I augusti förra året dog fransmannen Michel Montignac, skaparen av den så kallade Montignacmetoden, vilket var ett sätt att gå ner i vikt utan att räkna kalorier. Man skulle bara låta bli att äta vitt bröd och vitt ris och en del annat. Själv var han kraftigt överviktig men gick ner flera kilo med sin metod och skrev böcker om den som såldes stort. Han var vid sin död sextiosex år, drygt tio år mindre än genomsnittliga fransmän.
Amerikanen Robert Atkins var hjärtexpert och fader bakom Atkinsmetoden, som gick ut på att man skulle äta massor av kött och fett. Han skrev bästsäljande böcker om det och blev ännu äldre än Montignac. När han dog 2003 var han sjuttiotvå år gammal, bara några få år yngre än den genomsnittliga dödsåldern för amerikaner.
James Fixx var en annan amerikan och hälsoprofet som var en fet journalist med hjärtbesvär som rökte två paket cigaretter om dagen, och så kunde det ju inte fortsätta, så han slutade att röka och bantade tjugofem kilo och började jogga.
Och han joggade och joggade och joggade, mer och mer och längre och längre och mådde bättre och bättre, och skrev till slut en bok om jogging som på svenska hette Löpning och som gjorde honom rik. Han joggade runt USA och höll föredrag om hur nyttigt det var, och en dag när han var femtiotvå joggade han som vanligt sina sexton kilometer. Det var en varm dag med hög luftfuktighet och han hade åkt långt samma dag och skulle hålla föredrag om hur nyttigt det var att jogga, men det gjorde han aldrig och det blev aldrig sexton kilometer, för han dog av en hjärtattack i motionsspåret.
Hade han joggat måttligt skulle han kanske ha levt än idag, vilket han säkert inte hade gjort om han aldrig börjat jogga. James Fixx är ett bra exempel både på hur nyttigt det är att jogga och hur farligt det är att jogga för mycket,
Och kanske gäller detta även Montignac och Atkins. Kanske hade de levt ännu om de tagit lättare på livet och nöjt sig med att äta gott och utan överdrifter.
Ibland läser man i tidningen intervjuer med gamlingar som blivit hundra och som fortfarande är pigga och friska och journalisten frågar dem hur de burit sig åt, och de har aldrig haft några metoder, och aldrig följt några regler. En del har varit vegetarianer, andra har druckit vin,
De har levt på alla möjliga ohälsosamma sätt men också hälsosamma, en salig blandning av hälsosamt och ohälsosamt leverne,
Det har bara varit två saker som varit gemensamma för dem,
Den ena är att de varit optimister och positiva och nyfikna och inte oroat sig så
mycket.
Nyfikenhet och optimism är viktigare än grönt te och terapi och allt annat.
Den andra är att de inte följt några regler, utan levt som de trivts med och känt varit bra, det finns nog ingenting som är så farligt för hälsan som regler.
