”Alla är så himla nöjda här. Vi har inga problem alls. Vi har aldrig haft någon som klagat på arbetsvillkoren. Ingen vill ens ha kollektivavtal här. Alla är så glada att få jobba här.”
Hade jag fått en krona för varje gång en arbetsgivare ljugit mig rakt upp i ansiktet om att arbetarna själva motsätter sig bättre villkor, och att alla är så glada och nöjda etcetera, hade jag varit miljardär nu. Multimiljardär. Men å andra sidan skulle det antagligen kännas trist att tjäna pengar på en sådan sak. Det är ju precis det de många riktigt dåliga skrupellösa arbetsgivarna gör bäst: tjänar pengar på andras dåliga villkor och kassa arbetsmiljö.
För ett tag sedan blev jag kontaktad av ett par arbetare på ett stort ställe – ett ställe där alla enligt arbetsgivaren var just precis sådär ofantligt nöjda och glada och inte ville ha något kollektivavtal. Arbetsgivaren kunde föga förvånande inte haft mer fel.

Under ytan höll personalen på att organisera sig. Och de var allt annat än nöjda. Vi bestämde träff och möttes på ett hotell i stan. Deras arbetsplats var utesluten. Om arbetsgivaren skulle få reda på att början till slutet för väldigt mycket nu var nära skulle det antagligen inte bli så bra stämning – minst sagt. Jag tänkte att det väl skulle komma ett par, kanske tre personer. Det kom ett femtontal. Vi snackade om allt. Plöjde arbetssituationen rakt igenom men skrapade ändå bara på ytan känns det som. ”Får de göra så här?!”, ”NEJ!”. Ungefär så.
Det var ett ganska kort möte, vi höll på i runt en timme. När de lämnade gick de direkt till sin arbetsgivare för att snacka. Jag frågade efteråt hur det hade gått och fick till svar att arbetsgivaren vid ett tillfälle var tvungen att sätta sig ned.
Det gör mig så fruktansvärt obeskrivligt lycklig.
Skillnaden mellan dåliga arbetsvillkor och bra arbetsvillkor – bättre arbetsvillkor – ligger till stor del hos oss själva. Det är när vi organiserar oss som vi kan påverka våra villkor på riktigt. Det är så vi tar tillbaka en del av makten på arbetsplatsen och tar tillbaka inflytande till där det hör hemma. Hos oss. För sanningen är att vi kan byta hur många dåliga regeringar som helst och stifta hur många arbetsrättsliga lagar som helst. Men så länge vi lämnar walk-over till arbetsgivarna ute på arbetsplatserna, och biter ihop medan vi tar onödiga mängder skit och står ut med dålig arbetsmiljö och dåliga villkor, kommer vi ändå inte att få det bättre.

Ja, Alliansen är urkassa på jobbpolitik. Ja, det har blivit extremt otryggt på arbetsmarknaden under deras tid vid makten. Vi vet det. Många vet det. Men varken Alliansen eller någon annan regeringskonstellation kommer att kunna fixa vår organisering åt oss. Göra det billigare – säkert. Göra det enklare och tryggare – absolut. Men att organisera oss på våra egna arbetsplatser och driva våra egna frågor för oss själva kommer alltid att ligga på oss. Våra frågor kan se olika ut. Våra strider och kamper på arbetsplatserna kan handla om olika saker. Men de har alla en sak gemensamt. De startar med att en person vill något. Och att en till vill samma sak. Och en till och en till och en till.
Och de vinns genom att vi fattar att om vi alla vill något och går åt samma håll så får vi igenom det.
Svårare än så är det inte.