Blunda och tänk på en politisk teveserie.
Ok. Tack.
Vilken blev det? Jaså, Upp till kamp. Ingen högoddsare direkt.
Jaså, du tyckte den var seg och tråkig, att den var avpolitiserad, att den inte skildrade kvinnokampen, att den var fantastisk, och saknar jämförelse i svensk tevehistoria.
Om jag säger Om ett hjärta vad säger du då? Inte hört talas om? (Jaså, det har du? Var då tyst, annars spräcker du mitt krönikeupplägg.)

Bortsett från lite internationell stjärnglans i form av danska Paprika Steens svenskspråkiga insats talar fakta för att Om ett hjärta kommer att omges av tystnad. Serien är svenskdansk – därav Steens medverkan – dramaproduktion i tre entimmesavsnitt. Går just nu på SVT1. Första avsnittet gick i måndags. Kan ses på nätet. Nästa avsnitt är på måndag. Titta!

Varför? För det första. Den är bra. Inte världsklass, inte ens toppklass inom svensk teve, men ok. För det andra – och viktigare – kommer serien inte att få den uppmärksamhet den förtjänar. Det minsta du kan göra är att titta.
Varför kommer Om ett hjärta bli en parentes i tevehistorien till skillnad från Upp till kamp (nyligen tilldelad första pris i kategorin dramaserier vid tv-festivalen Fipa i franska Biarritz)? Handen på hjärtat: Om ett hjärta når inte upp till anklarna på den senare i form av kvalitet. Men det är irrelevant. Kvalitet är en resursfråga. Och resursfrågor är alltid en prioriteringsfråga. Plötsligt har vi en politisk hetpotatis i famnen. En fördelningspolitisk fråga.
Om ett hjärta skulle förtjäna att bli ett profilprojekt. Men. Förstås. Just det. Den handlar om kvinnors erfarenhet (det som enligt vissa Nobelprisformuleringskritiker inte existerar). Serien är en alldagsthriller om läkaren Marianne som slåss mot den patriarkala strukturen på ett sjukhus. Om hur kvinnors infarktproblem ignoreras för att de inte liknar männens. Om hur Mariannes kamp försvåras av hennes ansvar för såväl sin senila mor som sitt barnbarn.

Serien är, som det borde heta, byggd på verkliga strukturella ojämlikheter.
Skulle inte det kunna vara allmängiltigt?
Om ett hjärta döljer inte att den vill vara politisk. Redan förtexterna slår fast att ”Många kvinnor hade kunnat räddas” (om vården hade sett annorlunda ut). Hade serien getts högre prioritet skulle vi dessutom slippa övertydligheter, överspel och de nästan plågsamt överdrivna markörerna (exempel: hjältinnan Marianne åker tunnelbana medan den patriarkatmedlöpande Elisabeth tar taxi i högklackat).
Då hade SVT kunnat kamma hem tevepriser för ytterliggare en serie.