”Det är upprörande att man kan ge Polarpriset till en så okänd artist som Gilberto Gil.” Ungefär så uttryckte sig en Expressenjournalist, vilket säger mycket mer om Expressen än om Gilberto Gil. I sitt hemland Brasilien, och i större delen av världen utanför Expressen, är han ett viktigt namn. Ända sedan 1960-talet och fram till idag, då han är kulturminister i Lulas center-vänster regering.
Under militärdiktaturen på 1960-talet grundade han, tillsammans med sin ständiga vapendragare
Caeano Veloso, något som kom att kallas Tropicaliarörelsen. De var influerade av västerländsk pop som de blandade med brasiliansk musik. Militärerna blev upprörda över deras föreställningar, som var en slags happenings inspirerade av flower power. Visst, gömt bakom de psykedliska inslagen fanns det också en politisk kritik mot diktaturen, men det var snarast av moraliska skäl som de arresterades i december 1968. Detta inträffade bara några dagar efter att militärens diktatur hårdnat ytterligare.
Caetano och Gil tvingades i landsflykt och tillbringade några år i England, men redan 1972 var de tillbaka. Nyligen såg jag en dokumentärfilm från en turné 1976. Det roligaste inslaget var från ett förhör. Polisen hade hittat marijuana i Gils hotellrum.
Förhörsledaren läste högt och stelt ur protokollet där Gil ansåg att marijuanan var nyttig för hans hälsa. Bredvid honom satt en skrivmaskinist och knattrade explosivt och rytmiskt, det var faktiskt filmens musikaliska höjdpunkt. Gil själv satt med flätor i håret och log vänligt ironiskt.

Men för Gilberto Gil var det inte bara ungdomsuppror. Under hela kampen mot diktaturen var han aktiv.
Som kulturminister är han en tillgång, inte bara för att han är en av de första svarta ministrarna i Brasilien. Han har retat upp de stora tv-bolagen genom att driva ett förslag om en reglering av deras marknad, där de bland annat skulle tvingas köpa mer från oberoende inhemska bolag.
Överhuvud vill han driva en mycket bredare kulturpolitik, som inkluderar all musik och alla uttrycksformer. Tidigare har bara en liten elit kring de stora städerna i det välmående södra Brasilien fått stöd från staten.
Gilberto Gil har alltid varit intresserad av den tekniska utvecklingen. Han fanns tidigt ute på internet. Han är uttalat positiv till nedladdning av musik på nätet. Han kallar upprymt den nya digitala tekniken kommunistisk. Fortfarande som minister är hans alltså litet av rebell. Välkommen till Stockholm, ministern!