Via Campesina heter det globala nätverk för småjordbrukare som länge varit den viktigaste kraften i den globala rättviserörelsen. Via Campesina har ofta varit kritisk till forumet, menat att det varit för mycket snack och för lite handling. Nätverket byggdes först i Latinamerika och Asien men har spridits till Afrika och här i Västafrika finns nu ett regionalt centrum. Det finns en tanke bakom att forumet genomförs här. Det skapar ytterligare dynamik åt det framväxande motståndet mot landgrabbing, bioenergi på jordbruksmark och Europeiska Unionens försök att stärka sitt grepp över matproduktionen.
– Mitt i denna organisatoriska katastrof som forumet är, tycker vi i alla fall att vi har fått mycket gjort, säger Cesare Ottolini. Vi träffar nya organisationer och människor.
Cesare är hjärnan bakom det som många hoppas kommer att bli nästa viktiga sociala rörelse, den som organiserar de fattiga i världens städer. Via Urbana är det namn de tänker sig och de vill försvara den öppna staden mot privatisering och segregering.
En mindre sandstorm drar fram på huvudstråket, men den hindrar inte en grupp kvinnor som genomför en manifestation för rätten till mat. Senegal är ett muslimskt land, men kvinnorna är verkligen inte tillbakadragna. De närmast dominerar forumet. Ett av forumets övergripande teman är våldet mot kvinnorna i Afrika.
Injektion
Fackföreningsrörelsen är mer osynlig. Det är främst franska CGT som syns och de använder forumet för att knyta kontakter med andra fack, främst i det fransktalande Afrika. Diagne Roland kommer från Senegal men arbetar nu som lärare i Frankrike och är aktiv i CGT.
– Jag stöttar också aktivt det kollektiv av papperslösa som finns i Frankrike och som genomfört flera spektakulära aktioner. Här har jag möjlighet att tala med afrikanska fackledare så att vi kan fördjupa vårt samarbete.
Lika förtjust är man inom det senegalesiska facket. Man ser forumet som en kraftfull injektion till det egna arbetet. Den förtjusningen delas med olika aktivister i Dakar som tagit emot forumet med öppna armar.
När World Social Forum genomfördes i Brasilien i början av 2000-talet kom det att påverka debatten runt hela klotet. Den nyliberala hegemonin, som tidigare varit total, skakades i grunden och många hoppades att det skulle påverka hela världsordningen. De första forumen samlade 100 000 deltagare, nu finns här betydligt färre och bara en handfull svenskar. Men i Senegal och hela Västafrika entusiasmen större.
”Vi har fått nog”
Under forumet pågår revolutionen i Egypten och deltagarna följer den som en fotbollsmatch, alla rykten om Mubaraks avgång möts av jubel. Trots närheten till Tunisien och Egypten råder ingen revolutionär stämning på forumet. De NGO:s som dominerar forumet med sina små tält är upptagna av sina egna aktiviteter och problemställningar.
En enda gång bränner det till rejält så att sanden ryker. Det är när en grupp ungdomar går runt och ropar: Ya na mar, vilket betyder ungefär: Vi har fått nog. Precis samma slagord har ropats runt hela Nordafrika.
– De tillhör hip-hop rörelsen här, säger Daha Sow som studerar marknadsföring och stämmer in i slagorden. De protesterar mot arbetslöshet, förtryck och korruption.
För ett ögonblick handlar forumet inte bara om teoretiska frågeställningar utan brinnande verklighet, men snart återgår allt till det vanliga. Det är på torgen i Nordafrika som de stora förändringarna äger rum.
