Utrikes 02 november, 2006

USA går till val

Den 7 november är det val i USA. Makten i kongressen står på spel, demokraterna har möjlighet att vinna majoriteten från republikanerna i såväl senat som representanthus. Utan stöd av en majoritet i kongressen kommer president George W Bush att få det svårt att driva igenom sin politik under resten av mandatperioden. Valkampanjen har varit besvärlig för presidenten och republikanerna.

Kritiken mot kriget i Irak växer och republikanerna har plågats av en rad skandaler.
I valet ska hela representanthuset och en tredjedel av senaten väljas. Demokraterna har bäst möjlighet att vinna majoriteten i representanthuset. Men i takt med att bekymren har hopats för republikanerna, hoppas allt fler demokrater på att vinna majoriteten även i senaten.
På valdagen hålls också en rad val på delstatsnivå. I 37 delstater hålls även sammanlagt mer än 200 olika folkomröstningar i olika frågor. Folkomröstningarna kan spela roll för utgången av valet på nationell nivå. Genom att få väljarna att rösta om kontroversiella frågor kan olika väljargrupper mobiliseras, något som kan vara avgörande i ett mellanval där valdeltagandet förra gången, 2002, var endast 37 procent. Vid tidigare val har denna strategi utnyttjats av högern som fått religiösa högerväljare att gå och rösta genom att samtidigt anordna folkomröstningar mot äktenskap mellan homosexuella. Denna gång verkar dock demokraterna ha lyckats bättre med strategin. I sex delstater, flera av dem nyckelstater i valet, anordnas folkomröstningar om höjd minimilön.

****

En socialist i USA

– Är ni redo för förändring? Det är kallt och regnar i Vermont. Ändå har något hundratal personer samlats för valmöte utanför universitetets bokhandel i Burlington, delstatens största stad. De kommer för att lyssna på Bernie Sanders som precis har börjat tala.

– Presidenten vilseledde amerikanerna in i Irakkriget. Den här regeringen bedriver den sämsta miljöpolitik som någon amerikansk administration någonsin har gjort. Den ger miljarder till de rikaste samtidigt som sju miljoner fler amerikaner idag saknar sjukförsäkring än när regeringen tillträdde. Bush bedriver en absurd och reaktionär politik.
Bernie Sanders sparar inte på krutet när han talar. Här bland studenterna vid Vermonts universitet är han på hemmaplan, folk jublar och applåderar.
– Vi slåss för grundläggande förändringar. Vi ska stoppa miljöförstöringen och bli dem som minskar utsläppen av växthusgaser och hejdar klimatförändringarna. Vi ska se till att de amerikanska trupperna kommer hem från Irak. Vi vill ha hälsovård och sjukförsäkring för alla. Folket i det här landet är mycket bättre än makthavarna i Washington. Det här är ert land, ni kan förändra det.
Allt fler stannar och lyssnar, och de flesta verkar känna igen talaren. Vermont är en liten delstat, bara 600 000 invånare. Här känner folk till Bernie Sanders. Han har varit framgångsrik borgmästare i Burlington. Han har blivit invald i representanthuset för Vermont åtta gånger och siktar på den amerikanska politikens verkliga finrum, senaten.
– Den här regeringen har gett skattelättnader till miljardärer samtidigt som alltfler amerikaner inte har råd att låta sina barn gå på college. Alla som vill studera måste få möjlighet att göra det utan att dra på sig helt orimliga skulder. Därför måste vi få bort den här korrupta och reaktionära administrationen. Vi måste återfå hoppet. Den här regeringen har förstört vårt rykte i omvärlden. Det kan vi ändra, vi vill ha ett USA som respekteras i andra länder, inte ett land som avskys.
Studenterna lyssnar uppmärksamt. Var och varannan student har på sig Sanders knappar eller klistermärken. Jag ser inte en enda student som bär ett märke för hans republikanske utmanare Rich Tarrant.
Tarrant är en republikansk miljonär som har satsat fem miljoner dollar i sin valkampanj för att slå ut Sanders. Det har varit en smutsig kampanj med många direkta och hårda personangrepp mot Sanders i Tarrants TV-reklam.
– Han har pengarna, vi har folket, fnyser Paul Hortenstine från Sanders kampanjstab.

