Flamman har tidigare tagit upp alkoholfrågan och det katastrofläge som den svenska politiken börjar hamna i. Vi har konstaterat att regeringens idé om att försöka bibehålla status quo, med införselkvoter som ligger närmare ett års konsumtion och i princip öppna gränser, är chanslös.
Vi förutspådde att det skulle leda till att de borgerliga förslagen om sänkta alkoholskatter skulle antas. Och titta: så blev det.
Riksdagsledamoten Kent Härstedt (s) som i januari utseddes till ”regeringens spjutspets i kampen mot spritflödet från lågskatteländer” lanserade den nya politiken på DN Debatt förra veckan. Förutom skarpsinnigheter som analysen att lägre priser gör att folk gärna köper alkohol utomlands – ”man får helt enkelt mer för pengarna om man åker över till Danmark och speciellt till Tyskland” – innehåller artikeln en fullständig kapitulation för marknadskrafterna.
”Motvilligt tvingas vi välja en väg som för oss längre bort från den traditionellt framgångsrika svenska alkoholpolitiken. Genom förändrade omvärldsförhållanden får vi ta beslut som snarare handlar om att begränsa försämringarna än att göra förbättringar /…/ Nu handlar det snarare om att försöka få stopp på eller dämpa ökningen av konsumtionen snarare än att få till stånd en minskning av densamma.”
Härstedt föreslår alltså inte bara att medlen skall ändras, utan också målen för alkoholpolitiken. ”Att dämpa ökningen” är något helt annat än det som gällt hittills, nämligen att följa WHO-överenskommelsen om att försöka minska alkoholkonsumtionen med 25 procent.
Och titta: genast flyttar de borgerliga partierna fram sina positioner. Folkpartiet tar över som spjutspets i kampen mot spritflödet från låglöneländer:
”Folkpartiets ledning vill sänka spritskatten kraftigt och tycker att Systembolaget ska öppna fler butiker. Syftet är att minska alkoholkonsumtionen.”( SvD 25/5 2004)
Nu väntar vi bara på att frihetliga vänsterdebattörer skall påstå att en fri alkoholmarknad ger de bästa förutsättningarna för internationell socialism, och att en restriktiv alkoholpolitik är nationalvänsterns lösning, så har vi den svenska debatten i ett nötskal.
En lösning på alkoholkrisen måste presenteras. Och grunden måste vara att begränsa tillgången på billig alkohol genom att riva upp införselreglerna och förstärka tullen. Sedan behövs mycket annat: en arbetsmarknad där alla har en plats, fungerande vård och rehabilitering och en samhällsmodell som unga kan hoppas på och lita på. Men det är naivt på gränsen till cyniskt att hänvisa till informationskampanjer eller ett allmänt bättre samhällsklimat om man vill undvika att nästa generation kraftigt ökar alkoholskador och beroende.
