Utrikes 03 februari, 2005

Världssocialt forum större än någonsin

Den senaste tiden har det talats om en kris för den globala rättviserörelsen Förväntningarna i Europa var lägre än tidigare, men det femte World Social Forum visade sig tysta olyckskorparna. Målet att forumet skulle komma med mer konkreta förslag uppfylldes, men ledde också till en rejäl konflikt bland grundarna.

PORTO ALEGRE Den sprakande och kraftfulla smältdegeln som World Social Forum utgör firade sitt femårs jubileum i födelsestaden Porto Alegre, Brasilien.
En gigantisk öppningsmarsch samlade över 200 000 demonstranter där kampen mot den ”nord-amerikanska” imperialismen tog en stor plats jämte kraven på en total skuldavskrivning och privatisering av allmän egendom. Marschen avslutades på amfiteatern Porto do Sol där bland andra Manu Chao uppträdde.
Forumet har vuxit till oanade proportioner från första årets ungdomscamping med 3 000 deltagare som låg vid sidan av, placerades årets ungdomscamping i hjärtat av World Social Forum med sina 25 000 deltagare. WSF – dess organisatörer och deltagare – har erövrat ett enormt självförtroende.

Antonio Martins från Attac i Brasilien är en av de organisatörer som varit med från början. Han kommer ihåg det första forumets kaotiska optimism och den hårda kritiken mot elitism efter andra forumet. När Flamman intervjuade honom efter det tredje forumet sade han att man lyckats skapa en enorm folklig festival, men att de politiska diskussionerna inte längre gick framåt. Det tycks som om forumet rör sig framåt i pendelsvängningar. Nu är det just de politiska diskussionerna som varit forumets styrka, samtidigt som forumet är ”närmare deltagarna”.
– I och med att vi valt att byta det katolska universitetets (PUC) luftkonditionerade lokaler mot dammet nere vid havet, där vanliga människor rör sig, har vi skapat en folklig mötesplats där alla kan delta, även de många som känner att universitetet många gånger är en plats för eliten och ett ointagligt tempel.
På ett forum där deltagare både vill anordna sina egna möten och samtidigt kräver att konkreta resultat skall nås finns en motsättning mellan pluraliteten eller mångfalden och behovet av gemensamma aktioner. Hur kan det kombineras?
– Vi har börjat lösa det genom att etablera en process som sammanför organisationer och lägger tyngd i att få människor från olika grupper och rörelser att jobba ihop, säger Antonio Martins.
Under forumet lanserades flera kampanjer som ett resultat av den nya processen. Det handlar om kampanjer kring vatten som en social rättighet, nya initiativ för skuldavskrivning, rättvis handel och motstånd mot WTO.
En del av den nya metodologin är just självorganiseringen av forumets aktiviteter som organiseras och drivs av de deltagande organisationerna. Man har tagit bort den hierarki som tidigare funnits mellan olika aktiviteter. Istället har man inrättat elva terränger (teman) kring allt från ”Sociala kamper och demokratiska alternativ – mot nyliberal dominans” till ”Fred, demilitarisering och kamp mot krig, frihandel och skuld” där man samlat de olika diskussionerna och gett möjlighet att under sista passet ha nätverksbyggande och konkreta förslag.
Diskussioner som också utvecklats till sin karaktär från att enbart vara en kraftig kritik av nyliberalismen till formulerande av alternativa agendor och idéer för att bryta nyliberalismens grepp.
En annan inte obetydlig seger för World Social Forum är utvecklingen till att vara centrum av den politiska utvecklingen och sätta World Economic Forum i Davos i pereferin.
– Davos är överspelat, det existerar inte längre. Idag är det de som är motmötet till World Social Forum. De behöver sina Hollywoodskådespelare för att överleva.