Bernie Sanders är uttalad socialist. Det är extremt ovanligt i amerikansk politik. Fördomar om socialister är djupt rotade i USA. Trots det har Sanders blivit vald gång på gång av Vermonts invånare. Sanders representerar det lilla Progressiva partiet i Vermont. Det är mycket ovanligt att kandidater som inte är demokrater eller republikaner blir valda på nationell nivå. I representanthuset har han samarbetat med de mest radikala av de demokratiska ledamöterna.
I kongressen är han en välkänd och respekterad ledamot, känd för sina radikala åsikter. Han är en stenhård kritiker av storföretagen och arbetar för en sjukförsäkring åt alla amerikaner. Han har konsekvent röstat emot Irakkriget och de terrorlagar, som the Patriot act, som inkräktar på medborgerliga rättigheter. Han har deltagit i kampanjer mot storföretag som har försökt skära ner anställdas pensioner. Han är en tydlig kritiker av WTO och NAFTA. Han bedriver en radikal miljöpolitik med klimatfrågorna i centrum.
Vid förra valet vann republikanerna det mandat till senaten som Sanders nu försöker erövra. Vinner Sanders blir det ett av de fåtal viktiga mandat som förloras av republikanerna och som därmed kan tippa majoriteten i senaten. Men i Vermont verkar striden närmast avgjord, alla opinionsmätningar ger Sanders en stabil ledning i opinionen. Många av dem jag pratar med verkar mest upprörda över Tarrants smutsiga kampanj.
– Så brukar vi inte diskutera i Vermont, säger en man och ruskar på huvudet.

På Sanders’ kampanjkontor i Burlington strömmar de frivilliga in och ut. Kartonger med foldrar och kampanjtidningar står staplade längs väggarna, dekaler packas i kuvert, i ett rum monteras små skyltar som ska sättas i folks trädgårdar. Kampanjen bygger till största delen på insatser av frivilliga. I aktivitetens centrum sitter Mary-Jo Blondin och svarar i telefon och koordinerar arbetet.
– För mig är det här valet en folkomröstning om Irakkriget och president Bush. Jag tror att den frågan dominerar sinnet hos de flesta amerikaner. Jag var emot Irakkriget från början, det var Sanders också. Vi måste få till en förändring i Washington. Det måste bli slut på Irakkriget, vi måste få en sjukförsäkring och sjukvård för alla.
Mary-Jo är en allvarlig kvinna som funderar en stund innan hon svarar på frågorna.
– Det här är verkligen en viktig kampanj, jag känner så starkt att vi inte har råd med en period till då republikanerna styr i kongressen, därför arbetar jag för Sanders.
Hur är det då med att Sanders kallar sig socialist. Skrämmer inte det bort väljarna, används det inte emot Sanders i kampanjen?
Mary-Jo Blondin verkar inte speciellt bekymrad över frågan.
– Någon gång kanske det har använts emot honom. Men Bernie har varit med länge, vi vet vad han har gjort för Vermont. Folk känner Bernie.

****

Abortfrågan stor strid i delstat

”It just goes too far” Det går bara för långt. Så slutar ett av de reklaminslag på tv som uppmanar väljarna i South Dakota att rösta nej till delstatens nya abortlag. Den nya lagen är den mest extrema i USA och ses som en test för och en provokation mot den fria aborträtten i hela landet. Enligt lagen totalförbjuds abort, även efter våldtäkt och incest. Inte heller är kvinnans hälsa ett skäl till abort enligt lagen, endast om moderns liv är i direkt fara är abort tillåtet.

