Sture Källberg betygar i Flamman (8/5-08) att han inte är någon anhängare av det regeringsstyrda Forum för levande historia. Han fastslår också att avsikten med den senaste kampanjinsatsen om kommunismen är att ”vaccinera unga skallar mot kommunistiska idéer”. Ändå utmynnar hans artikel i ett stöd till Forums verksamhet – eftersom myndigheten redan finns där och att det är angeläget att sprida ”kunskap om den omänsklighet som ägt rum i kommunismens namn”.

Det är lite oklart vad Källberg egentligen polemiserar mot. Han vänder sig lite allmänt mot ”vänsterns ideologer” och det forskarupprop som nu 453 personer skrivit under. Vi som undertecknat historieuppropet är inte motståndare till att man undervisar om kommunismen och det som gjorts i kommunismens namn i skolor och på universitet.
Men vi vänder oss mot att historieskrivningen hackas upp i småbitar där verkliga sammanhang försvinner, där vissa typer av förklaringar premieras framför andra – inte minst sådana där idéernas inneboende kraft betonas framför sociala och materiella faktorer.

Det gäller inte bara kommunismens historia, utan även nazismen eller för den delen imperialismen. Att de statliga historiekampanjerna i praktiken fått en borgerlig och antikommunistisk färgning – där alla idéer om radikal samhällsförändring dödskallemärks som inkörsportar till Gulag – är heller inte överraskande.
Mest anmärkningsvärd är dock denna tes från Källbergs sida: ”kommunismens idéer kan inte särskiljas från den praktik ledande kommunister tillämpat i länder där de haft makten”. Resonemanget ekar av de borgerliga ideologer, som gnällt över att Forums intendent Eskil Frank betonat att kommunismens brott inte är synonyma med kommunismen som ideologi. Alltså, enligt Källbergs och de borgerliga debattörerna är det något mer som den statliga kampanjen ska brännmärka, än att Stalin och Mao gjorde otäcka saker. Men vad? Föreställningen att all historia är en historia av klasskamp? Idén att ingen ska stjäla frukten av någon annans arbete, att alla har lika stor rätt till det som gemensamt produceras i samhället?