ETT PROGRAM FÖR HELA RÖRELSEN
Alla var inte överens om ”Porto Alegre Consensus”

Det femte sociala världsforumet är över. Ett forum där organisatörerna medvetet försökt utveckla processen – och som överraskat både genom den alltjämt växande attraktionskraften och antalet deltagare. Men inte minst genom nya initiativ för att formulera politiska krav och nå genomslagskraft.
Det började med Global Call for Action Against Poverty. Under forumets första dag lanserade ett hundratal sydbaserade organisationer ett upprop för att sätta press på världens ledare – tillsammans med Brasiliens president Lula da Silva.
Uppropet blev i praktiken den budkavel Lula bland annat förde med sig till World Economic Forum i Davos. Precis som för två år sen inledde den inrikespolitiskt pressade Lula med att ta avstamp i Porto Alegre och sedan bege sig till Davos.
Utöver kraftigt ökat bistånd kräver uppropet bland annat total skuldavskrivning för världens fattigaste länder, stopp för den rika världens exportsubventioner och dumping, och att gemensamma välfärdstjänster ska försvaras mot internationella påtryckningar att privatisera och avreglera.
I Davos har det fått stöd av allt från Bono och Fria fackföreningsinternationalen till Storbritanniens och Frankrikes finansministrar. Lula lyckades också pressa upp initiativet på G8-ländernas dagordning inför sommarens toppmöte i Skottland

– Uppropet utformades i Sydafrika för en tid sedan. Man kan se det som en känga till den rika världens ledare att lägga manken till för att uppnå FN:s milleniemål. En bred allians här på forumet, med sin bas i syd, lanserar sina krav – tillsammans med Lula. Man presenterar sin syn på millenniemålen, tar spjärn mot dom, tydliggör och skärper dom, säger Hans Abrahamsson, Attacmedlem och freds- och utvecklingsforskare, som under forumet arbetat med ett antal ”konfrontativa dialoger” mellan rörelserepresentanter och IMF, Världsbanken och FN.
Ännu mer överraskande – och omtvistade – är de ”Tolv punkter för en annan värld” som presenterades av 19 välkända aktivister, akademiker och nobelpristagare, däribland Bernard Cassen, Walden Bello, Ignacio Ramonet, Immanuel Wallerstein, Samir Amin, Eduardo Galeano och José Saramago. Initiativet har kallats ”Porto Alegre Consensus” och är enligt initiativtagarna vad man hoppas kan bli utgångspunkten för en slags basal plattform för den globala rättviserörelsen, med bred förankring bland forumets deltagande organisationer och aktivister.
– Det är ett kontroversiellt och spännande initiativ. Tillsammans med Global Call for Action Against Poverty pekar det på att flera stenar nu håller på att sättas i rullning, säger Hans Abrahamsson.
Tolvpunktsprogramet innehåller en rad numera välkända delar: skuldavskrivning, tobinskatt, bekämpning av skatteparadisen, rättvisa handelsregler, utlyftande av välfärdstjänster ur Gats-avtalet, livsmedelssuveränitet – bland annat i form av skyddsmöjligheter mot importflöden och exportdumping. Men också förslag när det gäller rätten till arbete, hållbar utveckling, militärisering, rasism och diskriminering.
Och ett reformförslag för FN och det multilaterala systemet , med krav att IMF, Världsbanken och WTO underläggs FN:s beslutsordning – och att FN:s högkvarter flyttas från New York till ett land i syd.
Och så en utsträckt hand till den internationella fackföreningsrörelsen – genom krav att ILO:s fackliga rättigheter lyfts in i WTO och handelsavtalen.

– Det är en fingertoppskänslig lista. Men det är långt ifrån okontroversiellt. Det har sen länge diskuterats hur man kan driva forumprocessen vidare, utan att ge avkall på forumets principer och betoning av mångfald. Initiativtagarna till tolvpunktsprogrammet menar att tiden har blivit mogen för det här steget – en ”Porto Alegre Consensus”. Men de har också understrukit att det handlar om deras egen tolkning, ingen gemensam forumdeklaration, säger Hans Abrahamsson.
Tanken om en ”Porto Alegre Consensus” är inte ny. Franska Attacs Bernard Cassen lyfte idén för ett år sedan, och liknande tankegångar har legat i luften en längre tid. Men det har också förts en intensiv debatt huruvida en gemensam – om än basal – plattform verkligen är rätt väg att gå, och hur omfattande och detaljerad en sådan plattform i så fall kan vara utan att riskera forumprocessen och den framväxande globala rörelsens mångfald och bredd.
Initiativet vållade också snabbt uppståndelse. Några gemensamma deklarationer å forumets samtliga deltagares vägnar är inte tillåtet enligt dess principförklaring.