Men kanske är lagen för extrem till och med i denna mycket konservativa del av USA. Invånare i delstaten har samlat in namn för att få folkomrösta om att stoppa lagen. Inför folkomröstningen den 7 november förs en intensiv kampanj där kvinnor och läkare går i spetsen för motståndet.
På andra sidan samlas konservativa republikaner och religiösa grupper. Valkampanjen har varit hätsk, lagens anhängare anklagas för lögner, för att ha förstört motståndarnas valmaterial och att de har upprättat falska webbsidor.
I Sioux Falls har ”South Dakotas kampanj för hälsosamma familjer” sitt högkvarter. Härifrån koordineras kampanjen mot abortförbudet.
Lindsay Roitman är taleskvinna för organisationen.
– Nu är vi helt fokuserade på att nå ut till väljarna och uppmärksamma dem på hur extrem den här lagen är. Tack vare en rad modiga invånare här i South Dakota som stod upp mot den extrema högern och samlade in namn så får vi den här folkomröstningen. Nu går vi från dörr till dörr i vår kampanj.
Kampanjen har hårdnat inför valdagen.
– När de som stod bakom lagen förstod hur starkt motståndet var så ändrade de taktik. Först applåderade de totalförbudet mot abort, nu hävdar de att lagen ger undantag för den som har utsatts för incest eller våldtäkt, men det är en ren lögn.
Ett av kampanjens starkaste kort är det kompakta stödet från läkare och sjukvårdspersonal som arbetar med kvinnors hälsa.
– De kommer att få det svårt att arbeta på ett normalt sätt om lagen antas. Jag vet att flera läkare funderar på att lämna South Dakota om lagen antas. Vi skulle också få mycket svårt att rekrytera nya med en sådan extrem lagstiftning. Lagen reglerar sådant som rimligen borde vara ett beslut för kvinnor i samråd med deras läkare.

Roitman bekräftar att folkomröstningen får effekter på de andra val som hålls den 7 november.
– Vi har sett en stor tillströmning av nya kandidater i valet till delstaten. De flesta av de nya kandidaterna är trötta på den majoritet vi har och vill ha något mindre extremt. Många argumenterar för att vi måste byta ut dem som röstade för abortförbudet. Vi kan se en verklig rörelse för att byta majoritet i delstaten, i varenda valdebatt så kommer abortförbudet upp.
Några färska opinionsmätningar har inte gjorts inför omröstningen, men Lindsay är optimistisk.
– Vår magkänsla är att vi vinner. Vi möter så många som upprörs över den här lagen och som tycker att den går alldeles för långt.
Även om folkomröstningen skulle förloras så är frågan inte avgjord.
– Dagen efter det har hänt kommer vi att gå till domstol. Vi anser att den här lagen strider mot de beslut som högsta domstolen tidigare har tagit om abort.

Läs mer på www.sdhealthyfamilies.org

****

Lönefrågan lockar till urnorna

Miljontals amerikaner lever under fattigdomsgränsen trots att de arbetar. Merparten med lägst lön är kvinnor.

Den federala minimilönen har inte höjts på tio år och är på 5,15 dollar i timmen. Den 7 november har turen kommit till invånarna i Arizona, Colorado, Missouri, Montana, Nevada och Ohio att få rösta om minimilönen. Förslagen i de olika delstaterna ligger 1-1,70 över den federala nivån. Förslag om höjd minimilön stöds av en stor majoritet av de amerikanska väljarna. I omröstningar 2004 röstade 68 procent av väljarna för högre minimilöner. Valforskningen visar att folkomröstningar om minimilön får fler väljare med låga inkomster och kort utbildning att gå och rösta.

– Den som lever på minimilön har det verkligen kärvt. Årslönen blir 10 712 dollar. För den inkomsten kan man knappast ha bil, och har man en har man nog inte råd med försäkring. Man måste hyra en mycket billig bostad, har sannolikt inte råd med sjukförsäkring eller att handla ekologisk mat. Lönen räcker inte ens upp till fattigdomsgränsen, säger Doug Mitchell, kampanjsamordnare för Raise Montana, kampanjen för höjd minimilön i Montana.
– En höjning till 6,15 som vi föreslår innebär inte att de här människorna kan köra Mercedes, men de får det betydligt lättare att klara vardagen.

Raise Montana är bred allians av religiösa grupper, kampanjgrupper för låginkomsttagare, fackföreningar och många enskilda. För att tvinga fram folkomröstningen har 240 aktivister samlat in 30 000 signaturer.
– Många av dem som skrev under hade inte registrerat sig som väljare inför valet. När de insåg att de skulle få rösta om minimilönen valde de att registrera sig, säger Mitchell som bekräftar att omröstningen därmed kommer att höja valdeltagandet. I valdebatten ställs ofta frågor om minimilönen. Flera hundra ekonomer har uttalat sig för kravet. Många innehavare av små butiker och företag stöder kampanjen.
– De inser att de pengar som de lägst avlönade får kommer att användas på Main street (huvudgatan) istället för på Wall street (börsgatan i New York), säger Doug Mitchell.
Han berättar att de har ett försprång på omkring 50 procent i opinionsmätningarna där mellan 67 och 73 procent av invånarna i delstaten säger att de ska rösta för förslaget.

