Hur kul låter det här: Europeiska Unionens långtidsbudget?
Nej, inte alls kul. Men förbannat viktigt är det. I långtidsbudgeten, för åren 2021 till 2027, pekar EU-kommissionen ut unionens framtid. Budgeten omsluter osannolika 13 biljoner kronor.
EU-kommissionen vill till exempel fördubbla kostnaderna för upprustning, försvarsindustri och Fästning Europa-strategin. För mig som var med i debatten inför folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994, så väcks minnet av hur ja-sidan då bedyrade att EU var ett fredsprojekt. Inte minst den socialdemokratiska ja-sidan förnekade att EU på något sätt skulle ha egna militära ambitioner.

24 år senare sitter försvarsminister Peter Hultqvist på möten med EU:s permanenta strukturerade försvarssamarbete, Pesco. De tar beslut om att utveckla unionens operativa kapacitet för militära insatser. Pesco går hand i hand med NATO, vars generalsekreterare Jens Stoltenberg är positiv till EU:s militarisering.
EU, med flera gamla kolonialmakter, har nu pågående militära insatser i Centralafrikanska republiken, Somalia och Mali. Den svenska S/MP-regeringen ”välkomnar de framsteg som gjorts inom den globala strategin.”

EU-kommissionen föreslår också stora utgifter för militära insatser i medelhavet för att hindra flyktingar att lämna Nordafrikas kust. Fästning Europa byggs med taggtråd och avtal med Turkiet, vars auktoritära regering avvecklar demokratin. Mot detta har EU ingen kritik eftersom det anses viktigare att Turkiet stoppar flyktingarna.
EU har en vacker stadga om grundläggande rättigheter, som sedan år 2009 har bindande juridisk rättsverkan, där står det: ”Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas”. I andra artikeln står det: ”Var och en har rätt till liv”. Om den stadgan ska följas så måste EU bryta Turkietavtalet och stoppa de militära insatserna mot flyktingar. Eller så kunde EU-kommissionen vara brutalt ärlig, och till den andra artikeln: ”Var och en har rätt till liv” föreslå tillägget: ”Dock inte flyktingar.”

Det outtalade målet är EU:s Förenta Stater

EU:s långtidsbudget är en dyr historia. Kommissionen tycker att Sverige i fortsättningen ska betala 55 miljarder kronor per år för att vara medlem. Det är en ökning på 15 miljarder. Svenska regeringen säger nej. Hårda förhandlingar väntar.
EU-kommissionen skyller på Brexit och de 127 miljarder kronor per år som försvinner när Storbritannien slutar betala. Men Brexit borde i stället tas som utgångspunkt för kloka nedskärningar i budgeten.
Förvisso talar kommissionen om femprocentiga nedskärningar av jordbrukspolitiken. Betydligt mer kan tas bort. EU har en jordbrukspolitik som prioriterar storskaligt jordbruk, kemikalieanvändning och intensiv djurhållning. Men också överproduktion som exporteras med subventioner, och därmed försätter bönder i det globala syd i kris. Bäst vore med en åternationalisering av jordbrukspolitiken, men med gemensamma miljöregler i Europa.

På inkomstsidan planerar kommissionen för federal styrning. Därför vill man öka unionens beskattningsrätt, och ge EU mer överstatlig makt. Det outtalade målet är EU:s Förenta Stater.
Finns det något bra förslag? Ja, EU-kommissionen vill koppla utbetalning EU-stöd till rättsstatsprinciper. Länder som inte slår vakt om domstolars oberoende och demokratiska rättigheter kan få indraget stöd. Läs i dag: Polen och Ungern. Det kan sätta effektiv press på de högerextrema regimerna som avvecklar demokratin.
En undersökning visar att svenskarna vill att EU i framtiden fokuserar på miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Om det skulle bli verklighet, så blir det också kul att skriva om EU:s långtidsbudget.