Ett blodrött skynke i bomull får duga. Det är vad som separerar min kompis rum från resten av vår lägenhet. Att bo ihop med en vän är förvisso trevligt. Men man ska inte behöva höra en rumskamrats varje andetag för att kunna ha någonstans att bo.
Det är i dag en enorm utmaning att få tag på en lägenhet i storstäderna som ung. Min nuvarande andrahandskontrakt är mitt fjärde på två och ett halvt år. På bostadsförmedlingens sida sneglar jag avundsjukt på de hundratals människor som står framför mig i kön till ett tryggt förstahandskontrakt.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
