Hur ska man förhålla sig till porren? Det är en fråga som drivit feminister till mer polariserade positioner än de flesta andra frågor. Det finns radikalfeminister som menar att bilder av heterosexuella samlag per definition är kvinnoförtryckande. Och så finns det queerteoretiker som tycker att framställningar av gränsöverskridande sex alltid är radikala, oavsett vem som ligger överst och underst.
Frånsett dessa könspolitiska frågor är det från ett vänsterperspektiv omöjligt att inte vara kritisk mot den profiterande bransch som står bakom porrproduktionen. Men vad ska man göra åt den?
Flamman samlade tre vänsterpartister för att återuppliva diskussionen om porr.
Hur ska man politiskt förhålla sig till porr?
TS: För det första tycker jag det är jättebra att vi pratar om det här. Vi måste kunna prata om porr utan att falla in i det moraliserande som är utbrett i bland annat vänsterpartiet. När folk fäller kommentarer som ”jag blir kränkt bara av att se en erigerad penis”, så funkar det ju inte att sätta sig ner och diskutera.
– Jag och en kollega försökte ha ett seriöst samtal med vårt feministiska råd i riksdagsgruppen, om hur man ska angripa problemet med porr. Men det första som hände var att vi kom i konflikt med varandra. Vi kunde inte prata med varandra.
JB: Jag är allergisk mot den fullständigt antiintellektualistiska moralpanik som faktiskt är ett reellt problem i debatten om porr. Att man inte ens vill diskutera frågan. Och att man utgår från moraliska ställningstaganden och personliga uppfattningar, som ”jag tycker det är äckligt”. Det är en helt irrelevant debatt. Det viktiga är inte om folk tycker det är äckligt – det finns ju uppenbarligen jättemånga som tycker om att se på porr. Tyvärr fastnar även vänsterpartiet ofta i den moralistiska fällan, och det är förfärligt. Det är ju denna sexualmoralism som i mångt och mycket skapar efterfrågan på porr. Det vi ser i porren är en återspegling – ett slags skrattspegel – dels av de könsmaktsförhållanden som finns i samhället och dels av en djupt rotad sexualmoralism.
– Jag har inget emot att man framställer bilder i syfte att göra folk kåta – det är ju inget fel med det. Problemet är att porrbranschen exploaterar människor. Den så att säga samlar det sämsta av kapitalismen och det sämsta av könsmaktsordningen.
TS: Jag tror att vi är väldigt överens om att porrbranschen är förkastlig. Problemet är att vi inte kommer att kunna stoppa den. Då blir frågan: vad gör vi då? Enligt min mening måste vi kunna komma in i branschen och ställa krav. För så länge vi inte stoppar och censurerar så måste vi se till att de som väljer att befinna sig i porrbranschen ska kunna vara säkra på att det finns en insyn. Och de som blivit tvingade in i branschen ska kunna plockas bort av lagens långa armar.
ME: När du börjar snacka om påtvingat och frivilligt, känner jag att det börjar krypa längs ryggmärgen. Den åtskillnaden är ju inte så enkel. Det är samma diskussion som i prostitutionsfrågan. Vad innebär det egentligen att välja och inte välja?
TS: Fast skillnaden mot prostitution är ju att det är tillåtet med porr. Vi vet att det finns människor som på olika sätt tvingas till att medverka i porr, men jag har träffat flera stycken som inte är tvingade och gör det i alla fall. Till exempel lesbiska feminister som själva står både bakom och framför kameran. Det är viktigt att lyfta fram att porren ser olika ut.
JB: Men problemet är att porrbranschen som helhet skapar och återskapar bilden av den sexuellt aktiva kvinnan som någon som är sexuellt upphetsande, men samtidigt helt förkastlig som människa. Man bygger vidare på den sexualfientlighet och sexism som finns i samhället, och driver den framåt.
– Och då blir det irrelevant att prata om flator som gör film, eller om att det finns folk som är i branschen frivilligt. Frivilligheten är ju otroligt begränsad i porrbranschen i stort. Det är ju en fråga om vad man har för valmöjligheter. Det är ju inte så att ”ja antingen så blir jag professor eller så suger jag kuk”. Det är inte precis akademikertjejer som jobbar i porrbranschen.
– När det gäller prostitution har vi perspektivet att, även om det finns en minoritet som tycker om det, ska inte deras intressen väga tyngre än den stora majoritetens behov av skydd. Det perspektivet måste man i viss utsträckning ta in även i porrbranschen.
TS: Jag håller med dig om din övergripande analys av porrbranschen, men samtidigt vill jag lyfta fram att jag känner akademikerbögar som hellre suger kuk än går och städar för att tjäna lite extrapengar. Och på vilket sätt är det mer förkastligt, om de känner att de säljer sig oavsett hur de gör?
JB: Jag menar att det är en skillnad. När man suger kuk reproducerar man det som är själva kärnproblemet: det att det alltid ska finnas tillgång till sexuell tillfredsställelse för män. Vid varje jävla tillfälle i livet ska män kunna sträcka ut handen, dra till sig någon – kvinna eller man, barn eller djur, beroende på preferenser – slänga till vederbörande en slant och få sexuell tillfredsställelse. Bilden av den manliga sexualiteten som en obändig och aggressiv kraft som hela tiden måste och har rätt att tillfredsställas – det är också vad man säljer när man säljer sex, och det gör att det är en substantiell skillnad mot att plocka disk.
