Redan från början har det känts. Det brinner till extra mycket nu i svensk politik. Borgerliga tyckare går åt Socialdemokraternas nye partiledare med en intensitet som det var ett tag sedan vi såg. Han står i nyhetscentrum nästan varje dag. Dagens Nyheters ledarsida hade nyligen både huvudledare och stick riktade mot Juholt. Per T Ohlsson på Sydsvenskan jämför Håkan Juholt med Marve Fleksnes, för en hel generation svenskar symbolen för en ibland älskvärd men ändå inskränkt, dryg och patetisk fåne som man skrattar åt. Karikatyrer med Juholt som favoritartisten Elvis har spritts och allt från hans kultursyn till högljuddhet i semesterbaren har vänts emot honom. Han är inte ”statsmannalik”, sägs det.

Men Juholt luktar människa, till skillnad från tvålen Fredrik Reinfeldt, och jag undrar om hatkampanjen kommer att fastna. Det som faktiskt har synts hittills är en karismatisk politisk ledare som prioriterar frågar som hans väljare bryr sig om. När han som nu senast i Ekots lördagsintervju säger att han tycker politik bör bestå av kunskap, värderingar och passion så tror jag rätt många håller med. Och jag tror att rätt många ser att Fredrik Reinfeldt inte uppfyller alla dessa tre krav. När jag skriver detta har han nyss bjudit de politiska journalister på kaffe och sagt sig vara för begränsningar i den nysvenska ordningen att privata företag tillåts sko sig på skattefinansierade bidrag till friskolor. Den som har god politisk näsa vet att den frågan upprör långt in i alliansens väljarled.
Hans karaktärisering av Thomas Bodström som en medioker deckarförfattare som spelat fotboll längre än han hållit på med politik tror jag snarare muntrar upp många. Han blev angripen och försvarade sig. Blev förbannad. Det är nog mest Dagens Nyheters ledarsida som blir upprörd över sådant.

Inte heller lär den svenska väljarkåren straffa Juholt för att hans parti inte tycker exakt som regeringen om Libyenkriget. Tvärtemot vad proffstyckarna tror kan det ses som positivt om det finns någon som inte anser att det självklara svaret på varje problem i världen är bombflyg. Men visst hade det gett en starkare bild om Socialdemokraterna inte hade fumlat bort frågan med olika besked av Håkan Juholt och den med regeringen i utrikesfrågor ständigt enige Urban Ahlin. Det lär ta ett tag att få det nya laget att spela samspelt men det behövs åtgärdas snarast.
Också infrån rörelsen skjuter man nu på Juholt. Förutsägbart har högersossarnas hemmaarena Folkbladet genom Widar Andersson kallat honom för ”fräck och bisarr”. Men också Aftonbladets ledarsidas redaktör Karin Pettersson (”skjuter från höften och svajar i Libyenfrågan”) och Mona Sahlin har kritiserat honom. Pettersson gick för övrigt direkt från att vara Mona Sahlins kommunikationschef till Aftonbladet.
Per T Ohlssons karaktärisering av Juholt som Fleksnes bygger på rent klassförakt. ”En borstig mustasch signalerar inte längre statsbärande manlig auktoritet, utan ren och skär svennighet. Ett simpelt klassförakt för 2011: Juholt ser inte ut som en lenhudad mellanchef från Stockholms norra villaförorter.” skriver Malin Ullgren klokt på Dagens Nyheters kultursidor.

Det är inte lätt att vara konsument om man är socialdemokratisk partiledare. Får man en dyr fin väska av sin kompis är man en snobb som ska skjutas ned och köper man ett billigt skärp på semestern är man en bondlurk till svin som inte fattar att det är en ”viktig fråga för arbetarrörelsen” att inte köpa piratkopierat. Som arbetarrörelsens språkrör Expressen skriver  i sitt nya lågvattenmärke till politikbevakning.
Visst kryssar nu Håkan Juhol friskt mellan höger och vänster för att hitta ut en ny självständig socialdemokratisk kurs. Det verkar vara hans strategi att inte kunna ”stämplas ut” som bara ännu en vänstersosse. Att den nya linjen till slut kommer att ligga till vänster om Mona Sahlins gäng är denna ledarsida, trots ett antal kovändningar från Juholts sida, fortfarande övertygad om.
Och kom ihåg, Per T Ohlsson, att skrattar bäst som skrattar sist. De verkliga pajaserna är de som tror att nästa val kommer att avgöras på frågan om stöd till Libyenkriget och de som pissar på dem som gillar Elvis och köper billiga skärp. Om Juholt rider ut den här stormen blir han en formidabel motståndare till Fredrik Reinfeldt i nästa val. Därför måste han desarmeras redan nu, det har borgerlig media bestämt.