Francisco Whitaker, en av forumets grundare och ivrig förespråkare av dess nuvarande karaktär av rum och öppen mötesarena, betonade i en kommentar att det endast handlar om en av hundratals deklarationer, och att det, trots initiativtagarnas tyngd, inte innebär att det skulle råda någon konsensus kring tolvpunktsprogrammet.
Tillsammans med Cândido Grzybowski, en annan av forumets brasilianska grundare, avböjde Whitaker en förfrågan att stödja initiativet.
– Innehållet i det här förslaget är alldeles utmärkt. Jag tror att 80 procent av forumets deltagare håller med om det. Men det som omöjliggör initiativet är metoden för hur det tagits fram och presenterats. Det går emot själva grundandan för forumet. Alla förslag och initiativ är lika viktiga här, inte bara de från en grupp intellektuella, även om det handlar om mycket kända och betydelsefulla personer, kommenterade Grzybowski.
Debatten lär fortsätta. Inte minst när världsforumets internationella råd träffas senare i vår för att utvärdera forumet och planera för framtiden. Både Whitaker, Grzybowski och flera av tolvpunktsprogrammets initiativtagare är medlemmar i rådet. En sak är emellertid säker. Lanseringen av initiativet har både konkretiserat och satt diskussionen om någon form av gemensam agenda på sin spets.
Det lär heller knappast ha kommit som en överraskning för initiativtagarna att deras förslag är kontroversiellt. Tvärtom kan man gissa att det varit noga övervägt. Forumets utveckling och balansgång mellan mångfald och konkretisering fortsätter – och upphör inte att förvåna.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.

Inrikes/Nyheter 16 april, 2024

L svänger i skolfrågan: ”Ny politik om två år”

Lotta Edholm, Johan Pehrson och Fredrik Malm vid presskonferensen. Foto: Samuel Steén / TT.

Liberalerna vill ta fram en ny skolpolitik inför valet 2026. Men enligt Åsa Plesner kan partiet börja driva en annan politik redan nu om viljan finns.

Under tisdag eftermiddag höll Liberalerna en presskonferens där de presenterade sin nya vision för den svenska skolan, som ska omsättas i en ny skolpolitik inför valet 2026. 

I centrum står återregleringen av skolan, där bland annat friskolereformen ska rullas tillbaka, tillsammans med målstyrningen och kommunaliseringen. Även en ”postmodern och konstruktivistisk kunskapssyn” nämns i partiets debattartikel i Svenska Dagbladet, publicerad samtidigt som presskonferensen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Kultur 16 april, 2024

Konstnär stänger Israels paviljong på Venedigbiennalen

Israels paviljong 2024. Foto: Flamman
Israels paviljong på tisdagen den 16 april. Foto: Flamman.

”Inte förrän en överenskommelse om eldupphör och frisläppande av gisslan har uppnåtts”. Med det kravet sade konstnären Ruth Patir, som skulle representera Israel på konstbiennalen i Venedig, in sin medverkan.

De sista förberedelserna är just nu igång inför öppnandet av den 60:e upplagan av Venedigbiennalen. På grund av kriget i Gaza har frågan om Israel ska delta varit het och gett upphov till många protester, inte minst initiativat Art not Genocide Alliance, ANGA (Konst, inte folkmord) som krävt att landet ska uteslutas från biennalen samt plattformen Bidoun projects, som under pressvisningsdagarna 18 och 19 april anordnar poesiläsningar för att uppmärksamma Palestina.