ME: Det är på den nivån som jag tror att man måste angripa problemet med porr. Ett exempel är att vi genom att ha infört sexköpslagen, som kriminaliserar köparen, ifrågasätter normen om mäns rätt till sexuell tillfredsställelse.
– I och med att det är svårt för en lagstiftande församling att avgöra vad för slags porr man ska tillåta eller inte, tror jag att det är viktigt att vidga diskussionen och se på andra faktorer. Till exempel borde man införa sex- och samlevnadsundervisning redan på mellanstadiet, för att komma med en alternativ bild av sexualiteten. Och att då inte bara prata om sex ur ett fortplantningsperspektiv – som man gör nu – utan även om vad analsex är, och så vidare.
– Pornofieringen blir allt kraftigare i hela ungdomssamhället, vilket skulle kunna leda till en riktig backlash på moralpaniknivå, där allting förbjuds. Det vi har att sätta emot är sexualundervisningen.
TS: I en av mina motioner föreslår jag att sex- och samlevnadsundervisningen ska innehålla moment av sexualitet och njutning, och att den ska handla om olika sexuella praktiker. Jag minns själv vilket problem det var för mig att jag inte fick hjälp med att få koll på min sexualitet.
– Det var tack vare porren som jag för första gången fick se hur det såg ut när två killar hade sex med varandra. Men det ska inte vara så att unga människor får sin ”utbildning” genom porren. I ett så heterofierat samhälle som detta måste vi ställa högre och högre krav på skolan.
– Men jag tycker också att vi borde gå in och kontrollera porrbranschen, komma in i produktionsrummet – med utgångspunkten att vi inte kan förbjuda branschen. Man skulle kunna se till att de som medverkar i porrproduktioner inte är drogade eller våldtas, eller gör det emot sin vilja på annat sätt. Visst är det så att det ofta är efteråt som folk kommer på att de inte ville, men vi borde åtminstone kunna se till att de inte gör det av tvång just vid inspelningen.
JB: Men då förutsätter du lite grann att de som producerar porr skulle vara så schyssta att de sätter upp en skylt om att i den här lokalen tänker vi spela in porrfilm, och att myndigheterna skulle få tillträde dit. Porrbranschen är ju till stora delar underjordisk, kopplad till mc-gäng och maffiaorganisationer, och inspelningarna sker ofta i folks hem. Det är ju en svart marknad. Och att göra den vit tror jag inte på det.
ME: Jag måste bara fråga, Tasso, vad du menar med att få tillgång till produktionsrummen. Branschen är ju laglig, men redan idag kan man anmäla om det sker övergrepp där. Vad är det du hade tänkt? En totalreglerad marknad?
TS: Jag tycker att det ska vara så öppet och tillgängligt som möjligt…
ME: För?
TS: … för lagstiftningen.
ME: Men det är det ju redan, i princip. Om man är med i en porrfilm och har blivit utsatt för övergrepp ska man så klart kunna anmäla det, men det kan man redan med befintlig lagstiftning.
JB: Jag har jättesvårt att se hur det skulle gå till att kontrollera branschen. Jämför med svartarbete – det är förbjudet, men det finns ingen möjlighet för myndigheter att sätta dit exploatörerna. Vem skulle åka runt överallt där det produceras porr och bocka av att ingen är drogad, att ingen är våldtagen, och så vidare?
TS: Visst är det så att man aldrig kommer åt vissa saker.
– Men så länge det finns ett behov av att se på när folk knullar, ska vi då inte bry oss om att det finns alternativ till den exploaterande porren, en typ av kravmärkt porr?
ME: Jag tror inte på den vägen. Om man börjar legalisera kommer problemet att man börjar åtskilja legala porrskådisar från illegala: den är fin och den är dålig, den är kravmärkt och den är inte kravmärkt. Det blir ju jättekonstigt.
– Och i de länder där man legaliserat och reglerat prostitutionen – för att dra en parallell – så har det ju uppstått en ännu större illegal marknad. Man har inte kommit tillrätta med det som man sa sig vilja kommit tillrätta med.
JB: Risken är att man bara legitimerar producenterna, som kommer att sitta där med glorior och kunna säga att jag är en schysst porrproducent, medan kvinnorna framför kameran förblir ”horor”.
– Oavsett om kvinnorna i branschen organiserade sig fackligt skulle deras stigmatisering vara kvar. De skulle fortsätta vara ett gäng ”horor”, om än fackligt organiserade.
Ni tror tydligen inte på att förbjuda porr?
ME: Nej.
TS: Nej. Och om man skulle göra det då kommer problemet med att avgöra vad som är okej bilder på sex, och vad som bör förbjudas.
JB: Nej. Det är ingen framkomlig väg. Och i så fall skulle det finnas så oerhört mycket man skulle kunna förbjuda – varför inte våldsfilmer till exempel? Den framkomliga politiska vägen är snarare att rycka undan mattan för efterfrågan.
– Och där tror även jag att en obligatorisk och kvalificerad sexualundervisning är ett av de mest effektiva konkreta politiska verktygen. En sexualundervisning som handlar om det som människor tycker är det viktiga med sex, det vill säga främst njutning.
– Det ska inte handla om att tala om för barnen vad som är fint och fult sex, utan snarare om att öppna upp sexualiteten.
– Vi måste återföra sexualiteten och lusten dit den hör hemma, och få den att bli en accepterad del av livet. För det är den inte nu.
