TEGUCIGALPA. Det regnade tre dagar i sträck utan avbrott. Sedan började allt rasa omkring oss. Det säger Pedro Yañez, en luttrad fattig man i bostadsområdet ”Colonia Cruz Roja”. Han är en av tusentals honduraner som förlorade sitt hem när Orkanen Mitch svepte över Centralamerika 1998 och i lermassorna begravde tiotusentals människor. Sedan Mitch har miljömedvetandet i världen ökat men trots varningarna har inte situationen förbättrats, snarare tvärtom.
Enligt den Meteorologiska Världsorganisationen utgjorde 1996-2001 de sex varmaste åren sedan åtminstone 1850, det år då det inleddes en systematisk registrering av klimatet.
Det synbara är att polerna smälter. I september 2006 upplevde Antarktis den högsta uppmätta temperaturen hittills. På Spetsbergen likadant; 12,6 grader i januari 2007. Kalkyler görs att 90 procent av glaciärerna har smält i slutet av detta sekel. Den ökade havsnivån på grund av att polerna smälter hotar Bangladesh, Holland och alla länder med kuster strax ovanför havsnivån. De extrema ovädren som Orkanen Katarina som svepte över New Orleans den 29 augusti 2005, kan inte direkt påstås vara ett utslag av klimatförändringen. Men dessa extrema oväder blir allt vanligare och är symptom på att världen inte mår bra.
I världen pågår en bitter strid om de strategiska naturresurserna så som olja och gas. Nu har striden om sötvattnet inletts.
– Vi vet att år 2025 kommer två tredjedelar av mänskligheten inte ha tillgång till vatten. Redan nu finns det inte tillräckligt med vatten i världen och det pågår en hård kamp om kontrollen över den. Enligt min uppfattning är detta den mest allvarliga frågan sett ur ett ekologiskt perspektiv.
Det säger det alternativa nobelprisets pristagare 2005, kanadensiska Maude Barlow. I en intervju [1] attackerar hon Vita husets strategi att via de olika bilaterala frihandelsavtalen lägga under sig jordens strategiska naturresurser så som vatten.
– I de frihandelsavtal som USA driver är vattnet inkluderat som en handelsvara. Enligt GATT (föregångaren till WTO) ska snö, is och vatten ha karaktären av handelsvara. Och så maskeras det också i TLC, säger Barlow om de frihandelsavtal som USA ingått eller vill ingå med de latinamerikanska regeringarna.
Enligt den kanadensiska frihandelskritikern betyder denna privatisering av livets källa att det inte går att stänga av kranen. Om Latinamerika börjar exportera vatten till USA förvandlas detta till en gemensam delad resurs och de företag som driver verksamheten kan, enligt TLC-avtalet, stämma landets regering för att kräva ekonomisk kompensation. Konsekvenserna blir förödande för flora och fauna när naturresurserna privatiseras och köps upp av transnationella bolag med en årsomsättning som är större än många av de länder med vilka USA har frihandelsavtal.
– De multinationella företagen har mycket makt. De försöker få till stånd ett ljumt miljöregelverk och pressar för att det skapas en lagstiftning som gynnar dem, menar Barlow.
(Detta är stycket från den mer kompletta ”vattenversionen”):
– De multinationella företagen har mycket makt. De finansierar valrörelserna för kongressmän och presidenter. De har tillträde för att lobba direkt med dessa och de utgör en kraft som driver Plan Puebla-Panama (från Mexiko-Centralamerika-Colombia) så som avtalen om frihandel. De försöker samtidigt få till stånd ett ljumt miljöregelverk och pressar för att det skapas en lagstiftning som gynnar dem, menar Barlow.
Denna politik startade redan i början av 1990-talet och kallas ”Washington Konsensus”. Strategin handlar om att privatisera utbildning och hälsovård, alla naturresurser så som vatten, skogar och till och med luften.
När Bushadministrationens Energiplan presenterades i maj 2001 andades den oro för framtiden: ”… utan en ansenlig ökning av sina energireserver kan USAs nationella säkerhet och ekonomiska välfärd komma att möta en ny fara” [2].
Kyotoprotokollet från 1998 undertecknades av nästan hela det samlade världssamfundet. Överenskommelsen handlade om att minska världens utsläpp av växthusgaser med 5 procent fram till 2012. I mars i år beslutade EUs 27 medlemsländer att innan år 2020 ska EU-staterna minska utsläppen med 20 procent jämfört med 1990 års nivå. USA:s Stockholmsambassadör Michael Wood underströk i en DN-intervju inför G8-mötet i juni att orsaken till att USA inte skrev under Kyotoavtalet berodde på att andra ”länder har fuskat för att få högre kvoter” (utsläpp). På reporterns undran om det inte också behövdes en ”livsstilsförändring” för att hantera klimatförändringarna konstaterade Wood:
– Det är obekvämt att ändra livsstil. Det kan sända negativa signaler till ekonomin. Min första prioritet är tekniken. Jag litar på tekniken! [3].
