Aldrig tidigare har ett enda land dominerat världen med så överlägsen militär styrka som det USA vi ser idag. Ordet land tycks närmast fånigt för en makt som agerar ekonomiskt, politiskt och militärt över hela jorden. Vi talar om ett imperium, och ett mycket speciellt imperium.
USA:s imperiebygge har hittills byggt på en unik kombination: en stark intern ekonomi som byggt enorma företag som med militär och politisk hjälp tillskansat sig kontroll över råvaror globalt. USA:s imperiebygge byggde inte, som den brittiska kolonialismen på territoriella erövringar, utan på fjärrstyrning genom direktinvesteringar och krediter.
Så fort USA expanderade in i de tidigare kolonierna tvingades man försäkra sig mot ogynnsamma lokala härskare genom att använda spioneri, komplotter och mord. Samtidigt med vågen av kolonial frigörelse bildades alltså CIA 1947.
Philip Agee, avhoppad agent för CIA, beskriver en ständigt expanderande verksamhet sin dagbok CIA inifrån: dagbok 1956–74. Metoden för att hålla USA-fientlig opposition i schack var att spela på alla hästar.
Den politiska färgen på motståndare spelade mindre roll: även borgerliga grupper kunde få för sig att bli besvärliga, och även kommunistiska grupper kunde bli användbara. Agee gick in i CIA med förhoppningen att kunna bidra till en bättre värld.
Under resans gång upptäckte han att de reformer USA sjösatte ständigt sjönk, samtidigt som nivån av våld för att hålla oppositionen i schack måste höjas.
Fram till slutet på 1960-talet förknippade dock de flesta USA med frukterna av dess interna ekonomiska framsteg: gräddfärgade bilar med raketvingar, Elvis och The Monkees.
Efter Vietnamkriget är vi alla medvetna om vad USA sysslar med. För de som fortfarande tror att USA bidrar till demokrati i världen borde det finnas någon form av längre fältstudie- utbildning. Man kan börja med att ta några års värvning i det CIA som fortfarande existerar, nu med officiell rätt att döda, snart kanske också tortera motståndare.
Därefter besöka arbetet med att få igång demokrati i Afghanistan med hjälp av narkotikahandlare och krigsherrar eller i Irak med hjälp av folk som inte besökt landet på några decennier. För att avsluta med några lektioner i hur man saboterar alfabetiseringskampanjer i Venezuela.
Att en del fortfarande tror gott om den ledande makten i världen betyder dock lite i förhållande till hur de ekonomiska och politiska realiteterna utvecklar sig. USA är på fallrepet.
Den interna tillväxtmotorn råkade in i sina första problem ungefär samtidigt med Vietnamkriget och har för varje krig blivit alltmer beroende av militära satsningar. Militär dominans är viktig för det som luddigt brukar kallas ”förtroende för dollarn”, men också för att balansera sviktande export, för att skapa stöd till informationteknologi, flygindustri och andra avancerade industrigrenar.
Krigsäventyr används som konjunkturmässigt uppåttjack, medan patientens fysik långsamt försämras. För samtidigt planeras dåligt för framtiden: Bushs skattesänkningar kan få den redan katastrofala sociala nedrustningen och nedskärningar i utbildning att explodera.
Det är inget framtidstecken för ett land när den snabbast växande industrin är fängelser.
Imperier har sina perioder av uppgång och glansperioder. En dag faller de samman. I sin briljanta studie av de makter som dominerat världen de senaste 500 åren, Det långa nittonhundratalet, visar Giovanni Arrighi hur imperier dör när deras ekonomi övergått från intern effektivitet till att leva på räntor av sina investeringar.
Detta skifte innebär att minskad spridning av välstånd. När den interna ekonomin krånglar krävs social degradering eller allt större lån. Imperiets skördetid gör på sikt landet utfattigt.
Där är vi idag. USA är idag världen största låntagare och har världens dyraste militärmakt. USA är tvingat att expandera med hjälp av sin enda riktigt starka stödjepunkt: militären.
De militära operationerna är inget tecken på styrka, utan ett säkert tecken på svaghet. Till råga på allt har USA för att klara militär expansion nu tvingats in klassisk kolonialism: i territoriell kontroll av erövrade områden. Det är dyrt och det enda som hjälper är nya erövringar, helst av länder som inte bara består av öken. USA:s krigsherrar rasar runt som desperata missbrukare, övertygade att kunna slå ned den som opponerar.
Inte bara för dem som kommer att dödas och koloniseras skull, utan också för den amerikanska befolkningens skull måste vi stoppa dem.
