De akuta ekologiska kriserna och den vittrande välfärden kräver enorma investeringar och resursförstärkningar. De nödvändiga pengarna finns, men tyvärr inte under det gemensammas kontroll, utan i de rikas och storföretagens fickor. Detta pratar redan Vänsterpartiet om, men den politik som drivs är alltför återhållsam. Det håller inte att som i dag förhålla sig till ett helt ohållbart överskottsmål, vi måste driva en verkligt offensiv ekonomisk politik.

Antirasismen ska vara en självklar del av Vänsterpartiets politik och bör därför nämnas på första sidan i partiprogrammet. Vi har en lång historia av antiimperialism och detta bör få en fortsatt tydlig plats i partiprogrammet. Likaså vår kamp för länders rätt till självbestämmande, respekt för folkrätten samt vår delaktighet i anti-krigsrörelsen.

Det är genom djupa och ömsesidiga allianser med rörelser som vi når framgångar. Tillsammans med dem organiserar och engagerar vi människor i sina bostadsområden, på sina arbetsplatser och i motståndet mot utvinningen av fossila bränslen. Vänsterpartiet ska vara rörelsens röst i parlamenten. Detta måste tydligare än i dag genomsyra alla delar av vårt parti.

På sikt ser vi att den solidariska värld vi vill ha endast kan uppnås genom en politik där nationsgränser inte hindrar människor från att röra sig och leva det liv de vill leva

Partiprogrammet behöver en djupare ideologisk förståelse av de ekologiska kriserna. Kapitalismen bryter mot naturens förutsättningar och den rika världens klimatförstörelse lastas över på fattigare länder. Detta löses varken genom naiv teknikoptimism eller genom idéer om tillväxtens frikoppling från miljöpåverkan. Det är endast genom demokratiseringar som vi kan stoppa överutnyttjandet. En socialistisk omställning är inte en av åtstramningar utan en där vi delar på rikedomar i stället för att slåss om brödsmulor.

Trots en i övrigt kaxig framåtanda velar plötsligt förslaget när frågan om EU kommer upp. Vänsterpartiet ska tydligen inte driva ett EU-utträde men om en folkopinion för ett utträde uppstår ska frågan börja drivas igen. Hur tror programkommissionen att en sådan folkopinion uppstår om ingen driver den?

EU är ett överstatligt högerprojekt för Europas storföretag och står därför i vägen för demokratiska samarbeten. Människor drabbas via EU av cementerade avregleringar, nyliberala budgetregler och orättvis lönekonkurrens. Vänsterpartiet är de enda motståndarna till denna marknadsfundamentalism och måste därför folkbilda om och driva denna fråga.

Visioner är viktigast när de verkar omöjliga. På sikt ser vi att den solidariska värld vi vill ha endast kan uppnås genom en politik där nationsgränser inte hindrar människor från att röra sig och leva det liv de vill leva.

Vi vet att världen som vi känner den riskerar att gå under på grund av kapitalismens krav på obegränsad tillväxt och utsugning, men vi vet också vad som behöver göras. Den framgångsrika vägen framåt är att våga tala klarspråk om detta. En vänster som vågar är en vänster som vinner.

Vårt remissvar går att läsa i sin helhet här.