Inrikes 16 juni, 2025

Palmecentret förlorar miljonbelopp: ”Orbanisering”

Biståndsminister Benjamin Dousa (M) och Jakob Granit, generaldirektör på Sida, besöker ett svenskt biståndsprojekt i Uganda. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT.

Efter en ändring i sista sekunden stoppas bidrag på 68 miljoner kronor till Palmecentret. ”Svårt att tänka att det inte är riktat mot oss”, säger generalsekreteraren Oscar Ernerot, som beskriver stödet som bortskuret med ”kirurgisk precision”.

– Tråkigast är beskedet såklart för alla våra partners och verksamheter ute i världen, som kommer drabbas hårdast av det här, säger Oscar Ernerot, generalsekreterare för Palmecentret.

– Inte minst i Palestina, vilket är särskilt allvarligt just nu, där vi stödjer fackföreningar, kvinno- och ungdomsorganisationer. Men även i södra Afrika och Colombia.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 juni, 2025

Folket som den israeliska litteraturen vill glömma

Tvångsförflyttningarna av palestinierna skildras på olika sätt i i den israeliska litteraturen. Foto: AP.

Om Israel ska göra upp med sin historia måste glömskan först konfronteras på allvar. Theo Vareman reflekterar över hur 1948 skildrats i palestinsk och israelisk skönlitteratur.

Nyinflyttad i London stod jag en dag vid hylla O i bokhandeln på Gower street och hade framför mig merparten av Amos Oz författarskap. Det var som att träffa en gammal vän. Oz – fram till sin död Israels mest erkända författare – är en av dem jag ständigt återvänder till. Dels tilltalas jag av melankolin hos de ofta sökande, förvirrade huvudpersonerna, dels är han en mästare på att skildra barnets perspektiv, även under dramatiska historiska skeenden. Jag lämnade bokhandeln med kortromanen Panter i källaren från 1995.

Läsaren får följa Proffy, en tolvårig pojke i Jerusalem under året som leder fram till Israels grundande. Kampen för ett eget land letar sig in i Proffys och hans vänners lekar, något som kompliceras av att Proffy samtidigt blir vän med en brittisk soldat som vill bättra på sin rostiga hebreiska. I slutet av boken blir leken allvar, när FN meddelar sin delningsplan för Palestina och drömmen om en judisk stat plötsligt tycks inom räckhåll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 juni, 2025

Kvinnor som skrattar är inte kannibaler

Paris Hilton talade med en mörk alt som del av sin varumärkesförflyttning. Foto: Chris Pizzello/AP.

Anne Carson rannsakar synen på ljusa röster genom historien. Skojigt, tycker Hanna Johansson om den nyutgivna essän ”The gender of sound”.

Mot slutet av The gender of sound, en essä som första gången publicerades i en samling 1992 och som tidigare i år kom i en tunn, snygg nyutgåva av Silver press, håller Anne Carson ett tal till naivitetens lov. Eller, så här: hon förutspår att hon kommer att få kritik för sitt spretiga sätt att besvara den fråga som essän uppehåller sig vid: ”Hur påverkar våra föreställningar om kön hur vi uppfattar ljud?”

