BAGDAD. Före invasionen fick irakierna en månatlig matranson genom FN:s olja mot mat-program. De USA-stödda regeringarna har gång efter annan efter invasionen misslyckats med att klara av att dela ut denna hjälp i tid, i ett land där upp mot 70 procent bedöms vara arbetslösa.
En av de drabbade är 40-årige fembarnspappan Abu Mushtaq. Han får nu istället för matkuponger 690 kronor i kontanter per månad som han ska använda till basvaror men pengarna räcker inte eftersom han måste köpa varorna på öppna marknaden.
– Allt har blivit så dyrt; bränsle, bensin ja – till och med bröd har stigit många gången sedan invasionen, säger han.
Marknadspriset på socker har stigit med 25 procent, på ris med 80 procent, te med 100 procent och matlagningsolja med 50 procent.
De flesta hushåll i Bagdad har bara el i genomsnitt tre timmar per dag. De som har råd använder små egna generatorer. Samtidigt har bristen på bränsle förvärrats och bensinen är hårt ransonerad. Varje fordon får bara köpa 40-50 liter per månad och nästa år överväger regeringen att höja bensinpriset femfaldigt. Dessutom har flera fastighetsägare höjt hyrorna för att kompensera för egna förluster. Även hoppfullhet tycks vara en bristvara.
USA ansvarigt
– Den som säger till dig att det finns en plan för att lösa detta ljuger, säger Abu Anas, som arbetar på handelsdepartementet.
– Regeringen är fortfarande en övergångsregering, så den kan inte göra upp planer, och den tycker inte det är dess uppgift. Gud hjälpe det irakiska folket, säger Abu Anas.
Många politiska analytiker håller den amerikanska regeringen som ansvarig för situationen.
”Återuppbyggnaden av Irak är det största USA-ledda ockupationsprogrammet sedan Marshallplanen (återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget),” skriver journalisten och filmaren Ed Harriman i London Review of Books.
”Men det finns en skillnad: USA:s regering bekostade Marshallplanen medan (försvarsministern) Donald Rumsfeld och (den förre civile administratören i Irak) Paul Bremer har sett till att återuppbyggnaden av Irak betalas av det ”befriade” landet, av irakierna själva”.
Enligt Harrimans undersökningar fanns det tillgångar för 6 miljarder dollar kvar efter FN:s olja mot mat-program och intäkter från den irakiska oljeexporten gav ytterligare tio miljarder dollar under året efter invasionen.
8,8 miljoner borta
Och trots att den amerikanska kongressen röstade för att satsa 18,4 miljarder dollar av skattbetalarnas pengar på återuppbyggnad i Irak, skriver Harriman att ”den 28 juni förra året, när Bremer lämande Bagdad två dagar före utsatt tid för att undvika möjliga attentat på väg till flygplatsen, så hade hans CPA (Coalition Provisional Authority) spenderat 20 miljarder dollar av irakiernas pengar, jämfört med 300 miljoner av de amerikanska medlen”.
Anklagelser om bedrägeri och korruption har dessutom förföljt ockupationsmakten sedan starten. Revisorer anställda av USA:s regering har rapporterat om allvarliga problem.
”Revisorerna har hittills hänskjutit över hundra kontrakt, som omfattar miljarder dollar som har betalts ut till amerikansk personal och amerikanska företag, till vidare utredning och eventuellt åtal”, skriver Harriman.
”De har också upptäckt över 8,8 miljoner dollar som de irakiska departementen haft i sin ägo under Bremers tid och som inte är redovisade. Ytterligare 3,4 miljarder dollar som kongressen har öronmärkt till irakisk utveckling har efter det flyttats över till att finansiera ”säkerhet”.
