AKEL kan räknas till de starkt EU-kritiska partierna på vänstersidan. Men sedan 1995 har man varit för ett EU-medlemskap som ett sätt att närma sig en lösning på den uppslitande Cypernkonflikten.
Eleni Mavrou är ledamot med ansvar för konsument, folkhälsa och miljöfrågor för AKEL i EU-parlamentet. Jag träffar henne dagen efter debuten som riktig ledamot av parlamentet. Medan det i Sverige är en vanlig uppfattning att länderna i södra Europa tjänar på EU-medlemskapet ger hon en annan bild från den cypriotiska vänsterns horisont.

AKEL var motvilligt av ekonomiska och sociala skäl under många år, berättar Eleni Mavrou.
– I breda termer är vi för ett enat Europa. Men inte på det här sättet. Den ekonomiska politik som förs av EU slår hårt mot befolkningen i många länder, inte minst i de fattigare länderna. Centraliseringen av politiken är också negativ – effekterna är antidemokratiska.
Tycker du att politiken i Cypern har ändrats efter ansökan om EU-medlemskap?
– Ja, det var uppenbart. Vi har gått från en välfärdspolitik till en nyliberal ekonomisk politik. EU ställde till exempel krav på att vi skulle privatisera delar av den offentliga sektorn, att fackliga rättigheter skulle begränsas och att vi skulle införa nya skatter. Det mesta av det förblev hot. Vi har en stark arbetarrörelse.
Vilka effekter gav EU-anpassningen?
– Priserna gick upp radikalt, samtidigt som lönerna har gått upp betydligt långsammare. Det har bland annat att göra med momshöjningen. Vi hade tidigare ingen moms, men den höjdes stegvis från noll till femton procent. Vi har sett till att momshöjningen har kompenserats genom att inkomstskatten har sänkts. Men pensionärer och unga par har ändå drabbats av denna politik.
Att EU-medlemskapet skulle drabba Cypern ekonomiskt var ingen överraskning. Men det fanns andra saker som var mer avgörande. Debatten om medlemskapet överskuggades helt av Cypernfrågan, berättar Eleni Mavrou. Istället för att diskutera EU:s karaktär diskuterades hur EU skulle kunna bidra till Cyperns återförening. När så landet förberedde sig för att bli en del av EU lanserades en fredsplan med Kofi Annans stämpel på. Fredsplanen godkändes av turkcyprioterna, men röstades ned av en stor majoritet av grekcyprioterna. AKEL har, även om man är öppet för turkcyprioter bara grekcypriotiska medlemmar.
– Det är av säkerhetsskäl. Om någon på den turkiska sidan skulle bli medlem skulle de attackeras, kanske dödas. Det har till och med hänt att folk som misstänkts för att ha vänskapliga relationer med AKEL har attackerats.
AKEL samarbetar med turkcypriotiska vänsterorganisationer och har länge varit känt som återföreningspartiet nummer ett på den grekiska sidan. Men Annan-planen röstade man i sista stund nej till.
– Vi trodde Annan-planen skulle vara bra, men det var tydligt att folk var osäkra på om den var realistisk. Därför ville vi skjuta upp folkomröstningen och börja genomföra konkreta åtgärder som skulle övertyga folk om att det är en säker plan.

Det grekcypriotiska nejet hade många skäl, menar Eleni Mavrou. Bland en del investerare tror man att en återförening minskar värdet på exempelvis fastighetsinvesteringar på sydkusten. Det finns de som hellre vill se en tvåstatslösning på Cypern, men de är tydligt i minoritet.
De flesta vill se en återförening, men ville antingen säga nej för att skaffa en bättre förhandlingsposition till nästa gång eller för att osäkerheten var för stor.
– Folk är rädda för att våldet kan komma tillbaka, för att återföreningen skall ge ekonomiska risker eller för att FN skall lämna oss i sticket. Förtroendet för FN är svagt efter Balkankrigen och framförallt efter hur man har behandlat Irak. EU:s förmåga att lösa kriser ger man inte mycket för heller.
Det är tydligt att nejet både satt långt inne och att det inte känns som en seger i efterhand.
Nu hoppas Mavrou och AKEL på en ny folkomröstning.
– Det kan inte fortsätta så här. Hela området destabiliseras av konflikten. Cypern är för litet för att vara delat – både på den grekiska sidan och den turkiska har vi förlorat mycket ekonomiskt och socialt.