Carson är professorn i klassiska språk som blivit berömd för sitt säregna, poetiska sätt att förhålla sig till antikens källor. I The gender of sound vänder hon sig också dit. Aristoteles föreslog att kvinnors ljusa röster är ett bevis på deras inneboende ondska, eftersom modiga varelser – som lejon, eller tjurar – gör djupa, mörka läten. Ju tyngre testiklar, fortsätter han, desto djupare röst; de fungerar som ett slags lod för stämbanden. I litteraturen är kvinnors ljud okontrollerade och kaotiska: högljudda skrik, vilda skratt, ylanden, gäll klagosång, utrop av smärta eller njutning. De är verbalt inkontinenta, fjolliga, skvallriga. Ofta påtalas likheten mellan kvinnans mun och kvinnans kön, vars läppar bör hållas slutna. I Odyssén ber Telemachos vid ett tillfälle sin mamma Penelope att hålla käften. Under hellenismen hände det att röstövningar ordinerades för att bota fysiska och psykiska besvär hos män, medan en kvinna som använde sin röst för mycket ansågs kunna drabbas av menstruationsrubbningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

V-profilen om Järvaveckan: ”Lobbyister har tagit över”

Magdalena Andersson talar först till folket i Gaza och sedan till de församlade under Socialdemokraternas dag på Järvaveckan. Foto: Liz Fällman.

Årets Järvavecka är den tionde i ordningen. Mohamed Nuur, lokal V-profil, ser skeptiskt på utvecklingen för både veckan och politiken i stort.

– Jag får lite av en tvångstanke att skriva ”Kuken” på den, säger Ung vänster-medlemmen vid klistermärkesbordet om Sverigeflaggan på den USA-Sverige-pin hon hittat på marken. Troligen har någon från Amerikanska Handelskammarens granntält tappat den.

Utöver dem är Vänsterpartiets monter på Järvaveckan omringade av Tibble Gymnasium, samt läkemedelsföretagen Astra Zeneca och Chiesi Pharma. Överallt syns loggorna för huvudsponsorerna: Axel Johnson-gruppen och Gålöstiftelsen. Väderprognosen över Spånga IP är polisdrönare och spridda regnskurar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

Allan är homosexuell – ska utvisas till Ryssland

Allan, 41, har förts till förvar – i väntan på att utvisas till det homofoba Ryssland. Foto: Privat / Mikhail Metzel/AP

41-årige Allan flydde till Sverige för att slippa kriga för Putins hbtq-fientliga regim. Nu skickas han tillbaka, då Migrationsverket menar att han motsatt sig deras arbete. ”Medan jag sitter inspärrad är de som hanterat mitt fall lyckliga, fria, och förbereder sig antagligen för midsommar”, skriver han till Flamman.

– Jag är väldigt förvirrad, superstressad nu, säger Allan, 41.

Han kan inte prata länge, men tackar för samtalet. Uppkopplingen är sprakig, och mobilen är lånad. Hans egen blev tagen när han fördes till Migrationsverkets förvar. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 juni, 2025

Budgetsaneringen på 1990-talet räddade välfärden

När dåvarande statsministern Göran Persson fyllde 50 år, fick han en stickad mössa av Johan Lönnroth. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman (29 maj) under rubriken ”Magdalena Andersson är fast i fel epok”: ”Kritiker menar att de svenska Socialdemokraterna på 90-talet sålde ut välfärden till nyliberalismen, medan finanshökar som Magdalena Andersson menar att budgetsaneringen snarare räddade den. Nu är partiet där igen.”

Att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Jag tolkar Leonidas så att han instämmer med de angivna kritikerna. Men de hade fel. Nyliberalerna ville montera ned välfärdsstaten. Fredrik Reinfeldt var en kort tid påverkad av dem då han lät publicera Det sovande folket 1993.

Men att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Om vi (jag var med) inte hade fått ordning på de offentliga finanserna – budgetunderskottet låg över tio procent av BNP och Maastrichtskulden låg på 80 procent av BNP 1993 – hade Sverige hamnat i samma situation som Grekland under eurokrisen. Budgetsaneringen fick en dålig fördelningsprofil då S dumpade oss i V – som gjorde upp med dem om en budgetsaneringsplan med bland annat värnskatten hösten 1994 – och genomförde saneringen ihop med C åren 1995 till 1998. Men saneringen var nödvändig.

Läs mer

Anderssons misstag är att hon håller fast vid orimligt strama budgetregler i ett läge då vi är nere på en skuldnivå på 30 procent och vi har behov av ett stort grönt investeringspaket liksom kraftigt ökade statsanslag till kommuner och regioner.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 juni, 2025

Norge får ny drogpolitik: ”Avkriminalisering light”

Bjørn Dahl, politiker för anarkistiska Samfunnspartiet, rökte en holk i valstugan på Karl Johan redan 2017. Foto: Vidar Ruud/NTB.

