I Sverige kopplas vätgasen framför allt till stålindustrin, där företag som Hybrit och H2 Greensteel vill skapa en industri för framställning av stål med hjälp av så kallad grön vätgas. För att framställa grön vätgas använder man sig av elektrolys, en process där elektricitet från förnybara energikällor används för att klyva vattenmolekyler och skilja vätgas från syrgas.
Det är inte bara stålindustrin som hoppas på grön vätgas. Thomas Wågberg, forskare vid Umeå universitet, säger att vätgasen kan vara ett bra alternativ till batterier när det gäller lagring av energi. Vid tung transport är vätgas fördelaktig, eftersom det är lättare än de tunga batterier som används i elfordon i dag.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Dessutom är den sträcka man kan köra med ett fulladdat batteri för kort för exempelvis en timmertransport. För personbilar är batterier dock bättre. Det kommer behövas en hel palett av teknologier för att lösa klimatkrisen, säger Thomas Wågberg (bilden).
Men vätgasen finns också i fler färger än grön. Färger som turkos, blå, brun, svart, grå och rosa symboliserar alla olika produktionssätt. I dag används främst den grå vätgasen som framställs från naturgas, berättar Thomas Wågberg. Produktionen av grå vätgas släpper ut mycket koldioxid, men förhoppningen är att man i framtiden ska kunna fånga in koldioxiden och skapa blå vätgas, det vill säga vätgas framställd ur fossilgas men där koldioxiden inte kommer ut i atmosfären.
– Denna finns dock knappt på marknaden, och den storskaliga lagring som skulle krävas finns inte i nuläget, säger Thomas Wågberg.
Pasco Sabido (bilden) på Corporate Europe Observatory, en organisation som arbetar med att synliggöra företagslobbying i EU, ser att det skett ett skifte kring hur man talar om vätgas.
– Tidigare pratades det bara om grön vätgas, men sedan har även andra former smugits in genom bakdörren, säger Pasco Sabido.
Enligt honom lobbar gasindustrin för att göra ekonomin beroende av vätgas. Han kallar vätgasen för en trojansk häst som ska tillåta fossilindustrin att fortgå med existerande infrastruktur – och där en ökad efterfrågan försäkrar den grå vätgasen från att ersättas av grön teknik.
– De vill att vi ska ha det i bilar, flygplan, fartyg. Anledningen till det är att om efterfrågan på vätgas blir tillräckligt stor kommer det inte att finnas tillräckligt med förnybara energikällor för att göra grön vätgas, och då måste vi förlita oss på att de fortsätter producera vätgas från fossilbränsle.
Thomas Wågberg ser det snarare som en fördel om man kan använda existerande infrastruktur för vätgas. Enligt honom finns det problem även med andra lösningar, som att bygga ut nya elledningar vilket han menar skulle vara ett dyrt resursslöseri.
– Företagen söker sig till nya marknader när oljeindustrin fasas ut.
2021 var enbart 0,04 procent av vätgasen grön, skriver Corporate Europe Observatory. Men samtidigt säger Thomas Wågberg att utvecklingen är explosionsartad.
– Inom 5 år kommer vi att gå från 5 vätgastankstationer till 50 i Sverige. Vi kommer se en snabb utveckling, även om man kan önska att den var ännu snabbare.
I maj äger årligen en stor vätgaskonferens rum i Rotterdam. En flitig besökare är Frans Timmermans, EU:s klimatkommissionär. Under förra årets möte hävdade han att vätgas är framtiden. Bland konferensens sponsorer finns bland andra oljebolagen Shell och ExxonMobil. Pasco Sabido ser kritiskt på att politiker deltar i tillställningar som fossilindustrin organiserar. Han ifrågasätter att de företag som fört oss till en klimatkris också skulle kunna vara en del av lösningen.
– Vi behöver hålla våra beslutsfattare så långt ifrån fossilindustrin som möjligt, säger han och pekar på hur man på FN-nivå insåg hur tobaksindustrin motverkade folkhälsan och därmed införde artikel 5.3.
Artikeln förbjuder beslutsfattare att möta tobaksindustrin om detta inte sker på ett transparent sätt.
Lobbying kan framstå som demokratiskt, enligt Pasco Sabido, eftersom beslutsfattare säger att de pratar med alla.
– Men situationen är som den mellan David mot Goliat. Det faktum att fossilindustrin har mer finansiering och makt innebär att deras röst blir starkare än civilsamhällets.
Att företagen har ett ansvar att leverera vinst, snarare än att försäkra oss om ett hållbart samhälle anser Pasco Sabido vara ett problem. Han exemplifierar med den senaste vinterns energikris:
– BP, Shell, TotalEnergies, Chevron och Exxon gjorde tillsammans en vinst på nästan 200 miljarder dollar. Samtidigt kunde folk inte värma sina hem. Man hade kunnat införa pristak, men det gjorde man inte.
Även Thomas Wågberg anser att politiken har en viktig roll att spela för att lösa klimatfrågan.
– Politiker måste ge tydliga incitament för vanliga medborgare och företagare. För att utvecklingen ska gå i rätt riktning behövs politiska styrmedel.