Men klimatforskarna slår fast att I-världens livsstil måste förändras om den globala klimatförändringen ska kunna bekämpas. I de amerikanska hemmens garage är det inte ovanligt att det står fyra personbilar i varierande format och stoltserar. Om världen konsumerade fossila bränslen, som är de huvudsakliga bovarna för växthuseffekten, i samma skala som USA, skulle årsproduktionen av råolja uppgå till 170 miljarder fat. På sex år skulle då alla kända olje- och gasreserver tömmas [4].
– För att undvika de katastrofala effekterna av den globala uppvärmningen, menar majoriteten av klimatexperterna att växthusgaserna, främst CO2, bör reduceras med 60-80 procent. I USA bör den minska med 95 procent, skriver Don Fitz, förläggare för den amerikanska miljötidskriften Synthesis/Regeneration i klar polemik mot sin egen regering [5].
Fitz anser att problemet med den globala uppvärmningen inte är ett teknologiskt problem och att varken sol- och vindkraft eller andra ekologiska apparater kan lösa den.
– Energikrisen och ökandet av utsläpp av koldioxid utgör delar av den marknadsekonomiska krisen. Frågan som vi måste ställa oss är: Hur förändrar vi samhället för att göra det hållbart?
Han hävdar att det inte finns brist på energi. Vi måste se på energifrågan som på försörjningsfrågan: Det handlar om att förändra såväl produktionssätt som vårt levnadssätt. Att bygga hus som delvis själva bidrar till energiförsörjning via solkraft. Eller förändra vår transportsektor, upphöra med att producera rena skräpprodukter och hushålla med våra begränsade resurser.
EXXON MOBIL, världens största oljebolag, redovisade 2006 sin högsta vinst hittills; 39,5 miljarder dollar, nära 300 miljarder svenska kronor. De årliga intäkterna för bolaget överstiger BNP:n för länder som Schweiz, Taiwan eller Indonesien [6].
Hos Exxon Mobil är klimatforskarnas rapporter inte uppskattade. Därför anlitar och finansierar företaget den konservativa lobbyfirman American Enterprise Institute (AEI) för att påverka miljöopinionen i världen. Enligt The Guardian [7] erbjöd AEI vetenskapsmän och ekonomer 7 600 euros för att de i egna skrifter eller rapporter skulle ifrågasätta rapporten från FN:s klimatforskare. AEI ska enligt The Guardian ha fått 1,2 miljoner euros av Exxon Mobile och satt 21 personer i arbete som rådgivare till Bushadministrationen. Oljegigantens förre styrelseordförande Lee Raymond är för närvarande vice styrelseordförande i AEI.
I brev som gått från AEI till amerikanska och brittiska forskare erbjöds de pengar i utbyte mot artiklar som ifrågasätter IPCC:s rapporter om klimatförändringen. David Viner, på enheten för klimatforskning på universitetet East Anglia i östra England, säger att AEI:s försök att rekrytera forskare som ska manipulera opinionen är ett ”desperat försök från en organisation som försöker misskreditera de vetenskapliga bevisen för egna politiska syften”. Greenpeaces representant Ben Stewart är mindre diplomatisk och anser att AEI ”fungerar som Bushadministrationens intellektuella Costa Nostra”.
– De har förlorat den vetenskapliga och etiska striden och det enda som återstår för dem är att erbjuda en resväska full med pengar, sammanfattar Stewart.
Källor: [1] Maude Barlow: ”Los TLC que impulsa Estados Unidos convierte el agua en mercancía para privatizarla”.
[2] Bush Meets Skepticism on Free Trade at. Americas Conference. The New York Times, 12/01/04.
[3] Sverige grönt föredöme för USA-ambassadör, DN, 3 maj, 2007.
[4] Agenda Energética de Washington, av Víctor J. Poleo Uzcátegui / Soberania.info – 20/09/03
[5] Don Fitz: Global Warming: Limits of Solar and Wind Power.
[6] Pascual Serrano, Rebelion: ”Lo que ganan las petroleras” (030207)
[7] Bolpress: Exxon y la ”mafia de Bush” sobornan científicos para cuestionar el informe sobre el cambio climático
Fakta: Förslagen från FN:s klimatpanel
• Enligt FN:s klimatpanel IPCC, kan 29-30 miljoner människor komma att dö på grund av brist på vatten under de närmaste 25 åren.
• IPCC uppmanar världens regeringar redan nu vidta åtgärder för att utsläppen av växthusgaser minskar innan 2015, och därefter reduceras med 50-85 procent till under 2000 års utsläppsnivåer.
• Enligt IPCC är dagens koldioxidnivåer i atmosfären de högsta sedan 650 000 år.
• Jorden har blivit 0,7 grader varmare, men perspektivet är att medeltemperaturen kommer att stiga med 2-4,5 grader de närmaste 100 åren. Över en miljard människor hotas av svält, vattenbrist och svåra översvämningar till följd av utsläppen.
