NEW YORK. I oktober ska USA:s nya militära struktur för Afrika, Africom, vara på plats och fungera. Men de amerikanska militära planerna för kontinenten har mött betydande motstånd.
Tidigare har olika amerikanska militära kommandon i andra delar av världen delat upp ansvaret för verksamheten i Afrika emellan sig, men nu skapas en särskild struktur för hela Afrika med undantag för Egypten.
Officiellt handlar Africom enligt USA:s militär om att ”hjälpa afrikanska stater att uppnå egen säkerhet”. Men bakom de amerikanska planerna ligger Afrikas ökade strategiska betydelse.
Kontinentens rika naturresurser har de senaste åren skapat något av en kapplöpning mellan olika intresserade stormakter. Inte minst har Kina slutit långtgående avtal med ett flertal afrikanska stater.
Det är avtal som garanterar Kina tillförsel av viktiga mineraler och av olja. Även i USA ökar beroendet av olja från afrikanska stater som Nigeria och Angola. I USA har man sett med oro på Kinas alltmer framskjutna positioner i regionen.
Ett annat amerikanskt motiv är den globala terrorismen. Den amerikanska militären vill utöka det militära samarbetet med afrikanska stater på området. Detta var exempelvis tydligt i samband med att etiopiska styrkor, med avsevärt amerikanskt stöd, störtade den islamistiska regimen i Mogadishu, Somalia, i slutet på förra året. USA vill gärna träna och ha inflytande över militären i fler afrikanska länder.
Befälhavaren för USA:s
styrkor och verksamhet i Afrika är redan utsedd. Han heter William E. Ward och är general. Högkvarteret för verksamheten ligger tills vidare på en amerikansk bas i Stuttgart, Tyskland. Tanken är att den ska flyttas över till ett afrikanskt land under 2008.
Men frågan om var det amerikanska högkvarteret ska ligga är känslig. Flera afrikanska stater har ställt sig öppet avvisande till de amerikanska planerna. USA:s militär har därför talat om ett högkvarter som är delat mellan flera stater. Stater som också skulle kunna fungera som brohuvuden för amerikanska militära operationer i världsdelen.
Amerikanska diplomater och sändebud har de senaste månaderna genomfört en charmoffensiv, med besök i flera afrikanska stater, för att söka en lösning på frågan. Nyligen var amerikanska diplomater på besök i Uganda och gjorde där uttalanden om att amerikansk militär skulle kunna användas mot rebellrörelsen LRA i norra delen av landet. USA har idag bara trupper permanent placerade i en afrikansk stat. Ett par tusen amerikanska soldater finns på en bas i det lilla men strategiskt placerade landet Djibouti på Afrikas horn.
På många håll i Afrika möts de amerikanska planerna med öppen misstro. Minnet av USA:s
tvivelaktiga agerande i samband med avkoloniseringen och kampen mot apartheid är på många håll i färskt minne. Likaså minns många det amerikanska stödet till rörelser som Unita i Angola och Renamo i Mocambique, rörelser som begick enorma övergrepp mot civilbefolkningen.
Många befarar att en ökad amerikansk militär närvaro på kontinenten kommer att verka destabiliserande. USA kritiseras också för att ensidigt påtvinga afrikanska länder sina planer, utan gemensamt beslutsfattande eller respekt för existerande afrikanskt samarbete.
I Nordafrika har såväl Algeriet som Libyen varit öppet emot USA:s planer. Till och med i Marocko, som allmänt anses stå mycket nära USA, har representanter för regeringen uttryckt tveksamhet inför planerna i i landets parlament. Nigerias regering har nyligen öppet kritiserat planerna. I södra Afrika har 14 stater gemensamt uttalat sig emot Africom. I juli vägrade Sydafrikas försvarsminister Mosiuoa Lekota träffa general Ward, när han kom till landet för att diskutera frågan.
Ett av de få länder som har ställt sig öppet positiva till att vara värd för den amerikanska militären är Liberia. I spekulationerna om andra möjliga värdländer nämns Senegal, Marocko, Sao Tome o Princip samt Uganda.