På tisdagsmorgonen kunde förbipasserande utanför Israels paviljong läsa en uppklistrad lapp på glasväggen: ”Konstnären och curatorerna för israeliska paviljongen kommer att öppna utställningen när överenskommelse om eldupphör och frigivning av gisslan har uppnåtts.” Konstnären som satt upp detta ultimatum är den som förra september valdes ut att representera Israel, Ruth Patir.

I ett uttalande till New York Times säger Patir: ”Jag avskyr det, men jag tror att det är viktigt.” Curatorerna Tamar Margalit och Mira Lapidot, uppges inte ha informerat den israeliska regeringen, uppger samma tidning.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 16 april, 2024

Unga klimataktivister demonstrerar framför riksdagen. Foto: Christine Olsson/TT.

Det finns ett fotografi på mannen med den svarta resväskan som går över den kullerstensgata som breder ut sig mellan Sveriges riksdags huvudbyggnader. Med målet i sikte – Riksdagshusets korridorer – väljer han att kliva rakt över ett gäng ungas banderoll som säger: ”Climate justice = social justice”.

Mannen med resväskan är sverigedemokraten Tobias Andersson, och fotografiet ramar in den konflikt som ungdomar runtom i världen lever i: den mellan förnekelse av klimatkrisens allvar och unga människors framtid.

Aktivisterna på fotografiet ler, men Andersson ser dem inte i ögonen. Trots den självsäkerhet han försöker utstråla känner han sig uppenbarligen obekväm.

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt. Ett exempel är att han 2022 av Dagens ETC avslöjades uppmuntra en trollarmé att ”konfrontera” klimataktivister.

Om Andersson är obekväm med att föra samtal är det inget mot när ungdomar från rörelsen Ta tillbaka framtiden tog sig in på fossilbolaget OKQ8:s kontor under hösten 2023. De följde efter en tankspridd man i kostym genom entrén och stannade till vid ett konferensbord. En av tiotalet välklädda mötesdeltagare runt bordet, i en annars förvånansvärt tom kontorslokal, frågade: ”Hur kom ni in egentligen?” En av de unga gav det uppenbara svaret: ”Genom dörren.”

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt.

Jag själv deltog med nöje vid båda de händelser som beskrivs ovan. Mannen på OKQ8 verkade förvånad över vår praxis att använda dörrar för att ta oss in i byggnader. Inte så märkligt med tanke på att han och kollegorna verkar lika förvirrade vad gäller andra uppenbara orsakssamband – som den mellan utsläpp och klimatkris. Vi hade uppenbarligen valt rätt plats att framföra vårt budskap på, eftersom vi fick prata med de personer som kan göra mest åt klimatkrisen, men samtidigt är mest ointresserade av att ta tag i saken.

Ungdomar däremot är tillräckligt handlingskraftiga för att stå upp för sina egna och andras rättigheter, och dessutom tillräckligt rakryggade för att föra dialog med sina motståndare. Vi berättar vad som är välkänt sedan decennier tillbaka: om orsakssamband mellan fossilutsläpp och uppvärmning som bland andra oljejätten Exxon har hemlighållit sedan 70-talet.

Det är dags för fler att ta efter unga människors förmåga att aktivt skapa möten där sanningen kan läggas fram. Sådana ärliga möten är en viktig del av det förändringsarbete som runt sju av tio svenskar vill se. Det är effektivt att säga ifrån, och att det är obekvämt när det sker är själva beviset – annars hade politikerna inte trampat på våra banderoller.

Utrikes 15 april, 2024

”Risken för storkrig är mindre nu”

Det israeliska luftförsvaret skjuter ned iranska drönare och missiler. Foto: Tomer Neuberg/AP.

Enligt Rouzbeh Parsi, programchef på Utrikespolitiska institutet, har risken för storkrig i Mellanöstern minskat.

I lördags natt skickade Iran nästan 200 drönare och långdistansrobotar mot Israel, varav nästan alla sköts ned av israeliskt och allierat luftvärn. Attacken var en vedergällning för Israels bombning av det iranska konsulatet i Damaskus veckan innan.

Enligt Rouzbeh Parsi (bilden), programchef på Utrikespolitiska institutet, är risken för storkrig dock låg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]