Kön ringlar sig lång på den stillsamma bakgården i det gamla industrikomplexet i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Klockan är strax före midnatt och människor, mestadels svartklädda och uppradade två och två, står och väntar på att bli synade av Klub Verbotens välkända ansikte vid dörren – Hanny. Med platinablont hår, hård blick och spikrak hållning är det hon som dikterar vem som får komma in.

Även om du köpt biljett finns ingen garanti för att du inte får vända i dörren. Du förväntas, utöver att följa en strikt klädkod, även kunna berätta minst tre av klubbens regler. Det är viktigt att alla vet vad som gäller, och följer reglerna

– Ingen solo-runkning, fråga alltid om samtycke och…

Mannen som står på tur för att ”vettas”, det vill säga kontrolleras, stannar upp och funderar. Hon bad om tre regler. Han står tyst en stund.

– Vad gör du om du vill prata med någon som är mitt uppe i att interagera sexuellt med någon annan? frågar Hanny.

Mannen tittar lite nervöst upp.

– Då väntar jag tills de är färdiga, om de inte skulle bjuda in mig själva.

Hanny frågar vad han kommer att ha på sig, varpå mannen knäpper upp jackan och visar en svart skinande latexdräkt därunder. Hon kliver åt sidan och släpper in mannen, som får scanna sin biljett, visiteras som vid en flygplatskontroll, samt sätta ett klistermärke över kameran på telefonen innan han kan passera vidare genom tegelkorridoren.

Berlin. Få platser i världen är mer förknippade med hedonism och ett alternativt levande och dit människor från hela världen vallfärdar för att doppa tårna i det som oftast är tabu.

Stadens rykte som Europas frihetszon har djupa rötter – från Weimarrepublikens dekadenta nattliv på 1920-talet till stadens roll som en fristad för queera uttryck efter murens fall. Under 90-talet växte technoscenen fram i övergivna industrilokaler, där musik, kropp och gränsöverskridande sexualitet smälte samman. I dag är klubbar som Kitkat och Berghain symboler för en kultur där nakenhet, samtycke och utforskande står i centrum.

I garderoben på Klub Verboten är ett 50-tal människor fokuserade på att byta om. Här syns gasmasker, kostymer som gamla brittiska hembiträden, sjuksköterskor eller flygvärdar i latex.

Klub Verboten är en av de, om inte den mest strikta fetischklubben när det gäller klädkod. Många gånger räcker det inte med att komma dit med ett par svarta shorts och ett läderharnesk – vilket annars är standard för förstabesökande män på stadens sexpositiva klubbar.

– Klub Verboten har sina rötter i BDSM- och fetischscenen. Vi är inte bara ett tillägg till ett rejv i blanka kalsonger. Vi drivs av att skapa ett så tryggt rum som möjligt, genom de regler vi tagit fram, säger Karl Verboten, som drivit klubben sedan starten.

– Samtidigt är leken ett viktigt fokus för oss, och att det ska finnas saker som kickar igång gästernas fantasi.

Med sitt långa hår som för tankarna till 70-talshårdrock och den vältrimmade Lemmy-mustachen bär han själv ett par åtsittande läderkalsonger med tydlig blixtlås framtill och en läderväst. Bröstet är utsmyckat med silversmycken. Han slår ut med händerna över lokalen.

– Vi har möbler, maskiner, leksaker, kondomer och glidmedel – vare sig det handlar om att folk vill ge sig in i en undergiven och dominant lek, en grupp som hamnar i en orgie eller den mer nyfikne, som vill börja utforska vad den tycker om, säger Karl Verboten.

I loungen, som ligger i anslutning till garderoben, blir det än mer tydligt vilka klubben attraherar. Människorna här är inte nybörjare: vissa har till och med tagit med sig rullväskor med piskor, handklovar och andra BDSM-attiraljer som kan få en ovan att tappa hakan. En kvinna i höga, glansiga stövlar och latex-kattdräkt tycks ha hängt in sitt vardagsjag i garderoben och håller nu sin barbröstade man i läderkoppel i högerarmen. De båda går vidare mot nattklubbens två vägval: en som leder till dansgolvet och en som leder till ”lekrummet”.

Det kommer alltid finnas nya platser som skyddar oss från omvärlden och erbjuder ett utbyte utan dömande blickar.

Dansgolvet är inget utöver det vanliga i Berlin: ett dansgolv med en DJ som spelar melodisk, mörk techno. Det enda som skiljer sig från en vanlig klubb i staden är att de dansande gästerna är klädda i mer eller mindre spektakulära fetischkläder.

Rummet intill är annorlunda. Avskilt från dansgolvets pulserande ljud har ett större rum dedikerats till lek och utforskning. Här står dyra BDSM-möbler, såsom läderbritsar, ett stort kors som man kan binda fast varandra på, en gynekologstol och en repställning för dem som är intresserade av shibari, japanskt bondage.