En majoritet i norska Stortinget, inklusive Arbeiderpartiet, har röstat igenom ett nytt lagpaket som ska bemöta droganvändare med lägre straff och mer hjälp. ”Även i Sverige är S den största nöten att knäcka”, säger Karin Rågsjö (V) – som tycker att reformen kunde ha gått längre.

I förra veckan röstade fyra norska partier – Høyre, Sosialistisk Venstreparti (SV), socialliberala Venstre och socialdemokratiska Arbeiderpartiet – för en ny ”rusreform”.

– Vi har länge varit en del partier i Stortinget som jobbat för en avkriminalisering av mindre mängder narkotika, säger Torgeir Knag Fylkesnes (bilden), SV:s rättspolitiska talesperson, till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 12 juni, 2025

Skolskytten i Österrike följde nazistkonton på X

Bilden som 21-åringen lade upp innan masskjutningen, en bild på honom från en e-sportsturnering, samt en detalj ur det fastnålade inlägget hos ett av de få konton han följde. På den sistnämnda bilden syns nazistsymbolen ”svarta solen” och den fascistiska filosofen Julius Evola.

Ett konto på X kopplas till skytten som mördade tio personer i österrikiska Graz. En bild postad minuter innan dådet refererar till två tidigare skolskjutningar – och i skyttens flöde blandas våldsamt innehåll med roterande hakkors.

I tisdags mördades tio människor på en gymnasieskola i österrikiska Graz. Den misstänkte gärningsmannen, en 21-årig tidigare elev, ska ha dykt upp på skolan runt kvart i tio på förmiddagen. Därefter gick han in på en toalett och tog fram sina vapen, ett par skyddsglasögon och ett headset.

Några minuter innan klockan slog tio hördes de första skotten. Mindre än tio minuter senare hade 21-åringen tagit sitt liv på en av skoltoaletterna, efter landets värsta massmord i modern historia. Sju av de dödade var flickor och flera av offren hade utländsk bakgrund, främst från europeiska länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 12 juni, 2025

Min bittra kamp mot kaffedemonen

Kjartan Slettemarks bilder med president Nixon hänvisar till att Gevalia köpts upp av General Foods, som var inblandat i USA:s napalmtillverkning under Vietnamkriget. Som krigsmotståndare skulle man hellre dricka grönt te. Foto: Pontus Lundahl/TT.

När priset på kaffebönor passerade 200 kronor kilot bestämde sig Henrik Sahl Johansson för att bryta sig loss från de bönsvarta bojorna. Fyra dagar senare huttrade han över en kopp snabbkaffe.

En söndag i maj slutar jag dricka kaffe. Jag känner mig som Michael Douglas i inledningen av filmen Falling down: jag kliver ur min kaffedrivna bil mitt på motorvägen, tar med mig tomma kopp och promenerar in mot det samhälle som inte bryr sig om det omvända förhållandet mellan kaffepris och kritikerarvoden.

Fast det här utspelar sig på Hemköp och består, på ytan, av att jag går fram till kaffehyllan, noterar att priset på bönor stigit en bra bit över 200 kronor kilot, och där och då bestämmer mig för att bryta med kaffedemonen. Arvid Nordquist kan ta mitt liv, men han kan inte ta min frihet att själv välja vad jag dricker till vetelängden.

Vi får se vem som viker sig först – kaffeimperiet eller jag. Det vore ju synd om något skulle hända med den där lilla kartellen ni har ordnat så fint.

Fergie från Black Eyed Peas sade en gång att kokainet var den pojkvän hon haft svårast att göra slut med. Och medan jag – lätt rusig efter mitt uppror i matbutiken – går hemåt i vårsolen tänker jag att det är samma sak för mig och kaffe. Även om det är mer som att bryta med en sjukpensionerad, excentrisk faster. Och det borde ju inte vara svårt. Men det ska visa sig bli mycket svårt, för att inte säga outhärdligt.

För även om jag inte tänker så ofta på den där fastern – särskilt inte på det sättet – har hon alltid funnits där, i glädje och i sorg, på morgonen och på kvällen, med sin lite för varma hand i min. Man saknar inte kaffepaketet förrän det reser sig upp och lämnar skafferiet, som det heter.


