WASHINGTON Fattiga länder som är i desperat behov av nya företag och jobb riskerar att halka allt längre efter de rika länder som förenklar sina regler och gör investeringsklimatet mer företagsvänligt, säger Michael Klein, vicechef för världsbanken och chefsekonom för IFC – bankens avdelning för utveckling av den privata sektorn.
Rapporten heter Doing Business in 2005: Removing Obstacles to Growth. Detta är andra året i rad som Världsbanken har jämfört företagsklimatet i olika länder.
Enligt rapporten har Slovakien och Colombia varit mest framgångsrika med att förbättra företagsklimatet för investeringar det senaste året. Dessa båda länder har bland annat minskat reglerna för företagare och gjort det lättare att anställa och avskeda anställda. Världsbanken har rangordnat 145 länder efter dess företagsklimat. Sverige hamnar på nionde plats. På medaljplatserna hamnar Nya Zeeland, USA och Singapore.
I rapporten lyfter man fram exempel på hur avreglering har lett till utveckling. Exempelvis nämns att antalet nya företag som registrerades i Turkiet och Frankrike ökade med 18 procent sedan regeringarna i dessa länder gjort det enklare och billigare att starta nya företag.
Krångliga regler och höga avgifter gör det särskilt svårt för fattiga att starta företag och drabbar ofta ungdomar och kvinnor, enligt rapporten.
Men analytiker som övervakar Världsbanken säger att banken fortsätter att lansera en modell som kanske inte är den rätta för alla länder i världen. De påpekar att dagens rika länder införde lagar och regler för exempelvis företagande mycket senare i sin industrialiseringsprocess än man nu tvingar de fattiga länderna att göra.
Kritiska betraktare hänvisar också till den erfarenhet som länderna i Latinamerika och delar av Afrika har gjort som har följt råden från Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, men vars utveckling snarare har gått bakåt.
Ekonomierna i Latinamerika växte med 80 procent mellan 1960 och 1979 men bara med 11 procent mellan 1980 och 1999, under den period då de börjat följa råden från banken och IMF. De senaste åren har tillväxten i regionen minskat till en procent.
– Vi upplever ytterligare ett förlorat årtionde här, säger Mark Weisbrot, vice-chef för Centre for Economic and Policy Research i Washington.
Weisbrot säger att vissa regler ibland är onödiga men också att banken kanske tittar på fel saker, särskilt vad gäller de latinamerikanska länderna.
– Jag tror inte att någon skulle hävda att reglerna har ökat under den senaste 25-årsperioden vid en jämförelse med den tidigare perioden. Så det är helt klart inte det största problemet.
Weisbrot anser istället att det är de regler som Världsbanken, Internationella valutafonden och de rika länderna har ålagt länderna i Latinamerika som är det största hindret för utveckling i regionen.
– Om man försöker förklara varför dessa ekonomier knappt har växt alls de senaste 25 åren tror jag att Världsbanken borde titta på misslyckanden på det makroekonomiska planet, särskilt vad gäller skattepolitik, räntesatser, regler för handel och industri och andra element av liberalisering och avreglering. Vilken som helst av dessa faktorer kommer troligen att vara viktigare än någon slags överreglering, säger han.