I det mörka, men dovt upplysta rummet i rött, ser man besökare som lever ut sina fantasier i olika konstellationer. Mestadels i par, men även i grupper om tre eller fler. Nyfikna besökare rör sig i en långsam ström genom rummet, som i en labyrint fast med väggar av stön och ljud från piskrapp.

På dansgolvet sätter sig plötsligt en kvinna ned mot väggen och kryper ihop. Hon nickar till och ser ut att tappa medvetandet en kort stund, varpå en person med blå basker genast är på plats och frågar hur hon mår, leder henne till en soffa och ger henne vatten. De samtalar och efter en stund mår kvinnan bättre och får återställa sig med vatten i en lugnare och tryggare miljö än mitt på dansgolvet. Hade det handlat om att hon varit överförfriskad hade hon däremot fått hjälp ut från klubben

Flera personer rör sig runt klubben i blå baskrar med klubbens ikon X som märke. De tillhör trygghetsteamet, som syns väl och har utbildats av klubben själva för att förhindra att någon bryter mot reglerna, känner sig obekväm eller att någonting sker utan ett rungande samtycke. Målet är att skapa en så säker miljö som möjligt för besökarna.

– Jag har aldrig känt mig trygg på andra sexklubbar som kvinna, berättar en annan kvinnlig besökare.

– I dag var första gången jag vågade testa, och direkt när min partner lämnade mig för att tvätta av sig var en av trygghetsteamet bredvid mig och frågade om jag behövde någonting.

Karl Verboten berättar att klubben har ett ”oöverträffat skyddssystem i flera lager”.

– Självklart kan man aldrig få bort alla risker helt, men genom våra noggranna förhands- och dörrkontroller säkerställer vi att alla som kliver in har grundläggande kunskaper för att kunna navigera i rummet utan att skada eller göra folk obekväma.

– Dessutom har vi ett specialutbildat säkerhetsteam, bestående av våra egna professionella pervon, som är fokuserade på att upptäcka och hantera oönskade interaktioner och vara ett mjukt skyddsnät att falla tillbaka på, ungefär som en väl insmord buttplug. Vi har såklart flera andra, mer osynliga skyddsåtgärder på plats, men det är inte lika roligt att berätta för er om.

Trygghetsteamet håller inte bara utkik efter människor som inte följer reglerna, utan har också koll på om någon blir överförfriskad eller börjar bete sig märkligt.

Utöver Klub Verboten konkurrerar andra klubbar i staden om besökarna. Bland annat världskända Kitkat, men även mer vanliga event som allt oftare börjat skylta med att de är sexpositiva och erbjuder ett darkroom.

– Just nu finns det en otrolig bredd av sexpositiva event och klubbar. Jag är ganska säker på att Berlin vid det här laget till och med skulle kunna erbjuda sexpositiva kebaber. Vi fokuserar enbart på kink- och fetischkultur – inget annat. Inga teman, inga konfettikanoner, inga specialeffekter.

– Vi är stolta över att kunna erbjuda mest kink per kvadratmeter. Låt oss säga så här: under nattens toppar är cirka 90 procent av alla gäster på ett eller annat sätt intrasslade i varandra på de sötaste och sexigaste sätten.

Men även om en positiv inställning till sex har blivit mainstream i Berlin, och det snart finns fler klubbar som anspelar på kink och fetisch än vad det finns hak som säljer currywurst, så menar Karl att hajpen som skapats efter pandemin håller på att avta något. ”Lyckligtvis”, enligt honom själv.

Jag är ganska säker på att Berlin vid det här laget till och med skulle kunna erbjuda sexpositiva kebaber.

– Turisterna har dragit vidare, och nu strömmar genuina, varmhjärtade människor till våra evenemang. Människor som söker nya äventyr och kanske hittar livslånga älskare. Det kommer alltid finnas nya platser som skyddar oss från omvärlden och erbjuder ett utbyte utan dömande blickar. Om dessa platser kommer att tvingas vara projekt som drivs utifrån vår passion, eller lyckas försörja oss, återstår att se.

– Vår sexualitet är mer transaktionell än någonsin förr. Har jag nämnt att man kan köpa mina nakenbilder online? Hur som helst. Verboten är här för att förbli svettig och äkta, precis som vår mänskliga vätskeutväxling ska vara.

I kön utanför industrilokalen Club Ost, belägen precis vid floden Spree, glittrar ögonen på gästerna i väntan på att bli insläppta. Vi befinner oss på den betydligt mer färgglada sexklubben Pinky Promise, och temat för kvällen är ”dionysiskt överflöd”. Klädkoden tar sitt avstamp i antik mytologi: flödande tyger, krondiadem, kroppsmålning och glitter.

Dörrvakterna möter gästerna med en vänlighet som sätter tonen för kvällen. Även den som klär sig enklare, men med tillräcklig känsla för temat, är välkomna in.

