Att Vänsterpartiet är starka inom den urbana medelklassen är inget problem. Men när eftervalsdebatten handlar om att hitta på en motsättning mellan arbetarklasspolitik och klimatfrågor eller kampen mot fascismen har man hamnat fel, skriver Aron Etzler, partisekreterare för Vänsterpartiet.
De rödgröna vann över Alliansen. Vänsterpartiet ökade sitt väljarstöd med 40 procent, medlemsantalet med 60 procent, gjorde sitt bästa val i Stockholm och Göteborg sedan 1946 och det bästa valet i Malmö någonsin. Nu pågår en intensiv kamp om regeringsmakten.
En intelligent höger skulle nu lansera en debatt som misstänkliggör de nyvunna vänsterpartiväljarna och försöka att skapa olösliga konflikter mellan vänsterns mål. Eller vänta, är det inte så eftervalsdebatten på kultur- och opinionssidor i närheten av vänstern ser ut?
På kort tid har debatten slagit fast att Vänsterpartiets framgångar handlar om en ”medelklassvänster” (Arvid Åhlund i Dagens Industri, Moa Berglöf i Sydsvenskan, Katarina Gunnarsson i ett reportage i Studio Ett, Sveriges Radio, Lilla Drevet, avsnitt 204) symboliserat av partiets framgångar i Stockholmsförorten Midsommarkransen. ”V har i dag större stöd bland högutbildade än lågutbildade”, anser Åsa Linderborg och Göran Greider på Aftonbladet (26/9, 2018) och anser att det beror på överdriven antirasism. För jävligt, anser P-O Flodström, och Erik Gustafsson vill att vänstern struntar i ”gröna frågor” för att inte bara bestå av ”urban medelklass med klimatångest” (Flamman, nr.39/2018).
Det finns några problem med den här analysen. För det första: samtidigt med stora framgångar i redan tidigare starka storstadsområden som Midsommarkransen, Majorna och Möllevången finns en lika kraftig tillväxt för Vänsterpartiet i arbetarklassområden som Rågsved, Hjulsta och Alby. Vänsterpartiet får 27,9 procent i sitt bästa valdistrikt i Midsommarkransen – men ännu mer i det invandrartäta arbetarklassdistriktet Nidarosgatan i Kista: 29,4 procent. Midsommarkransen slås också på kommunnivå av arbetarklassområden och ligger långt utanför storstäderna: Sorsele 37,1 procent, Degerfors 35,7 och Malå 32,9. Ska man dra en snabb slutsats så blir den att Vänsterpartiet har sitt starkaste stöd i tre typer av områden: progressiva yngre väljare som i Midsommarkransen, invandrartäta arbetarklassområden i storstädernas ytterkanter som Kista och arbetarklassområden långt utanför storstäderna som Sorsele.
Om du är intresserad av hur vänstern skall vinna arbetarklassen: närstudera de lyckade exempel som finns framför ögonen istället för att gnälla på ’medelklassen’
Det andra problemet är mer djupgående. Vad händer när vänsterns debatt sker på grundval av motståndarnas premisser? Det är inte förvånande att Dagens Industri eller Reinfeldts före detta talskrivare Moa Berglöf trashar Vänsterpartiet. Men är det verkligen klokt av vänsterdebattörer att ta heder och ära av högutbildade och människor inom teknik och humaniora i Vänsterpartiets väljarkår? Vänstern har historiskt bestått av arbetare och mellanskikt. Jag är stolt över det, och över det faktum att Vänsterpartiet både har ett starkt stöd i Kommunal (14 procent) och bland högskolestudenter.
Det tredje problemet är störst – att utifrån en klichébild av vänsterväljare dra upp stora framtidslinjer som uppenbart hindrar partiet från att lösa stora samhällsproblem. Klimathotet och den framväxande fascismen är två av mänsklighetens största problem. Att strunta i dem på grund av att de stör klassidentiteten är kliniskt vansinne.
För varje år som går blir jag mindre imponerad av halvkokta analyser, käpphästdiskussioner och ”kulturdebatter”. Om du är intresserad av hur vänstern skall vinna arbetarklassen: närstudera de lyckade exempel som finns framför ögonen istället för att gnälla på ”medelklassen”. Om du är intresserad av att vinna mot fascismen: närstudera din motståndare och finn strategier istället för att föra ”idédebatt” utifrån abstrakta begrepp. Och om du gör ett reportage om vänsterns väljare, börja helst med att studera valresultatet.
Nu tar sig Vänsterpartiet an att analysera valet 2018. Självklart ska målet vara att växa ytterligare, vinna samhällsdebatten och vända matchen mot borgerligheten och SD. Den förra valutvärderingen ledde till genomgripande förändringar som varit till stor nytta för Vänsterpartiet. Det tror jag valutvärderingen, som skall vara klar i november kommer att lyckas med.
Idéer som leder till att vänstern föraktar sina väljare och ställer klassidentitet mot att rädda civilisationen, de tror jag inte mycket på.
