Amineh Kakabaveh kritiserar i Flamman nr 25/2012 Vänsterpartiet för att vara flata, lågmälda och handfallna inför utvecklingen i Syrien. Det är en kritik som förvånar. Utvecklingen i Syrien har varit den kanske mest prioriterade utrikes politiska frågan under det gångna året. Vi har haft en omfattande kontakt med syrier i och utanför Sverige. Partiet har fördjupat sina kontakter med vänstern och oppositionen i hela regionen, inte minst tack vare Vänsterns Internationella Forum. Vi har uppmärksammat situationen i uttalanden, protestbrev till regimen, debattartiklar och i riksdagsdebatter.
Vänsterpartiets ställningstagande är tydligt. Vi anser att oppositionens krav på demokratiska reformer och regimens avgång är legitima. Även om vi ser att övergrepp begåtts av olika parter har vi också vart tydliga med att det är regimen som bär huvudansvaret för utvecklingen i landet. Vi har tydligt avvisat förslag om militärt ingripande i Syrien och istället lyft konkreta krav på hur omvärlden kan sätta press på regimen i Damaskus att upphöra med sina övergrepp genom politiska och diplomatiska påtryckningsmedel. Vi stödjer FN-sändebudet Kofi Annans ansträngningar för vapenvila.
Vänsterpartiet krävde tidigt riktade sanktioner mot regimen, mot landets oljesektor och ett vapenembargo. Vi ser fortfarande behov att skärpa sanktionerna, bland annat mot landet telekomsektor. Vi har krävt utökat humanitärt stöd och att de syriska flyktingar som kommit till Sverige ska få en fristad i vårt land.
Vad vill då Kakabaveh att Vänsterpartiet ska driva som vi inte redan driver? I sin artikel presenteras ett förslag, ”andra diplomatiska sanktioner”. Oklart vad det innebär. Vänsterpartiet har hitintills avvisat krav på att de diplomatiska förbindelserna med Syrien ska brytas. Vi har sett hur en rad EU-länder redan stängt sina ambassader och kastat ut syriska diplomater utan att det haft någon som helst effekt på utvecklingen i Syrien. Varför skulle våldet upphöra för att just Sverige följde i bland annat Frankrikes fotspår på detta område? Däremot vet vi att en stängd svensk ambassad i Damaskus skulle göra det svårare att följa utvecklingen i landet, att ha kontakt med de olika parterna och bistå de svenska medborgare som finns kvar i landet.
Jag har full förståelse för att man känner frustration inför utvecklingen i Syrien. Men vi måste också erkänna att i takt med att våldet eskalerar så blir det svårare att se några enkla lösningar på utvecklingen. Vänsterpartiet har tydligt stått på det syriska folkets sida sen upproret bröt ut i landet för mer än ett år sedan – det kommer vi att fortsätta att göra. Därför välkomnas varje konkret förslag om hur vi kan skärpa och utveckla vår politik för att vårt parti ska fortsätta vara en tydlig kraft för demokrati och fred i Syrien.