillsammans med högerextrema aktivisten Nick Alinia.

Självklart förekommer hotfulla beteenden även till vänster. Förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i kvällsmörkret, och flygbladsutdelningen i Maria Malmer Stenergards trappuppgång är två exempel på hotfulla beteenden som tydligt måste fördömas.

För som mordet på Charlie Kirk visar går det inte att ha dubbla måttstockar. Den som försvarar den egna sidans politiska våld försvarar allt politiskt våld. Är Ebba Busch redo att erkänna det?

Diskutera på forumet (0 svar)
Dikt/Kultur 12 september, 2025

Svensk kulturkanon – ytterligare ett utkast

Det tidiga universums ljusstarkaste galax, CR7. Här föddes den första generationen av stjärnor. Foto: ESA/TT.

Pruttesmällan

Rymden

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 september, 2025

Lämnar målburen för journalistiken

Svante Hildemar (i blått) slutar med fotbollen för att studera till journalist. Foto: Johan Nilsson/TT.

30-åriga målvakten Svante Hildeman är Superettans mest uttalade socialist. Nu lämnar han Landskrona Bois efter fyra år för att lägga fotbollen helt på hyllan. Nu hoppas han få mer tid över till journalistik.

Jag måste så klart ställa sportfrågan: Hur känns det?

– Det känns bra! Det har varit många olika känslor de senaste veckorna, och jag har väl inte riktigt landat i någon enhetlig känsla än. Först var det vemodigt och melankoliskt, men också väldigt vackert. Nu, när jag börjar komma in i lunken och vardagen som student igen, är jag taggad på livet som civil!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 12 september, 2025

Lorentz Tovatt: Jag börjar hoppas att Lars Beckman har rätt

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och klimat- och miljöminister och Romina Pourmokhtari (L) under budgetsamtalen på Harpsund, den 28 augusti. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kommer du ihåg när man var barn och fick plötsliga overklighetskänslor? Från ingenstans kom känslan av att allt är riggat. Att dina föräldrar, lärare och katten i smyg deltog i en gigantisk komplott. Och att de en dag skulle kliva fram och säga: ”Överraskning! Vi har bara spelat teater för din skull.”

Jag trodde att den känslan hörde barndomen till. Men i dag, som vuxen, har den återvänt. Jag går runt och väntar på att någon ska lägga handen på min axel och säga: ”Oroa dig inte, det var bara ett skämt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 11 september, 2025

Anklagar svensk vänster för mordhyllningar – refererar till Facebook

Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Foto: Lars Schröder / TT.

Ebba Busch ser en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern efter mordet på Charlie Kirk. Bedömningen baserar hon på sociala medier – och hänvisar till Aftonbladets kommentarsfält på Facebook.

I går mördades den amerikanska högerprofilen Charlie Kirk med ett skott i halsen vid ett öppet evenemang i Utah. Ännu har ingen gripits för dådet.

Nu riktar Sveriges vice statsminister Ebba Busch hårda anklagelser mot den svenska vänstern – som hon menar hyllar mordet.

”Än så länge finns ingen gärningsperson gripen och kvarhållen och vi vet ännu inte ett bekräftat motiv. Vad som dock kan bekräftas är den fasansfulla reaktion vi nu ser från amerikansk och delvis svensk vänster. Människor firar”, skriver hon på X, och frågar sig:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 september, 2025

Det är knappast Palestinarörelsen som hotar demokratin

Demonstration arrangerad av Septemberupproret och Tillsammans mot rasism vid Mynttorget på tisdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När M, SD och KD:s politiker tillsammans med de borgerliga ledarsidorna påstår att Palestinarörelsen utgör ett hot mot våra folkvalda, är det inget annat än ett desperat försök att flytta fokus från verkligheten. Det är en välkänd politisk manöver: måla ut en fredlig folkrörelse som hotfull för att slippa tala om det verkliga hotet – att svenska politiker ger sitt tysta och aktiva stöd till ett folkmord.

Låt oss vara tydliga: Palestinarörelsen i Sverige är ingen sekt, ingen svans, ingen ”mobb”. Och framför allt – inget hot. Tvärtom. Det är en bred, levande folkrörelse, demokratisk till sin kärna, där tusentals människor – unga och gamla, troende och sekulära, judar, muslimer, kristna och ateister – förenas i kravet på rättvisa för det palestinska folket. Att stämpla denna rörelse som ”antisemitisk” eller ”våldsam” är inte bara falskt. Det är fegt.

Jag har själv deltagit i över 80 demonstrationer de senaste två åren. Alla har varit fredliga. Visst händer det att någon, förtvivlad över sorgen efter de mördade i Gaza, ropar slagord i en ton som skaver i svenska öron, vana vid konsensuspolerat språk. Men helheten? Fredlig. Livskraftig. Demokratisk. En folkrörelse som förkroppsligar det som makthavare påstår sig värna – men i praktiken motarbetar.

Man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester.

När Carl-Oskar Bohlin hörde rop som ”shame on you” var det inte en ”hotfull mobb”. Det var väljare som uttryckte sitt missnöje. Är det obehagligt? Ja. Men demokrati är inte en bekvämlighetszon för makten. Demokrati är folkets röst, ibland högljudd, ibland obekväm. Att kalla detta för ett hot är att demonisera alla som någon gång vågat stå upp mot makten.

