Jag har flyttat till Ullånger, i Ångermanland. När jag flyttade hemifrån av leda och ungdomlig äventyrslust, trodde jag knappast att jag 40 år senare skulle hamna här igen.
Men här är jag. Det är det där Ivar-Lo sa, då de frågade varför han skrev sina memoarer, han hade ju redan skrivit tio romaner om sitt liv. Men då stod solen annorlunda, sa han. Man ser saker annorlunda med tiden, nu kan jag uppskatta utsikten mot mitten, från periferin. Då trodde jag att allt var roligare och intressantare ju närmare cirkelns mitt man kom, i utkanten hände ju aldrig något.
Men det jag inte tänkte på det var att spetsen, som sitter i epicentrum och vrider, den står still medan hela skivan snurrar. Och allra fortast går det allra längt bort. Det är därför tvätten blir torr i en centrifug, vattnet slungas ut från mitten, ju fortare det snurrar, ju torrare tvätt.
Samma sak med politik. Bestäms det något i riksdan, märks det i periferin. DN och SvD hinner inte skriva om alla småorter som drabbas av nedläggningar och arbetslöshet, inte göra reportage om alla som blir utan sjukpenning, personlig assistans eller sjukpension. Därför kommer politikerna undan. Det blir inte tydligt för någon längst inne i mitten vad som egentligen händer.
Men här märks det på alla sätt och vis.
Varje dag är lokaltidningens framsidesrubrik siffror på dagens varsel.
Flera gånger i veckan är det reportage om enskilda individer som drabbats personligt. Och om högre tjänstemän som trampar i klaveret, för de kommer inte undan.
Här hamnar de öga mot öga med dem som de har att förvalta.
Nu sist var det sjukhusdirektören som blev olustig när hon ställdes inför vårdpersonalen på avdelningen som skulle läggas ned. Det var inte trevligt att behöva bli ställd till svars, hon blev arg och anklagade dem för att obstruera hennes och hennes kollegors arbete. De gjorde ju bara sitt jobb! Eftersom mötet mellan henne och vårdbiträden, sköterskor och sjukgymnaster, ägde rum den 11 september, jämförde hon dem med terroristerna som flög in i tornen i New York. Det var sabotage på samma nivå, påstod hon.
På det behövs ingen slutkläm.