Väl inne möter man ett iscensatt kaos, mer likt en karneval än en traditionell klubb. Pinky Promise breder ut sig över tre våningar, där varje rum öppnar en ny akt i ett erotiskt drömspel. Från Medusas budoar till Hades’ underjord.

En flersidig tarotläsning om ens framtida sexliv, en nakenmodell som låter sig avbildas av gästerna som får papper och pennor, ett avskilt rum fyllt av madrasser på marken och sängar, ja ett slags darkroom, där lakan byts mellan varje interaktion. Varje inslag och del av klubben är en del av ett större landskap där utforskandet får ta tid och det finns spel för att skapa djupare band med sina partners.

Det finns ett så kallat Flinta-darkroom, reserverat för kvinnor, icke-binära och transpersoner, som erbjuder en radikalt annorlunda energi. Blickar och rörelser blir långsammare, varsammare. Som kvinna är det här en välkomnande plats, utan manliga blickar och heterostereotypa normer. En plats där kvinnor, transpersoner och ickebinära ska kunna leva ut i trygghet. För de mer heterosexuella finns det andra rum, som även dem utmanar normer och föreställningar om hur sexuella möten ”ska” vara.

Ett ”intimate connection game” cirkulerar bland gästerna. Ögonkontakt i tystnad, en enda fråga: ”Vad får dig att känna dig trygg i lust?” Frågorna som ställs i dessa möten är ofta sådana man inte visste att man kanske behövde fundera på.

Dessutom har vi ett specialutbildat säkerhetsteam, bestående av våra egna professionella pervon, som är fokuserade på att upptäcka och hantera oönskade interaktioner och vara ett mjukt skyddsnät att falla tillbaka på, ungefär som en väl insmord buttplug.

Det är här Pinky Promise särskiljer sig: lust betraktas inte bara som en handling, utan som ett språk och en filosofi. Arrangören Jared Philippo uttrycker det själv så här:

– Vi vill skapa en plats där människor kan utforska sin sexualitet på ett tryggt och kreativt sätt, där gränser respekteras och lusten får ta plats.

De rör sig genom rummen i rosa västar – inte som vakter, utan med närvarande blickar och lugna kroppar. När ett par närmar sig darkroomet på övervåningen säger personen i dörren: ”Är ni båda två bekväma med att säga ’ja’ och ’nej’ på ett tydligt sätt?” Paret nickar och svarar: ”Ja”. ”Lovar ni att hålla konfidentialitet och inte avslöja någons identitet, eller erfarenheter som ni ser i rummet?” De bekräftar, och släpps in.

När gästerna lämnar Pinky Promise flera timmar senare, sitter det ibland kvar glitterrester i tinningarna – eller kladdig kroppsfärg på halsen från ett målat meddelande. Några skrattar, andra är tysta. Det är kanske inte bara ett avslut på en natt – utan på ett nytt möte, eller sätt att mötas på.

I en annan del av Berlin, utanför Ringbahn, stadens ringlinje för tåget S-Bahn, i Neukölln ligger Insomnia insprängt bland lägenheter i ett stort sekelskiftshus.

Tänker du tysk swingerklubb, så är det med stor sannolikhet den här miljön du får upp i din fantasi. Neonupplysta källare med insuttna lädermöbler, soffor och BDSM-attiraljer. Porr som spelas upp på led-skärmar, ett dansgolv med stora kristallkronor och en blå lysande jacuzzi.

– Det vi gör här är att vi skapar ett fantasiland, säger Hilly.

Hon är arrangör till en av klubbens mest populära kvällar – Kinktastisch – träffar oss och ger oss en rundtur innan öppning en lördagskväll i Berlin.

– Vi kliver ur vardagen och in i en sagovärld.

Klubben grundades av hennes kollega Dominique, som tidigare hade arrangerat klubbkvällar vid namn Insomnia på KitKatClub sedan 1996. Efter tio år som extern arrangör tog hon steget för att skapa en egen plats för sexpositiva evenemang.

I dag är Insomnia är en av få klubbar som har öppet alla dagar i veckan och organiserar olika temakvällar varje dag.

Klubben är enorm, och lockar en mer traditionell sexklubbspublik. Kvinnor behöver ofta inte betala inträde, par får rabatterade priser – medan ensamma män tvingas stå i en separat kö i väntan på att komma in och får ofta betala höga inträdespriser.

Precis som tidigare nämnda klubbar har Insomnia har en strikt klädkod. Besökarnas outfits sträcker sig från kvinnor med alvöron och underkläder, till äldre män i mörka kostymer och smokings. Det sistnämnda skulle ratas i dörren på de tidigare nämnda klubbarna, och vittnar om att klubben är lite mer traditionellt heteronormativ.

– Klädkoden är en stor del av upplevelsen. Tänk dig själv: det är en enorm skillnad om alla skulle ha jeans och t-shirt, jämfört med latexkroppstrumpa och krona. Eller som en av gästerna ikväll – han är Batman, säger Hilly.

– Det är hans saga för kvällen, och den får han leva i, fullt ut med oss.