Härom veckan besökte jag och min gäst Amir Hassanpour en konsert på Folkets Hus i Stockholm. Hassanpour är universitetslektor på Universitetet i Toronto i Kanada och är expert på Mellanöstern. Anledningen till att Hassanpour besökte Sverige var att han skulle hålla ett antal föreläsningar om situationen i Mellanöstern och USA:s krigföring mot Irak och Afghanistan. Under konsertens paus diskuterade USA:s och Sveriges hållning i internationella frågor.
Helt plötsligt drog Hassanpour i min arm och visade mig en monter på Entréhallen i Folkets Hus. Där finns ett drygt 40 år gammalt brev från filosoften Bertrand Russel. Brevet var ett tack till Folkets Hus för att det varit platsen där man fördömt USA:s folkmord mot Vietnams folk. Varken Amir eller jag kunde koncentrera oss på resten av konserten, dels på grund av glädjen att både har flytt från Iran och befinner oss i Sverige men naturligtvis också bekymrade för den linje som Sverige har fört i utrikespolitiken de senaste åren och som numera blivit ännu mer liberal. Vi har båda all rätt att vara oroliga och kritiska över denna politiska historia – från neutralitet till deltagandet i NATO: s styrka i Afghanistan och stormanöver i Göteborg.
Under 60-talet och 70-talet var Sverige känt som ett undantag i västvärlden då den gav sitt stöd till olika befrielsekamper. Idag samarbetar Sverige militärt med USA och NATO samt är medlem i EU trots formell neutralitet. Sveriges medlemskap i EU och dess allt tätare militära samarbete inom EU har bidragit till ett nära samarbete med NATO. Ty den formella alliansfriheten har för länge sedan urholkats!
USA har tagit rätten att kräva andra länders nationella suveränitet i syftet ”krig mot terrorism” och massförstörelsevapen, fast snarare i jakt på det så kallade ”svarta guldet” och politisk kontroll. USA:s krig har inte något stöd i folkrätten. Det har kränkt och inskränkt de medborgerliga rättigheter och medfört fundamentalistisk och reaktionär politik i hela världen, från söder till norr och från öst till väst. Tortyr, fängelsestraff, misshandel, kränkning av personer med icke-nordiska namn och annorlunda utseende och inte minst apartheidmurar rättfärdigas i jakten på terrorism. Och vi hör dagligen om hur kvinnor och barn lider i Irak, Afghanistan och Palestina av kriget.
Väpnade konflikter och krig har ofta medfört sexualiserat våld. Övergrepp mot kvinnor och barn är en strategi för att kränka fienden. För drygt 15 år sedan var jag så stolt att just komma till ett land som har varit solidariskt med välden. Berömt för att ha en välfärd som gäller alla. För den demokrati som är ett mänskligt verktyg och inte minst för ett radikalt perspektiv på barn och jämställdhet. Detta har jag jämt och ständigt nämnt i de intervjuer som har gjorts av olika tidningar och tidskrifter nyligen i Kurdiska delen av Irak.
Uppriktigt sagt, den stoltheten finns inte kvar längre utan snarare en stark oro för att Sverige numera går USA:s ärenden och tillåter den mörka skuggan prägla istället för solidaritetsprincipen och neutraliteten.
Vänsterpolitikens linje är i mångt och mycket lika radikal när det gäller solidaritetsprincipen mot krig och imperialismen. Sverige kan faktiskt spela samma roll som under Vietnamkriget och diktaturen i Chile. Vårt land och vårt folk kan på nytt tillåta Sverige som enda tribunal för att fördöma imperialismen och extrema fanatiker.
