Pari och Dilsa valde att ge upp och återvända till Irak. Trots att de löper stor risk att dödas där. Migrationsverket menar att det borde vara möjligt för dem att dölja sin homosexualitet, men de kurdiska myndigheterna ställer sig frågande till det.
– Det är fruktansvärt, brutalt och inhumant.
Louise Strömbäck från Asylrörelsen och HBT-socialisterna finner inte ord för sin upprördhet. Det lesbiska paret Pari och Dilsa från Irak skall utvisas till Irak trots att de med stor sannolikhet kommer att dödas där.
– Det finns ingen asylrätt i Sverige längre. Vi har sett flera liknande fall på den senare tiden.
”Bättre dödas fysiskt”
Louise demonstrerade utanför Migrationsverket förra veckan, Föreningen Varken Hora Eller Kuvad lämnade över en namninsamling, men det hjälpte inte. Tjejerna hade efter sex års kamp till slut gett upp. Det är bättre att dödas fysiskt i Irak än att dödas psykiskt här säger de.
Historien som återberättas av aktivister som försökt hjälpa dem låter otrolig i sin grymhet. Pari giftes som 13-åring bort med en man från Holland, som besökte henne då och då i Irak. Med honom fick hon en son som 18-åring. Då ville hennes man inte kännas vid henne. Sonen lämnades bort av hennes föräldrar som påstod att hon var död, för att kunna sälja henne igen.
Inget skydd från myndigheter
Dilsa som har dubbel könsidentitet hade tidigt förlorat sin pappa och kom därför under beroende av en lokal Sheik. Denne menade att det var en stor skam för klanen att hon inte blev bortgift. Troligen blev hon våldtagen av denne Sheik, själv orkar hon inte tala om det, men fick hjälp av sin bror att fly hembygden.
De två träffades, blev kära och flydde till Sverige. Pari fick hjälp av sin bror att skaffa ett pass, för detta mördades han av sin pappa.
Migrationsverket påstår att det skall vara möjligt att gömma sin homosexualitet i Irak, vilket låter som ett absurt uttalande. På en direkt fråga har till och med den kurdiska regionala regeringen uttryckt sin förundran över att tjejerna utvisas. De kan inte utlova någon trygghet, tjejerna är visserligen inte hotade av regeringen, men det är mycket svårt att skydda från övergrepp från familjer eller närstående.
Louise Strömbäck berättar att det är många fall de måste arbeta med nu. Fast genom påtryckningar har de ändå det sista året lyckats rädda sammanlagt 12 iranier från olika vänstergrupper från utvisning.
