När tröttheten är som värst, sitter den som en värk i kroppen. Inte värker, men är lika påtaglig som värk. Ibland är jag så trött att jag vill gråta. Det har funnits morgnar när jag har blivit gråtfärdig bara för att jag vaknat.
Utmattningsdepression är fortfarande ett rätt outforskat område. I senaste numret av Läkartidningen diskuteras bland annat skillnaden mellan akut stressyndrom, utmattningssyndrom, utbrändhet och posttraumatiskt stressyndrom.

Alla vet hur det är att vara överväldigad av trötthet, alldeles förbi. Till exempel efter ett hårt lopp, några nätter med kolikbarn eller en halv dags föreläsning inför publik.
För oss sitter den tröttheten kvar dag efter dag, månad efter månad.
Det finns tillfällen när det känns bra. Jag orkar sitta upprätt, jag kan gå ut, hjärnan fungerar.
Oftast kan jag inte lita på mig själv. Jag grips plötsligt av: ”Vad skrev jag egentligen i den där artikeln?” eller ”Till vem sände jag det där messet?” Jag glömmer ofta saker. Min skräck är att glömma hämta barnen.
Jag måste hantera känslan av misslyckande. Jag stod inte pall, jag svek mina åtaganden, jag kan inte ens leka med mina barn. Lyckligtvis får jag stödsamtal av Psyk en gång i veckan. Men ganska ofta glömmer jag att gå dit.
All planering stressar mig. Att bestämma tid för fika med en kompis är inte att tänka på. Alla vet hur nervös stress känns. Den kryper som en spindel uppför ryggraden. Eller knyter ihop magen. Den stressen känner jag så fort telefonen ringer, eller om nåt av barnen ska ha med matsäck till en utflykt.
Utmattningsdepression har förstås funnits i alla tider. Förr kallades kvinnor nervsvaga. Det finns många sorters utmattning, förslitning, stress och överbelastning på grund av arbetslivet. Men det är ju lite lättare att tala om direkta smärtor.

Innan jag blev sjukskriven, när jag visade alla varningssignaler, tänkte jag att det inte skulle hända just mig. Sen tänkte jag att det snart skulle gå över. Nu har det gått två år och jag måste börja inse att jag inte är mildare drabbad än de andra. Jag äter två sorters antidepressiva, fyra sorters kosttillskott och lugnande vid behov. Jag ska promenera, vila, äta regelbundet samt undvika alkohol, tobak och kolhydrater.
För att en utomstående ska fatta vad sån här utmattning innebär, krävs först och främst en tro på arbetsviljan. Alltså, för den som inte litar på att folk vill jobba, finns förstås inget sjukdomstillstånd som utmattning. För alliansregeringen, till exempel.