Jag minns med fotografisk exakthet ögonblicket då min stormiga kärleksrelation med kaffe inleddes. Jag var två år gammal och familjen hade åkt till Yucatánhalvön för att bo i något jag minns som en vacker hacienda, men som troligen var ett vanligt mexikanskt motell.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 11 juni, 2025

Vem har rätt om Gaza – Håkan Hellström eller Moderaterna?

Bilden som skickades till Flamman från bolaget Tro & tvivel. Foto: Pao Duell.

I lördags tog jag med min dotter på demonstrationen i Stockholm en sväng. Människohavet tog aldrig slut, och jag läste senare att det var runt 30 000 demonstranter. Jag har faktiskt inte sett så stora solidaritetsuttryck sedan Irakkriget.

Samma helg närmade sig frihetsflottiljens båt Madleen, med Greta Thunberg ombord, Gaza och blev bordad av den israeliska flottan. Flamman har också rapporterat om en grupp aktivister som marscherar till Gaza via Egypten.

Så hur har högern reagerat på det eskalerande israeliska våldet i Gaza sedan vapenvilan avslutades den 18 mars?

Regeringen har strypt stödet till Unrwa. Som rutinerade biståndsskribenten Staffan Landin har förklarat i Flamman, svamlade man inte bara fritt om Hamas – man försökte dessutom begrava en Sida-rapport som visade att FN-organet fortfarande gjorde nytta för palestinierna.

Men medan biståndsminister Benjamin Dousa sticker huvudet i sanden med förvirrade ursäkter är hans kamrater i partiet och på ledarsidorna desto mer öppna i sitt stöd till Israel.

Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kallar demonstranterna framför riksdagshuset för ”ett gäng oborstade gaphalsar”. Svenska Dagbladets ledarskribent Daniel Schatz avfärdar Sida som ett ”aktivistkontor” och hans kollega Peter Wennblad avfärdar Greta Thunberg som som en ”selfie-aktivist”. Samtidigt vidarebefordrar riksdagsmoderaten Fredrik Kärrholm pressmeddelanden rakt av från Israels ambassad där hjälpskeppet till Gaza beskrivs som ett pr-jippo.

Helgens märkligaste Israelstöd kom dock från den moderata riksdagsledamoten Katarina Tolgfors, som på X jublade över att Håkan Hellströms konsert på Ullevi var så befriad från solidaritet med Gaza: ”Inte en palestinasjal i sikte. Bara musikglädje. Gött mos!”

Flammans nyhetsredaktör mejlade då stjärnans bolag Tro och Tvivel, för att fråga om flaggor och sjalar var förbjudna på konserten. Som svar fick han en bild på en man i folkhavet som gör V-tecknet – med en Palestinasjal runt halsen (se bilden ovan).

Dessa ynkliga reaktioner kan jämföras med Emmanuel Macron, som kallade blockaden av nödhjälp för ”skamlig” och krävde att de sex omhändertagna franska medborgarna fördes tillbaka ”omedelbart”. Storbritanniens premiärminister Keir Starmer bad också om en snabb återlämning, och passade på att kalla den humanitära situationen i Gaza för ”förfärlig och oacceptabel”.

Men Sveriges regering ligger närmare Donald Trump än dessa centrister. Den hysteriska tonen antyder däremot att de – om än vagt – skäms över att ha stått på fel sida om historien.

Samtidigt som de äntligen bestämmer sig för att agera. ”Nu tar Sverige en ledande roll”, säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard, som i går skickade ett brev till EU:s utrikeschef Kaja Kallas med en uppmaning om sanktioner mot enskilda ministrar i Israels regering som uttryckt extrema åsikter samt stödjer den olagliga bosättningspolitiken.

Och när det kommer till den israeliska regeringen är det nog påkallat att tala om ”oborstade gaphalsar”.

Jag skriver detta på tåget till Malmö, där jag ska prata på en vänster-aw med ungdomsledaren Nicolas Lunabba och vänsterpartisten Anfal Mahdi. På Rex klockan halv sju, hoppas vi ses där!

Allt gott,
Leonidas

Diskutera på forumet (0 svar)