När pride-veckorna drar igång nu i år igen så kan det vara värt att komma ihåg att det inte bara är en festival, utan också en politisk rörelse som måste få utvecklas och kämpa utan hinder av företag som vill se bra ut i Prideparaden. För sanningen är att företagen och majoriteten av alla hbtq+-personer står på helt olika sidor i de allra flesta politiska frågor.

Hbtq+-personer är mer utsatta för att de har svårare att få arbete och bostad, blir utsatta för hot, hat och trakasserier i offentliga och privata rum, mår oftast sämre och vården som specifikt riktar in sig på hbtq+-personer är ofta den vården som politikerna skär ned på. Så vad gör man då, som arg, ung, fattig hbtq+-person som förvägras hjälp i det här samhället, när man ser samma företag som gör vinst på att försämra ens arbetsvillkor stå och vifta med sina kärleksbudskap i Prideparaden, samtidigt som ingenting egentligen förbättras? Fina ord, men inget händer.

Hbtq+-rörelsen måste få vara en politisk rörelse – en rörelse som på allvar ställer radikala krav på fler jobb och bostäder, på fler resurser som går till skolkuratorer, ungdomsmottagningar och specialiserad vård och permanenta uppehållstillstånd för alla hbtq+-flyktingar. På samma sätt är frågan om ett tredje juridiskt kön något som vi har kämpat för länge, ändå har det fortfarande inte införts.

Hbtq+-rörelsen måste få vara en socialistisk rörelse – precis som den har varit historiskt – för att åter igen kunna samlas och organisera sig under samma paroller och politiska krav på förbättrad levnadsstandard i samhället och inte låta sig passiviseras av de företag och organisationer som bara vill tvätta rena sina egna namn.

Fler och fler hbtq+-personer vågar komma ut i dag och det är bra. En anledning till det är att det har blivit mer accepterat att vara hbtq+-person i dag på grund av den långa kamp som förts av aktivister och revolutionärer före oss. Nu är det dags för oss att ta vidare stafettpinnen och krossa systemet som tvingat in oss och våra företrädare i garderoben för under lång tid.

För att kunna göra det måste alla vi unga, arga hbtq+-aktivister gå samman och se till att göra priderörelsen – vår rörelse – politisk igen. Pride är inte en vecka för nattklubbar att kunna sälja mer än vanligt genom att exploatera vår sexualitet eller våra könsuttryck. Pride är en protest, ett uppror, mot det rådande systemet. The first pride was a riot – och fler uppror kommer att komma till dess att vi lever i ett jämlikt samhälle för alla, oavsett kön eller sexualitet.