Motsättningarna i Ukraina har under veckan fortsatt med protester från massor av Jusjtjenkoanhängare i de västra delarna av landet. Ledarna i landets östra delar, där Janukovitj är populärast, har nu hotat med att folkomrösta om autonomi och därmed dela landet.
Inför högsta domstolens beslut har oppositionen lämnat in protester mot cirka 11 000 förekomster av oegentligheter i valet. Oppositionen har uppmanat till generalstrejk och hotar att lamslå landets infrastruktur om högsta domstolen godkänner valen.
Ett flertal artiklar i brittisk press har i veckan kritiskt påpekat att liknande indikationer på valfusk, som internationella observatörer påpekat om de östra delarna som oppositionsledaren Janukovitj vunnit, också finns i västra Ukraina. Enligt John Laughland, i Guardian och Spectator, har ett flertal valobservationer konstaterat ett antal liknande fall i västra Ukraina, där valdeltagandet var lika onormalt högt som det påpekats om orter i östra delarna av landet. Enligt Laughland redovisas inte dessa eftersom dessa är skrivna på ryska, ett språk de västliga journalisterna inte förstår.
Däremot, påpekar han, kan de flesta av Jusjtjenkos ledande anhängare engelska och blir ofta de enda källorna till journalisterna på plats. Laughland har också lyft fram det starka stöd som oppositionens Jusjtjenko har av högerextrema UNSO (Ukrainas nationella självförsvar) som präglas av en mycket stark antisemitism. UNSO har tidigare marscherat på Kievs gator med hyllningar till den ukrainska SS-bataljonen Galizien, vars soldater deltog mycket aktivt i judeutrotningen i Ukraina. I oktober uppmanade Jusjtjenko ”nazistiska vandaler” att i stället stödja Janukovitj, ett råd de inte hörsammade.
John Laughland arbetar för den brittiska Helsingforskommittén och har också deltagit som Ukraina-expert i bland annat BBC:s sändningar, anklagades sedan i Guardian av David Aaronovitch för att vara en konservativ Milosevic- och Lukasjenko-försvarare, för att ha deltagit i suspekta sammanhang i anti-euro-kampanjer och för att ha haft relationer med den konservativa amerikanska antikrigshemsidan Antiwar.com. ”PR-man för Europas värsta regimer” är rubriken på artikeln.
Att den ukrainska oppositionen och studentrörelsen Pora stötts finansiellt av USA, Storbritannien och finansmannen George Soros’ organisationer, skriver både Jonathan Steele och Ian Traynor, också i Guardian. Traynor beskriver det som USA:s nya strategi för regeringsbyte i länder med ”odemokratiska regimer” och drar en röd tråd från Serbien över Vitryssland, Georgien och nu Ukraina. Överallt har studentrörelser med korta, klatschiga namn utbildats i PR-arbete och försetts med ekonomiska medel för att påverka valresultatet.
Direkta pengar från USA:s regering och konsulter, valanalytiker, diplomater och NGO:s – över hela skalan har USA bidragit till valkampanjerna i ovanstående länder. Till och med ambassadörerna har varit inblandade. Steele ifrågasätter också om Jusjtjenko överhuvudtaget kan betraktas som en oppositionspolitiker i ordets egentliga mening. Han har under president Kutjmas ledning suttit både som premiärminister och riksbankchef och, påpekar Steele, är delansvarig för mycket av den brutala privatiseringspolitik som drabbat landet när ett antal industriella oligarker berikade sig i efterdyningarna av Sovjetunionens fall.
Den så kallade kastanjerevolutionen, eller apelsinkuppen som den kallas av dess motståndare, drabbar för tillfället den ukrainska ekonomin hårt. Enligt Ryska Posten, som citerar chefen för Ukrainas tullväsende Nikolaj Kanenskij, förlorar landet cirka fyra miljoner dollar per dag i utrikeshandel och i princip alla inbetalningar till staten har stoppats.
El och gas riskerar att stängas av och människor rapporteras ha börjat ta ut sina besparingar från bankerna i rädsla för den politiska turbulensen. Förra veckan talade Flamman felaktigt om ryska investeringar kring 800 miljarder dollar. Följande siffror är riktiga: År 1999–2003 investerade USA 1,075 miljard dollar i Ukrainas ekonomi. Ryssland investerade ”bara” 377,6 miljoner. Men därtill kommer 779,2 miljoner från Cypern och 686,1 miljoner från Storbritannien, vilket till övervägande delen är ryskt flyktkapital som återvänder till OSS. Ryssland har alltså varit största utländska investerare i Ukraina och det senaste året har de ryska investeringarna ökat kraftigt, vilket gett rekordhög tillväxt i Ukraina.
Landet riskerar nu också på allvar en delning efter floden Dnepr (som delade landet mellan 1654 och 1795) efter att Donetsk, Lugansk och Krim beslutat att om presidentvalet inte respekteras kommer en folkomröstning om autonomi hållas och regionerna kommer att sluta betala skatt till de centrala myndigheterna. Att dessa i så fall söker en närmare relation med Ryssland anser de flesta bedömare som troligt – det finns krafter i östra Ukraina som till och med gärna skulle vilja bli en del av den ryska federationen.
Vänsterliberala veckotidningen The Nation anklagar USA:s regering för hyckleri i fråga om valen i Ukraina.
Alla de demonstrationer som hållits mot det uppenbara valfusket i USA:s presidentval 2000, och alla de anklagelser som kommit om oegentligheter i det senaste presidentvalet i USA, bemöts med kalla handen medan man uppmuntrar liknande demonstrationer utomlands.
Skribenten Katrina van den Heuvel citerar en rysk vän: ”Ni amerikaner är ett konstigt folk. Ni älskar våra liberaler men tycker inte om era egna”.
