TEGUCIGALPA Därför besökte John Dimitri Negroponte, vice utrikesminister och ansvarig för USA:s 14 underrättelsetjänster, Honduras, El Salvador och Guatemala förra veckan för att övertyga de lokala statscheferna planens betydelse. Men det var ett besök som öppnade 25 år gamla sår.
– Jag är indignerad! Hur är det möjligt att en terrorist, en fascist, en man som är ansvarig för så många försvinnanden, inte bara i Honduras utan i hela Centralamerika och Irak, tas emot när dessa brott mot mänskligheten fortfarande inte är uppklarade och mannen inte har blivit dömd?
Det säger en bitter och vred Noemi Pérez när Flamman träffar henne framför USA-ambassaden, där representanter för COFADEH, föreningen för de anhöriga till de hundratals försvunna i Honduras, landets fackföreningar och ursprungsorganisationer har samlats, för att utrycka sin avsky mot besöket.

Våldtagna nunnor
Noemi var bara 14 år när hennes bror Samuel, 19, greps av armépatrullen under en bussresa från Nicaragua den 24 januari 1982. Sedan dess har Noemi och hennes familj inte sett honom.
Inte heller de 32 salvadoranska nunnor, som hade flytt till Honduras efter att ärkebiskop Oscar Romero mördats av en dödsskvadron.
Negroponte förnekade all kännedom om nunnornas öde när han konfronterades med anklagelserna. Men 1996 uppgav Negropontes företrädare på ambassadörsposten i Tegucigalpa, Jack Been, till dagstidningen Baltimore Sun, att ”kvinnorna hade våldtagits, torterats och därefter kastats in i helikoptrar varifrån de senare kastades ut för att möta döden”.
– Negropontes meritförteckning är färgad av blod, därför kräver vi att mördaren lämnar Honduras, säger Noemi med vredestårar i ögonen och tittar upp i den sena kvällen mot USA-ambassadens upplysta fönster, där den man som är i antågande var ambassadör 1981-1985.

”Gendarmens roll”
Den 18 maj i år beslutade USA-kongressen att anslå 450 miljoner, av totalt 1,4 miljarder dollar, för ”Plan Mérida”. Den röda tråden i planen påstås vara ”bekämpning av den organiserade brottsligheten och kamp mot den internationella terrorismen i Mexiko och Centralamerika”.
Planen ses som ett polisiärt och militärt paraply för Plan Puebla Panamá, som omfattar området från den mexikanska staden Puebla och slutar i Panama i söder.
Planen är intimt knutet till den Interamerikanska utvecklingsbankens program för att skapa en infrastruktur på områden som elektricitet, internet, vägar, kanaler. Inom en nära framtid ska regionen också förfoga över gas- och oljetransporter, där USA:s transnationella bolag ska kunna transportera sina varor utan fysiska hinder från de lokala myndigheterna.
Plan Mérida ska garantera den fysiska kontrollen över denna infrastruktur och utgöra ”Gendarmens roll”, säger OFRANEH, organisationen för den svarta minoriteten i Honduras, i ett uttalande.
Men den ekonomiska och sociala situationen, i det redan fattiga Centralamerika och Mexiko, är dramatisk och tenderar att bli värre i takt med att de överfulla flygplanen från USA med illegala gästarbetare som repatrieras ökar i antal, och uteblivna pengar från dessa upphör eller minskar.
Mat- och bränslepriser slår i taket och generalstrejker och våldsamma nationella protester har det senaste året skakat regionen.