Den budget som regeringen presenterade igår innehåller flera tydliga satsningar som innebär omfördelningar från rika till fattiga och från män till kvinnor. Det märks att regeringen är annorlunda än alliansen, men det märks framförallt att regeringen har valt att förhandla med Vänsterpartiet.
Ska vi vara helt ärliga fanns det väl en viss oro att Vänsterpartiet skulle lägga sig platt efter beskedet om en utredning om begränsningar av vinster i välfärden och stödja regeringen oavsett vad de presenterade för budget. Det är väldigt skönt att erkänna att vår oro var obefogad. Vänsterpartiet har drivit på i många viktiga frågor och finansminister Andersson avslutade till och med sin presskonferens med att konstatera att Vänsterpartiet förtjänar respekt för att de har klivit fram och tagit ansvar. Det är kanske något förvånande att hon väljer att uttrycka sig så starkt. Det i kombination med att Vänsterpartiets Ulla Andersson har framstått som regeringsföreträdare och presenterat flera viktiga välfärdsreformer i budgeten, skapar sannolikt en del irritation. Inte minst hos regeringens andra aktör, Miljöpartiet.
Men är det en vänsterbudget? Svaret är både ja och nej. Många av de reformer som ingår i budgeten har en tydlig vänsterprofil. De stora reformerna gynnar människor med lägre inkomster och de gynnar kvinnor. Det är tydliga välfärdssatsningar. Höjt underhållsstöd med 300 kr/månad, 2 miljarder till äldreomsorgen och sänkta skatter för pensionärer med låga pensioner är några exempel. Budgetens utbildningssatsningar inom högskolan, Komvux och folkhögskolor har en tydlig klassutjämnande karaktär. En annan helt central reform i budgeten är slopandet av den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Att politiker tar sig rätten att avgöra hur länge människor kan anses vara sjuka är så befängt att det är svårt att tro att det faktiskt har varit på allvar. Den borgerliga alliansen har varit uppfinningsrik i sina angrepp på de som redan ligger ned. Nu är dock alliansens tid förbi och det är en helt annan fördelningspolitisk profil som regeringen och Vänsterpartiet presenterar.
Sammanlagt innehåller budgeten reformer på ungefär 85 miljarder. Budgeten är fullt finansierad och den enskilt största posten som möjliggör detta är slopandet av McDonaldsbidraget, det vill säga den kraftiga rabatt på arbetsgivaravgifter för unga som alliansregeringen genomförde. Dessutom höjer man skatten för de rikaste. Personer med inkomster över 50000 kr/månad får avtrappat jobbskatteavdrag och den statliga inkomstskatten kommer att höjas. Sammanlagt ger dessa två reformer ca 4,3 miljarder som används till reformer. Det är omfördelning i precis helt rätt riktning. Regeringen slopar RUT-avdraget för läxhjälp och har aviserat att det blir en halvering av RUT-avdraget för personer under 65 år 2016. Det hade givetvis varit rimligt att avskaffa både jobbskatteavdraget och RUT helt och hållet, men det tycker uppenbarligen inte regeringspartierna.
Så långt är det uppenbart att budgeten på punkt efter punkt är en vänsterbudget. Samtidigt är inramningen av budgeten som ett eko från Anders Borgs tid. Finansminister Andersson höll en lång och mycket allvarsam presentation av det kärva läget. Hon gjorde klart för oss att det strukturella underskottet på 1% av BNP successivt ska bearbetas. Den budget regeringen lägger är mycket stram för att ta oss bort från det strukturella underskottet, deklarerade hon. Detta var hennes huvudfokus i budgetpresentationen och det är sannerligen trist med en finansminsiter och en regering som inte är mer visionär eller radikalare än så. Till och med SVT:s egen ekonomikommentator Peter Rawet påpekade att Sverige kan låna pengar till 0,00001 procents ränta och att det finns stort utrymme att Sverige med mycket låg statsskuld kan låna och sparka igång ekonomin med nya projekt. Svensk ekonomi behöver stimuleras och ett sätt att göra det är att långa pengar för att sätta igång verksamheter, som på sikt bidrar till ekonomin. Men regeringen har uppenbarligen valt att luta sig mot Borg istället för gamla trotjänare som Keynes.
Mot bakgrund av denna strama Borg-kostym som regeringen har valt att packetera sin budget i, är det ändå bra reformer man prioriterar. Det är reformer som många människor har väntat på och som kommer att göra skillnad direkt. Det skall väl påpekas att budgeten hade sett annorlunda ut om Vänsterpartiet hade haft ännu större inflytande och att det faktum att den borgerliga oppositionen och borgerlig media pekar ut Vänsterpartiet som vinnare handlar väldigt mycket om retorik och skrämselpropaganda. För Socialdemokraterna handlar strategin sannolikt om att långsiktigt befästa regeringsmakten. Det finns saker i budgeten som behöver kritiseras utifrån ett vänsterperspektiv och Vänsterpartiet har en viktig roll att fylla i att vara den oppositionella rösten. Den tidigare socialdemokratiske finansministern Erik Åsbrink sa i en kommentar att han tror att regeringen kanske kommer att vända sig högerut senare i mandatperioden. Det återstår att se om han har rätt i det. Vänsterpartiet har dock visat att man inte nöjer sig med smulor och alla de väljare som röstade för en annan regering och en annan politik har all anledning att vara nöjda med den budget som gäller för 2015. Anders Borg-kostymen kan vi göra oss av med till nästa år.
