UXBRIDGE Detta är beräknat utifrån den inhemska försäljningen av tv-apparater, datorer och mobiltelefoner – och inkluderar inte de miljoner ton elektronikskrot som exporteras, mestadels illegalt, till länderna.
Försäljningen av elektronik skjuter i höjden i många snabbt växande ekonomier men ofta saknas motsvarande möjlighet att samla in och återvinna produkterna som innehåller både giftiga och värdefulla material. Det visar FN-rapporten ”Återvinning – från elavfall till resurs”, som presenterades i måndags.

Sjudubbelt 2020
I Kina kommer avfallet från mobiltelefoner att vara sju gånger större år 2020 än det var 2007, och i Indien 18 gånger större, enligt rapporten. Samtidigt väntas elektronikavfallet från tv-apparater öka nästan dubbelt så mycket i båda länderna och i Indien beräknas antalet kasserade kylskåp öka dubbelt eller tredubbelt.
I Kina slängs 2,3 miljoner ton elektronik årligen, mest i världen efter USA som slänger 3 miljoner ton. Trots ett förbud mot import av elavfall dumpas en stor del av västvärldens elektroniska avfall i Kina.
Achim Steiner, chef för FN:s miljöprogram Unep, säger att länder som Kina, Indien, Brasilien och Mexiko står inför en omfattande miljöförstöring och omfattande hälsofaror om återvinningen av elavfall lämnas åt den informella sektorn.
– Elektronikåtervinning är en väldigt invecklad process. En mobiltelefon innehåller 40 till 60 olika ämnen, säger Ruediger Kuehr, vid FN:s universitet UNU.

Guld till spillo
UNU arbetar med satsningen Solving the E-Waste Problem, StEP, ett initiativ där både flera stora elektronikföretag, återvinningsföretag, organisationer och institutioner som FN ingår.
Guld är en av de värdefulla metallerna i mobiltelefoner, men endast en femtedel av guldet återvinns. Ruediger Kuehr säger att guld till ett värde av hundratals miljoner dollar slängs bort.
Samtidigt har brytningen och arbetet med förädlingen av metaller stora miljömässiga konsekvenser världen över, enligt den nya FN-rapporten.

Globalt system
Rapporten föreslår att export av demonterat elektronikavfall från utvecklingsländer till OECD-länder ska främjas. Detta eftersom avancerade återvinningsanläggningar i Europa och Nordamerika bättre klarar av att återvinna allt material. Men anläggningarna är dyra i drift och kräver stora mängder avfall för att vara lönsamma – och är därför i stort behov av import av elektronikavfall från utvecklingsländer.
– Vi behöver ett globalt system, men har ingen slutlig lösning ännu, säger Ruediger Kuehr.