Och ja – självklart ska politiker kunna gå i fred. Ingen önskar att Bohlin eller någon annan ska känna sig personligen hotad. Men man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester. Den som kliver in i maktens rum måste också stå ut med folkets rop. Att skrika ”shame on you” till en minister som blundar för folkmordet i Gaza, den etniska rensningen på Västbanken, och samtidigt sitter i en regering som fortsätter vapenhandeln med Israel – det är inget hot. Det är ett rop av förtvivlan. Ett välförtjänt omdöme.

Läs mer

Det verkliga hotet mot demokratin kommer inte från Palestinarörelsens rop. Det kommer från dem som försöker brunsmeta, kriminalisera och misstänkliggöra en hel folkrörelse. Det kommer från makten själv, som hellre slår ner på solidaritet och civilkurage än ifrågasätter sitt eget ansvar för medlöperiet.

Så låt oss se klart: det är inte Palestinarörelsen som är farlig. De farliga sitter i regeringen, skriver på exporttillstånd för vapen till Israel, hejar på Israels krigsmaskin – som Ebba Busch gjorde – och smutskastar dem som protesterar. Det är där hotet mot demokratin finns.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 september, 2025

Avanza ger dig fyrverkerier – men huset vinner alltid

Skillnaden mellan nätkasinon och aktiesparande blir allt suddigare. Foto: Karin Wesslén/TT.

Med applådemojier och pushnotiser har aktieapparna gjort småsparandet till ett dopaminforsande mobilspel. Förlorarna är våra unga.

”Nästa lön kommer jag hit or miss”, skriver en användare. ”Hela lönen på en trade. Vinner jag, fortsätter resan. Förlorar jag stänger jag mitt Avanza.” Jublet i tråden är högt. ”Du hör hemma här! Lets fucking go”, kommenterar någon. Andra är mer återhållsamma: ”Låter som om du ska spara i fonder och hålla dig ifrån att nyttja marknaden som ett kasino 😂”.

Jag bläddrar runt på kanalen ”ISKbets”, småspararnas eget gladiatorforum på Reddit. Här samlas användarna för att posta dagens förluster och vinster – på allt mellan några hundringar till flera miljoner – och be om råd på bets, ett ord som påminner mer om kasinospel än investeringar.

Ungdomsbarometern visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet.

En användare har lagt upp Avanzas belöningsskärm för ”10K”, 10 000 sparade kronor, med applådemoji och texten: ”Den här milstolpen har 71 procent av alla avanzianer uppnått.” Gratulationerna strömmar in, och någon kommenterar: ”Minns när jag var yngre och många gick in med 500 kronor bara för att känna sig som DiCaprio i Wolf of Wall Street när man gick plus 30 kronor.”

Detta småsparande har varit argumentet när högern sålde in ISK-systemet i Sverige – och nog är många användare amatörinvesterare som riskerar allt de äger. Medan de stora pengarna håvas in av höginkomsttagare.

Vänstertidningen Jacobins sommarnummer pryddes av ett kasinobord med texten ”Huset vinner alltid”, men även finanstidningarna har börjat se mönstret. Den brittiska finanstidningen The Economist – knappast någon maoistisk kampbulletin – skriver om hur gränsen mellan spelbolag och banker luckras upp (28/8). Tidningen påminner om att ekonomer liknat börsen vid ett kasino åtminstone sedan John Maynard Keynes, men konstaterar att parallellen nu håller på att bli bokstavlig.

Amerikanska domstolar och myndigheter har öppnat för så kallade ”eventkontrakt”, där man kan satsa på allt från presidentval till idrottsresultat. Stora investeringsplattformar som Kalshi, Interactive Brokers och Robinhood erbjuder redan nu kontrakt på valutfall, sportstatistik och till och med Emmy-galan, vilket kallas ”förutsägelsemarknader”, prediction markets. Spelbolagen Fan Duel och Edge Markets har rentav gått ihop med banker för att ta fram konton och betalkort som är specialgjorda för sportspelare.

Läs mer

Gränsen mellan traditionella banker, nätmäklare och bettingjättar luckras alltså upp allt mer. I Sverige har appar som Avanza och Nordnet ”spelifierat” sparandet med jämförelser med andra användare, pushnotiser och animerade fyrverkerier. Allt för att ge samma dopaminkickar som Candy Crush eller enarmade banditer.

Systemet gör inte bara vanliga människors privatekonomier mer osäkra. Det skapar också en ny människa, som inte litar på samhället utan endast på sig själv. Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet. På fem år hade intresset för aktiesparande gått upp från 36 till 49 procent, samtidigt som var tredje ungdom uppger att de inte har råd med fritidsaktiviteter. Att man vinner val på ekonomiska frågor har alltså aldrig varit tydligare.

Vem vill egentligen ha en sådan utveckling? Svaret finns än en gång på Reddit. ”Sanningen är att huset alltid vinner”, skriver en användare. ”Den verkliga vinnaren är Kasino Avanza.”

Citaten är lätt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)