I Dagens Nyheter Debatt den 14 januari efterlyste Klas Eklunds en uthållig och krisfri kapitalism. Johan Lönnroth svarade med att slå ett slag för Karl Marx (DN Debatt 7/2). Nu är det förmodligen inte Lönnroth som satt rubriken ”Utvecklingen går åt det håll som Karl Marx talade om”, men handen på hjärtat: går inte utvecklingen mer Milton Friedmans väg? I Lönnroths inlägg hotas kapitalismen av nätsamverkan och av kooperativ.
Följer man Hans Roslings statistiskt baserade framtidsprognoser hotas kapitalismen av planerade ekonomier typ Kina. Det Kina vi vanligen läser om är huggsexkapitalism i ekonomiska frizoner och där bakom en övergripande statlig planering. Man måste ha regeringens tillstånd att hugga för sig. Att det är så visas inte minst i alla turer runt SAAB. Enligt Rosling planerar Kina för cirka 25 år fram i tiden. I resten av världen ligger den ekonomiska framförhållningen på i genomsnitt två år.

Den kinesiska framgångssagan gör det svårt (om inte annat av konkurrensskäl) att behålla en kapitalism som liknar dagens nyliberalism. Miljöförstöring, klimathot, de ständigt återkommande obalanskriserna tvingar förmodligen också fram en centralisering av ekonomin och ett behov av statlig planering som kommer att förändra kapitalismen. Johan, Kina och klimathotet gräver djupare gravar åt kapitalismen än Facebook.
Klas Eklund drömmer om en ansvarstagande kapitalism som stabiliserar kapitalmarknaden. Det kan aldrig hända utan stark kontroll, där lagar, förordningar och oskrivna bud begränsar alla former av överproduktion. För detta krävs statlig planering: Eklund, kolla Kina!
Räknat från franska revolutionen 1789 till idag har kapitalismen haft trettio depressioner, de flesta på 1800-talet. Ekonomins svängningar tycktes vara övervunna efter andra världskriget, men kom tillbaka på 1980-talet. Lågkonjunkturerna är sinsemellan olika, men de är nästan alla orsakade av överproduktion. Högkonjunkturer leder till överproduktion. Överetablering föder depressioner som ebbar ut när överproducerade varor, tjänster och osäkra lån försvinner från marknaden. Historien ger få exempel på krisfria ekonomier som inte är statligt planerade.

Nyliberalernas ovilja mot staten har sin främste förespråkare i den ekonomiska Chicagoskolan och i Milton Fiedmans kurvor. I korthet gäller det att låta ekonomin sköta sig bäst den kan. Om inga ingrepp görs kommer de odugliga kapitalisterna att gå under och de ofta återkommande ekonomiska kriserna bli ett minne blott. Följer man Naomi Kleins bok Chockdoktrinen (Ordfront 2008) har Chicagoskolan tre mål:
1. Frihandel.
2. Avreglering.
3. Kamp mot fackföreningar. Det sista är en variant av ekonomins avreglering. Så länge det finns starka fack kan inte Friedman segra. Kamp mot facket är nummer ett på nyliberalernas agenda. I ekonomiska frizoner i Bangladesh, där bland annat H&M verkar är fackföreningar förbjudna. Förra året röstade Ohio om förbud mot kollektivavtal. Listan kan göras hur lång som helst. Detta är inte en utveckling som går åt det håll Karl Marx önskade.

För den oinvigde sammanfattar vi marxismen i tre punkter:
1. Marxismen levererar en filosofi fri från metafysik. När Johan skriver citat: ”historien är listig”, är det ett exempel på metafysik. Historien har inget minne, ingen känsla, ingen list. Johan personifierar här historien gör den övernaturlig och metafysik.
2. Marx ekonomiska texter handlar om varan i en kapitalistisk produktion. Det låter tråkigt. Det är det också! Johan väljer bort varan, slår ett slag för hjärnkraft. Det gör han både i boken Den tredje vänstern (2009) och i DN-debatt. Varför döljer Johan handen? Hjärnan kan tänka på spikar men det är bara händerna som kan smida spik, bygga spikfabriker, packa spikkartonger, köra lastbilar som distribuerar spik.
3. Marxismens huvudmål är organisering av händernas arbetare. Det vill säga skapande av fackföreningar och politiska partier med syfte att tillvarata de handarbetande folkflertalets intressen.
I Johans framtid raserar den unga intelligensian kapitalismen med nätverk, typ Facebook. Vad Johan inte ser är att Facebook, Wikipedia, YouTube är vår tids ”tidningar”, med totalt öppna insändarsidor. Det goda och kloka drunknar i utbud av skitprat, skitbilder och till intet förpliktande utopier. Johan drömmer om en framtid med kooperativ, men dömer ut Jugoslaviens kommunism som byggde på kooperativ, Sovjet som bland annat byggde sin ekonomi på jordbrukskooperationer och Konsum/Coop – för svikna ideal. Vad säger att Johans drömda framtidskooperationer blir mer utopiska än dem vi känner från historien?

I vår tid ser vi hur unga chaufförer lockas (ibland tvingas) köpa in sig i ett transportfordon för att få arbete. Chauffören köper sig jobb, får F-skattsedel. Inte för att det lönar sig för chauffören men väl för åkaren. Jobb ges till en oorganiserade arbetare som tvingas bjuda under organiserad arbetskraft. Detta käre Johan är dagens verklighet. Oönskade kooperativ och en framtidsväg kollektivavtalsfri och avreglerad. Är det den utveckling Marx drömde om?
Sist ett litet lästipps till Johan Lönnroth. Naomi Klein har mycket mer att säga om den nutida kapitalismen än Karl Marx.